tag:blogger.com,1999:blog-90813735912210812062024-02-08T14:59:38.043+01:00MangaläsarenEn blogg om serier och berättelser av alla dess slag.Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.comBlogger184125tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-64387389345844835652021-11-30T13:08:00.000+01:002021-11-30T13:08:00.476+01:00 Tv-recension: The Shipper <p><span style="font-family: Helvetica; font-size: 14px;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-o_v64X3shrE/YaX95h9Z2XI/AAAAAAAADdo/TDOIR8Fk8EM39MaekCyg8n4fJFO5vPLDgCLcBGAsYHQ/s1125/TS00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Promobild till The Shipper" border="0" data-original-height="1125" data-original-width="900" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-o_v64X3shrE/YaX95h9Z2XI/AAAAAAAADdo/TDOIR8Fk8EM39MaekCyg8n4fJFO5vPLDgCLcBGAsYHQ/w512-h640/TS00.jpg" width="512" /></a></div><br /><span style="font-family: inherit;">Thailändskt mangakaos är kanske det bästa sättet att beskriva tv-serien The Shipper (2020). The Shipper bjuder på ett tvärsnitt av både de bästa och värsta aspekterna av mangafandom som tjejnördig hobby och identitetsskapande ungdomskultur. Berättelsen hyllar, kritiserar och analyserar manganördtjejers passion, kreativitet, bristande känsla för integritet, skygglappar samt reflekterar över problemet med att leva för andras lycka snarare än för sin egen. The Shipper är en berättelse om manganördtjejer berättad av Mai Aticha Tanthanawigrai, tv-seriens författare och regissör som nog har varit – och förmodligen fortfarande är – en utav dem.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><div><span style="font-family: inherit;"><br /></span><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">The Shipper är en fantastiskt uppfinningsrik berättelse som tar till i princip alla mangaklichéer som existerar vad gäller Boys Love, tjejers manganördkultur, fanfic, berättelseklichéer som att byta kropp med någon av ett annat kön, etc. Men under den helknasiga ytan uppenbarar sig snart en varm och insiktsfull berättelse om hur det är att växa upp som tonårstjej och tampas med problem som självkänsla och otillräcklighet.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-9fLFfCId3H4/YaX9ltkJpjI/AAAAAAAADd4/3mimSdYh84QZYakYWDTEy0DAWPfaosnYQCPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.07.19.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Pan och Soda med näsblod" border="0" data-original-height="1112" data-original-width="2048" height="347" src="https://1.bp.blogspot.com/-9fLFfCId3H4/YaX9ltkJpjI/AAAAAAAADd4/3mimSdYh84QZYakYWDTEy0DAWPfaosnYQCPcBGAYYCw/w640-h347/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.07.19.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pan och Soda fantiserar om skolkamraterna Way och Kim så att näsblodet sprutar</td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Pan och Soda är två manganördar som älskar tecknade serier om killar som förälskar sig i varandra, så kallad Boys Love (även känt i västvärlden som yaoi, shonen-ai, mm). De ”shippar” – dvs fantiserar ihop en romans om – skolans plugghäst Kim och värstingen Way, två killar som till allas förvåning plötsligt blev bästa vänner. Det måste ligga något speciellt bakom denna oväntade vänskap, resonerar Pan och Soda. Därför skriver de tillsammans en lång fanfic där de tolkar allt killarna gör som tecken på en episk kärlekshistoria. Men en vacker dag hittar andra på skolan deras fanfic. Detta leder till till en rad händelser som slutar med att Way blir reglerad från skolan.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Obq9Z1s0PDw/YaX9rU1cm1I/AAAAAAAADdw/dD7XSiCxuSIkNicg-48Ywhhhy-1HSBa_ACPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.20.37.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Kim skjutsar Pan på sin motorcykel" border="0" data-original-height="1118" data-original-width="2048" height="350" src="https://1.bp.blogspot.com/-Obq9Z1s0PDw/YaX9rU1cm1I/AAAAAAAADdw/dD7XSiCxuSIkNicg-48Ywhhhy-1HSBa_ACPcBGAYYCw/w640-h350/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.20.37.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kim skjutsar Pan på sin motorcykel </td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 14px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Pan blir utom sig av skuldkänslor för att ha separerat sin "ship". När hon djupt ångerfull springer på Kim på väg hem bekänner hon sin roll i det hela och ber om ursäkt. Till hennes förvåning blir Kim inte arg, utan behandlar henne vänligt och erbjuder sig att skjutsa </span>hem <span style="font-family: inherit;">henne på sin motorcykel. Där kunde allt ha slutat lyckligt, om inte Kim och Pan hade krockat med motorcykeln. De vaknar de upp i en närmast hallucinatorisk version av floden Styx och konfronteras av en fantastiskt extravagant dödsängel som ska föra dem till himmelriket.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-MN3ie122r2k/YaX9tjajlPI/AAAAAAAADd4/IO4_5ukgBcEqmuh2_kDn5dkXZ6U_KBxawCPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.27.45.png" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Pan i Kims kropp hittar sin egen kropp liggande i koma i en sjukhussal" border="0" data-original-height="1108" data-original-width="2048" height="346" src="https://1.bp.blogspot.com/-MN3ie122r2k/YaX9tjajlPI/AAAAAAAADd4/IO4_5ukgBcEqmuh2_kDn5dkXZ6U_KBxawCPcBGAYYCw/w640-h346/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.27.45.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pan-i-Kim hittar sin egen kropp i koma </td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Pan vägrar acceptera att Kim är död – han måste tillbaka till Way, så att hennes ship inte sjunker. Hon lyckas bevisa för dödsängeln att de visst inte är döda, varvid deras själar genast skickas tillbaka till jorden. Men när Pan vaknar upp befinner hon sig i Kims kropp, medan hennes egen kropp ligger i koma och Kims själ ger sig inte till känna. Dödsängeln har gjort ett misstag och befaller åt Pan-i-Kims-kropp att låtsas vara Kim tills problemet är löst.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-SFvzfTuEYLM/YaX9rgUKnBI/AAAAAAAADd0/FqPp33NI3JIic04GG6ILLpxt4AmcLlNYQCPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.24.18.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Pan i Kims kropp blöder näsblod när hon kramas av Way" border="0" data-original-height="1118" data-original-width="2048" height="350" src="https://1.bp.blogspot.com/-SFvzfTuEYLM/YaX9rgUKnBI/AAAAAAAADd0/FqPp33NI3JIic04GG6ILLpxt4AmcLlNYQCPcBGAYYCw/w640-h350/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.24.18.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pan-i-Kim inser att livet som Kim kanske inte är så dumt ändå</td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Pan-i-Kims-kropp inser snabbt att detta är hennes chans att göra sin ship till verklighet. Livet som Kim är dock knepigare än vad hon hade trott och Kim själv visar sig vara en komplicerad person som är långt ifrån den perfekta kille hon hade föreställt sig. Men varför återvända till att bara vara Pan, när livet som Kim är så mycket bättre än det hon lämnade? Framförallt när det börjar kännas som att Way kanske besvarar hennes känslor… Här måste jag tillägga att jag emellanåt tycker att berättelsen saknar ett queerperspektiv på Pan-i-Kim och missar en del möjligheter till intressanta reflektioner om identitet, men det går till viss del att läsa in mellan raderna. </span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-cQTGR0oNwt0/YaX9l7r9q7I/AAAAAAAADd8/2om5UrdBb481-kRxuUoJB_ylpp-pSsNjwCPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.05.54.png" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Way rättar till Kims hår" border="0" data-original-height="1114" data-original-width="2048" height="347" src="https://1.bp.blogspot.com/-cQTGR0oNwt0/YaX9l7r9q7I/AAAAAAAADd8/2om5UrdBb481-kRxuUoJB_ylpp-pSsNjwCPcBGAYYCw/w640-h347/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.05.54.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">När Pan och Soda skriver fanfic om Way och Kims förmodade kärlekshistoria är minsta tecken på kroppskontakt en källa till inspiration</td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">The Shipper är inte uttryckligen Boys Love, men den handlar OM Boys Love. Berättelsen ställer kritiska frågor om integritet, som till exempel vad vi egentligen vet om andras liv när vi enbart ser dem på avstånd och vad vi har för rätt att lägga oss i sånt som egentligen inte angår oss. Samtidigt tar berättelsen även upp relevanta ämnen om livet som fangirl såsom självkänsla, skuldkänslor och vad det egentligen innebär att älska någon reservationslöst. Jag vill poängtera att tv-serien är överraskande välskriven och producerad i jämförelse med vad jag föreställde mig innan jag började titta.<span class="Apple-converted-space"> Första gången jag försökte titta på The Shipper stängde jag av efter 10 minuter i ren frustration, men blev som tur är övertalad att ge den en ny chans med tipset att det fanns mer under ytan än man först kan tro – något jag nu håller med om. </span></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-l3d5F2Ew8CA/YaX9tchZHkI/AAAAAAAADd8/VvlpyfjoIC0FwII9Wwybpa76TUW6BW8gACPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.25.08.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Pan i Kims kropp fångas av Way i ett fall medan dödsängeln tittar på i bakgrunden" border="0" data-original-height="1102" data-original-width="2048" height="344" src="https://1.bp.blogspot.com/-l3d5F2Ew8CA/YaX9tchZHkI/AAAAAAAADd8/VvlpyfjoIC0FwII9Wwybpa76TUW6BW8gACPcBGAYYCw/w640-h344/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.25.08.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dödsängeln tittar på medan Pan-i-Kim upptäcker hur bra livet som Kim kan vara </td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 14px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">The Shippers allvarliga kärna är dock bara ena halvan av myntet. Mycket av berättelsen är en halsbrytande och fullständigt hämningslös komedi som entusiastiskt utforskar varenda kliché om hur det är att vara en tonårstjej som gillar killar som gillar varandra. Här kan det nog hjälpa att ha lite koll på manga och fandom, men även utan djupare insikt i detta är det en rolig och uppfinningsrik historia som ibland helt saknar gränser och leker med olika tabun.<span class="Apple-converted-space"> Skådespelarna är charmiga och klarar utan problem av att växla mellan flams och allvar. En extra eloge går till skådespelaren First som lyckas porträttera både Kim och Pan-i-Kim som helt olika personer genom att lägga sig till med både Pans manér och sätt att prata. </span></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/--XP2YAlwte0/YaX9o_hnWmI/AAAAAAAADds/8ezfBqFkjhQBRbXuDJR92M20ebkHbIhaACPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.08.59.png" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Pan och Khet som bänkgrannar i skolan" border="0" data-original-height="1099" data-original-width="2048" height="344" src="https://1.bp.blogspot.com/--XP2YAlwte0/YaX9o_hnWmI/AAAAAAAADds/8ezfBqFkjhQBRbXuDJR92M20ebkHbIhaACPcBGAYYCw/w640-h344/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.08.59.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pan bråkar med irriterande klasskompisen Khet</td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">The Shipper är en på många vis fullständigt befängd tv-serie som jag varmt rekommenderar till alla som någonsin läst en manga. Det är både ett mysterium och ett mirakel att denna tv-serie existerar, med tanke på hur mycket den bygger på fandom och koncept som kanske inte den genomsnittlige tittaren har någon aning om. Men jag är i alla fall väldigt glad att denna besynnerliga, charmiga tv-serie blev gjord, och för den värme, humor och fantasi den använder för att ta sig en titt på kvinnlig fankultur – det onda så väl som det goda.<span class="Apple-converted-space"> För er som har läst manga som <b>Fujoshi Rumi, Your And My Secret, Hana-Kimi </b>och liknande kommer många av klichéerna kännas igen</span> (alla dessa serier finns översatta till Thailändska och har inspirerat tv-serier utöver The Shipper). </span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-KLE7kXlD5Hg/YaX9l018IXI/AAAAAAAADdk/xy6V_3AMl2gsiGO8TGQR_UXF9p8R1D16wCPcBGAYYCw/s2048/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.06.24.png" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Pan och Soda skriver fanfic med datorerna framför sig" border="0" data-original-height="1112" data-original-width="2048" height="348" src="https://1.bp.blogspot.com/-KLE7kXlD5Hg/YaX9l018IXI/AAAAAAAADdk/xy6V_3AMl2gsiGO8TGQR_UXF9p8R1D16wCPcBGAYYCw/w640-h348/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2021-11-24%2Bkl.%2B08.06.24.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pan och Soda i full fart att skriva fanfic om Kim och Way in real time</td></tr></tbody></table><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">För mig som har lång erfarenhet av att läsa japansk manga och har hållit föredrag om allt från barnmanga till Boys Love är den thailändska tv-branschens aldrig sinande förråd av mangainspirerade ungdomsserier både häpnadsväckande och fascinerande. Där finns ett kaos, en gränslöshet och en uppfinningsrikedom som jag sällan har sett i japanska produktioner. Alla involverade kastar sig handlöst in i projekten med enorm entusiasm och mediacirkusen kring tv-serierna är kanske det mest bisarra jag stött på – till den milda grad att det skulle förtjäna ett eget blogginlägg en vacker dag.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p><p class="p2" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 17px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="p2" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 17px;"><span style="font-family: inherit;">För den som är intresserad ger trailern för The Shipper ett smakprov på åtminstone de knasiga aspekterna av The Shipper. </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/BZq2OhO54oE" width="481" youtube-src-id="BZq2OhO54oE"></iframe></div><p class="p2" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 17px;"><span style="font-family: inherit;">Jag hoppas att ni ger The Shipper en chans! <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLszepnkojZI7dOt2J11_cFihnkqMqL4jQ" target="_blank">TV-seriens 12 avsnitt kan ses gratis helt lagligt via produktionsbolagets youtube.</a> Notera att i princip alla Thailändska tv-serier innehåller inslag av produktplacering i varierande grad. </span></p><p class="p2" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 17px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;">En extra varm rekommendation till alla BL-fans med lagom mycket självdistans, men så klart även alla er andra som nån gång stött på nån av oss. ;)<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p></div>Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-84188022122870541022020-07-01T11:44:00.002+02:002020-07-01T11:44:19.101+02:00TV-recension: Guardian (kinesisk dramaserie) <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-FWEwWpFUn-k/XqFgORyISbI/AAAAAAAADQg/hV0UAHkExywiKfyRiZPjykheInBB93wzQCLcBGAsYHQ/s1600/G_top.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="898" data-original-width="1600" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-FWEwWpFUn-k/XqFgORyISbI/AAAAAAAADQg/hV0UAHkExywiKfyRiZPjykheInBB93wzQCLcBGAsYHQ/s640/G_top.png" width="640" /></a></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
De senaste åren lägger jag främst upp recensioner på bloggen för narrativa verk jag starkt rekommenderar, men det finns även utrymme för att skriva om när hela eller delar av en berättelse inte riktigt lyckas. Då blir det framförallt intressant att diskutera vad som inte fungerar och varför. Exempel på tidigare artiklar på detta tema är <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2019/02/biowares-anthem.html" target="_blank">Inlevelse i BioWares Anthem - krocken mellan den enskilda och delade upplevelsen</a>, <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2017/07/narrativa-krux-i-mass-effect-andromeda.html" target="_blank">Narrativa krux i Mass Effect: Andromeda</a> och <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2017/06/riseofthetombraider.html" target="_blank">Den kluvna karaktäriseringen av Lara Croft i Rise of the Tomb Raider.</a> Kinesiska dramaserien Guardian är ännu ett förträffligt exempel på problem i berättelsen och i det här fallet beror problemen på andra skäl än i tidigare artiklar: censur och ekonomi. </div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<a href="https://www.viki.com/tv/36559c-guardian" target="_blank">Guardian</a> är en 40 avsnitt lång kinesisk TV-serie från 2018. Berättelsen är baserad på en queer roman av populära författaren Priest. Priest är en pseudonym, då det är riskabelt att skriva och publicera queer litteratur i Kina.<span class="Apple-converted-space"> Läs mer om kinesisk censur i <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2020/03/the-untamed.html" target="_blank">min recension av The Untamed</a>. </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Guardian utspelar sig Shanghai i nutid, fast i en alternativ värld som bara ytligt liknar vår. Jag skulle klassificera TV-serien som <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Science_fantasy" target="_blank">blandgenren science-fantasy</a>. TV-versionen av Guardian skiljer sig markant från den litterära förlagan, då nästan hela världsbygget och intrigen innehåller element som enligt de nuvarande kinesiska censurlagarna inte är tillåtna att skildra i populärmedia. Censurlagarna såsom de appliceras idag på populärmedia infördes 2015 och har uppdaterats i efterhand för att utöka förbuden, men redan innan dess hade man förbjudit vissa företeelser, exempelvis tidsreseberättelser där moderna figurer färdades till tidigare tidsåldrar – detta förbjöds 2011. Summan av censuren är att de tre bärande ingredienserna i den ursprungliga berättelsen i Guardian – övernaturliga varelser, reinkarnation och gayromans – fick skrivas om eller tonas ner. Romansen mellan de två männen i huvudrollen blev därför åtminstone på pappret nedtonad till en bromance medan spöken och gudomligheter blev utomjordingar och reinkarnation ersattes med tidsresor.<span class="Apple-converted-space"> Att den sistnämnda ändringen gick igenom censuren trots förbudet mot tidsresor beror förmodligen på förbudet främst tycks ha för avsikt att förhindra berättelser där moderna och historiska kinesiska figurer möts. </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-KslcY8Gtp7Y/XqFqmho87tI/AAAAAAAADRA/-149VRCv0zI8lXtEuMgeAK_1OViJxAcmQCLcBGAsYHQ/s1600/SG.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="875" data-original-width="1600" height="350" src="https://1.bp.blogspot.com/-KslcY8Gtp7Y/XqFqmho87tI/AAAAAAAADRA/-149VRCv0zI8lXtEuMgeAK_1OViJxAcmQCLcBGAsYHQ/s640/SG.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Teamet i Guardian gör en brottsplatsundersökning.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Trots de massiva omskrivningarna av ursprungsberättelsen har den första halvan i TV-versionen av Guardian en charmig ”scoobygäng löser mysterier”-känsla som följer den typiska ”monster of the week”-strukturen vi sett i Buffy vampyrdödaren, Supernatural och liknande TV-serier. Detta kulminerar i en uppgörelse med berättelsens första motståndare. Därefter följer två kortare berättelsearker på 10 avsnitt var, som slutligen leder till en apokalyptisk uppgörelse med en mystisk figur som hela tiden dragit i trådarna bakom kulisserna. I detta avslutande parti fokuserar berättelsen på personliga intriger mellan olika figurer, samt utforskar hur konflikten mellan människor och övernaturliga väsen uppstod.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Med tanke på att teamet som gjorde TV-serien tvingades göra så många förändringar är det förståeligt – om än en besvikelse – att berättelsen inte håller ihop. Jag skulle säga att första halvan av serien samt enstaka avsnitt i andra halvan är riktigt spännande och roliga att se, men helhetskänslan så här i efterhand är att andra halvan av TV-serien inte levde upp till sin potential. Intrigerna föll isär allt mer och berättelsens logiska hopp gick från charmig lågbudgetkänsla till frustrerande. Fokuset på personliga berättelser för de olika medlemmarna i ”scoobygänget” kunde ha blivit en räddning, men tyvärr var det få av skådespelarna som klarade av att bära en egen storyline. Rollfigurer och skådespelare fungerade som bäst när gängdynamiken stod i fokus.<span class="Apple-converted-space"> Bitvis uppstår frågan om varför produktionsteamet överhuvudtaget bestämde sig för att göra denna TV-serie, med tanke på hur lite som i slutändan återstod av ursprungsberättelsen. </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-9jKHZJaU1js/XqFk-Q0-zPI/AAAAAAAADQs/vwz_848262Y4hAQC2LTLQFaeCtdhoYRVQCLcBGAsYHQ/s1600/ZY.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="639" data-original-width="1134" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-9jKHZJaU1js/XqFk-Q0-zPI/AAAAAAAADQs/vwz_848262Y4hAQC2LTLQFaeCtdhoYRVQCLcBGAsYHQ/s640/ZY.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Zhao Yunlan är teamets oborstade men karismatiska ledare.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Men jag vill inte döma hela berättelsens utifrån dess sämsta ögonblick och det finns definitivt ljusglimtar av kvalitet som håller hela vägen in i mål. Det är framförallt skådespelarna Bai Yu som teamledaren Zhao Yunlan och Zhu Yilong som professorn Shen Wei som i princip bär berättelsen hela vägen in i mål. De är perfekt castade för sina roller så väl som genuint skickliga skådespelare; de förmår att fylla ut berättelsen där specialeffekter och intriger inte alltid håller intresset igång hos tittaren. Bai Yu har den perfekta ruffiga charmen för att gjuta liv i den nötta klichén "sjaskig chefsinspektör som tänker med hjärtat och löser fallen med magkänslan", medan Zhu Yilong är charmerande som gammalmodig men älskvärd akademiker. Oavsett vad relationen mellan de två figurerna kallas på pappret är det tydligt att skådespelarna mycket väl vet hur det är en kärlekshistoria i böckerna och de är magnetiska tillsammans. Att ordet "bromance" bara applicerats på TV-serien som ett svepskäl märks även i en sidointrig som lyckats klara sig förbi censuren: en av tjejerna i scoobygänget får sitt hjärta krossat när hon ser de två männen tillsammans, eftersom hon tvingas inse att hennes kärlek till Zhao Yunlan inte är besvarad. Både Bai Yu och framförallt Zhu Yilong fick en välförtjänt skjuts i karriären efter The Guardian. </div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Det är värt att påpeka att ett av de viktigaste skälen till att Guardian inte håller måttet i andra halvan av TV-serien är att produktionsbolaget fick slut på pengar. Det märks tydligt när detta sker, för plötsligt försvinner inslag av datoranimerade monster och figurer till förmån för skådespelare med smink och kostymer. Samtidigt börjar animerade magiska krafter användas sparsamt till förmån för trickfilmning och andra visuella filmknep såsom slagsmålsscener med snabba klipp. De få datoranimationer som kvarstår är inget att hänga i julgranen. Jag vill dock ändå ge en eloge till teamet och skådespelarna som kämpade vidare och lyckades färdigställa TV-serien. I slutändan lockade den trots allt många miljontals tittare både i och utanför Kina.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-U7PTlH7ZVqg/XqFlEW0BFGI/AAAAAAAADQw/7Y02kEJVLGomrIbV3diP3qDW8PYm11VPACLcBGAsYHQ/s1600/SW.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="897" data-original-width="1600" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-U7PTlH7ZVqg/XqFlEW0BFGI/AAAAAAAADQw/7Y02kEJVLGomrIbV3diP3qDW8PYm11VPACLcBGAsYHQ/s640/SW.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Shun Wei är en hyllad universitetsprofessor som bär på många hemligheter.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Det är även värt att nämna att hela TV-serien tillfälligt togs bort från Kinas Internet en knapp vecka efter att serien hade sänts i sin helhet, trots att berättelsen skrevs om och kontroversiella inslag tonades ner för att passera den obligatoriska censurgranskning som alla kinesiska TV-serier måste genomgå för att få visas. Först efter att ha redigerat TV-serien ytterligare en gång kunde serien läggas upp igen. Jag har tyvärr inte lyckats hitta trovärdiga uppgifter om vilka scener som togs bort eller klipptes om, men den version som finns att <a href="https://www.viki.com/tv/36559c-guardian" target="_blank">se med engelsk översättning på Viki</a> och <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLvpAVnYN4lb2Gfz6Feq3KA1r5trkUxMU-" target="_blank">på TV-bolagets Youtubekanal </a>ska så vitt jag förstår vara oklippt.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div style="font-family: helvetica; font-size: 12px;">
Summan av mina intryck är att Guardian är den sortens dramaserie som jag rekommenderar med viss tillförsikt. Jag ser i olika kommentarsfält att mina åsikter om kvaliteten på andra halvan av TV-serien inte delas av alla tittare – tvärtom tycker många att berättelsen är fantastisk från början till slut. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur intressant den ursprungliga berättelsen i Priests roman låter när jag läser fansens kommentarer om vad som ändrades. Tänk hur bra resultatet hade kunnat bli om alla de charmiga skådespelarna i Guardian hade fått vara med i en ännu bättre berättelse, utan behov av censur och ologiska omskrivningar. Därför är mitt omdöme att Guardian, med tanke på omständigheterna som präglade produktionen, förtjänar beröm för sin envishet och huvudrollernas skådespelarinsatser, men att figurerna och berättelsen definitivt förtjänade bättre.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div style="font-family: helvetica; font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: "helvetica"; font-size: 12px;"><i>Fler tankar om vad jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa Mangaläsaren på Twitter, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-20694718800659920522020-05-02T14:59:00.000+02:002020-05-02T14:59:30.774+02:00TV-recension: The Ghost Bride (skräckdrama från Malaysia/Taiwan)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-op0Iza8jPVE/Xn-dsQmnuoI/AAAAAAAADOQ/9qJsPZqoLoE4yjKrpm6KssCBvZDuJ34gQCLcBGAsYHQ/s1600/GB_top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-op0Iza8jPVE/Xn-dsQmnuoI/AAAAAAAADOQ/9qJsPZqoLoE4yjKrpm6KssCBvZDuJ34gQCLcBGAsYHQ/s640/GB_top.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Jag har varit rejält inne på asiatiska TV-serier den senaste tiden och den här gången blir det en kort recension av en charmig och kuslig miniserie: Ghost Bride, en gotisk spökhistoria som utspelar sig i Malaysia. Denna miniserie går att se via Netflix.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
I Malacka år 1890 följer vi Pan Li-lan, en ung kvinna vars familj har haft det svårt sedan modern dog när Li-lan var liten. Oväntat får hennes pappa ett märkligt erbjudande av en rik familj vars son Li-lan kände som barn. Det är mamman i familjen Lim som vill att Lan-li ska gifta sig med hennes nyligen avlidne son, Lim Tian-ching, och leva resten av sitt liv som hans spökbrud. Li-lan har ingen lust att gifta sig, minst av allt med en död person och tackar nej.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-GDP5ruJRGJg/Xn-dxK42_kI/AAAAAAAADOU/zuJrz_dYk208s7UNpM9kT8Thm0xrozNiwCLcBGAsYHQ/s1600/GB_Er.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="883" data-original-width="1600" height="352" src="https://1.bp.blogspot.com/-GDP5ruJRGJg/Xn-dxK42_kI/AAAAAAAADOU/zuJrz_dYk208s7UNpM9kT8Thm0xrozNiwCLcBGAsYHQ/s640/GB_Er.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-family: inherit; font-size: x-small;">Er-lang är en märklig figur som Lan-li träffar hemma hos familjen Lim.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Men när Li-lans pappa plötsligt blir så svårt sjuk att hans själ fastnar i dödsriket börjar Li-lan hemsökas av Tian-chings ande. Han berättar att han har blivit mördad av någon i sin familj och vill att Li-lan ska ta reda på av vem. När Li-lan besöker familjen Lims hus för att undersöka Tian-chings påstående springer hon på sin barndomsvän och förälskelse, läkaren Lim Tian-bai med de absurda ögonbrynen. Hon träffar även på en märklig tjänare vid namn Er-lang, som tycks ha övernaturliga krafter.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Jag gillade verkligen The Ghost Bride och dess skildring av livet efter döden, folktro och det ockulta i slutet av 1800-talets Malaysia. TV-serien bjuder förutom en spännande berättelse även på överdådig men läcker design vad gäller kläder och miljöer. Mina personliga favoriter bland figurerna är Li-lan, Tian-ching och Er-lang, men alla medverkande är bra. Ghost Bride följer sällan förväntningarna som vi med våra västerländska ögon kanske har med oss in i den här sortens berättelse och jag kan mycket väl tänka mig att det kan uppstå kulturkrockar. Tittaren bör inte ha med sig allt för starka åsikter om hur skräck och övernaturliga inslag ska skildras, för då kommer nog vissa av inslagen i berättelsen framstå som märkliga – framförallt eftersom de ofta varvas med inslag av humor och melodrama. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-tSUluZb_PGE/Xn-eMcrrVnI/AAAAAAAADOg/N5VtpMMfj8AdZSGEe1nI_M2PRJu4CneqgCLcBGAsYHQ/s1600/GB_Ching.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="890" data-original-width="1600" height="356" src="https://1.bp.blogspot.com/-tSUluZb_PGE/Xn-eMcrrVnI/AAAAAAAADOg/N5VtpMMfj8AdZSGEe1nI_M2PRJu4CneqgCLcBGAsYHQ/s640/GB_Ching.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-family: inherit; font-size: xx-small;">Tiang-ching lever extravagant i dödsriket.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1" style="font-family: Helvetica; font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<br />Li-lan är framförallt en minnesvärd hjältinna som sticker ut: hon är varken vän, sockersöt eller perfekt, utan en jordnära och smart tjej som tacklar varje problem med dra-åt-skogen-attityd reserverad för dem hon inte respekterar och djup värme som hon generöst riktar mot dem hon älskar. Hennes familj är underbar och trots att det är en kort miniserie får vi insikt i varför banden mellan personerna i hushållet är så starka – i kontrast till den distanserade familjen Lim. Den märklige Er-lang i sin tur är ett förträffligt mysterium som jag låter er själva få upptäcka.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<br />
Jag vill varna för att första avsnittet i denna 6 avsnitt långa miniserie från 2020 är något trögstartat och inte representerar kvaliteten i resten av upplevelsen. Redan i avsnitt två tänder det som tur är till rejält och resten av miniserien är perfekt underhållning med en blandning av kufisk humor, familjedrama och gotisk skräck. The Ghost Bride är en charmig och kuslig liten pärla att rysa till och njuta av!<span class="Apple-converted-space"> Miniserien har mina varmaste rekommendationer och jag hoppas få se alla de förträffliga skådespelarna igen! </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: inherit;"><iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/BxIxspkDcrM" width="560"></iframe><br /></span>
<span style="font-family: "helvetica"; font-size: 12px;"><br /></span><br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "helvetica"; font-size: 12px;"><i>Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Följ gärna <a href="https://twitter.com/Mangalasaren" target="_blank">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta lästips och funderingar som inte tas upp på bloggen. </i></span></div>
</div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-45412274385858050622020-04-14T14:13:00.001+02:002020-04-25T10:19:28.169+02:00TV-recension: Stay Tuned! (Channel wa sono mama!)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/--uZAQnaZI8w/Xpm5J-GUI5I/AAAAAAAADP8/3uEPwAO2Uo8O6XqlugRPLtxoZyMS2ZtyACLcBGAsYHQ/s1600/ST_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="597" data-original-width="426" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/--uZAQnaZI8w/Xpm5J-GUI5I/AAAAAAAADP8/3uEPwAO2Uo8O6XqlugRPLtxoZyMS2ZtyACLcBGAsYHQ/s640/ST_01.jpg" width="456" /></a></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Stay Tuned! såg jag på rekommendation av min sambo och denna miniserie visade sig vara en riktig höjdare. Så nu vill jag rekommendera den till alla er andra! </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Stay Tuned! är en komedi som utspelar sig på en lokal TV-station i Sapporo i norra Japan. De anställda på TV-stationen kämpar för att få upp tittarsiffrorna i den hårda konkurrensen om lokalnyheterna. En av stationens mest engagerade nyanställda är perfektionisten Hajime Yamane, men det finns en stöttesten i Yamanes i övrigt perfekta vardag: Hanako Yukimaru, som anställdes samtidigt med honom och inte kan gå en dag på jobbet utan att ställa till med problem och extra arbete för alla i hennes närhet. Av någon anledning hamnar ansvaret att städa upp efter Yukimarus otaliga smärre katastrofer på Yamanes självgoda axlar. Han förstår ärligt talat inte hur en så slarvig och talanglös person kan ha fått sitt jobb. Yukimaru i sin tur tycker däremot mycket bra om Yamane och hon är alltid glad att få samarbeta med honom – inte minst eftersom han är så bra på att fixa hennes många, många misstag.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1600" height="250" src="https://1.bp.blogspot.com/-jT5EJk5tUPQ/XoMyS_Pqy_I/AAAAAAAADPA/j5hvrCZwOx0JWFXql26OHmLSGxz5bkulgCLcBGAsYHQ/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2020-03-31%2Bkl.%2B13.58.08.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Självgode nybörjarreportern Yamane är rätt så övertygad om sin egen förträfflighet. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: inherit; margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></span></div>
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;">Det framgår snart att en av TV-stationens topphöns har anställt Yukimaru enligt sin personliga princip: att en dumsnut inte är rädd för att misslyckas och därför aldrig ger upp utan att åtminstone försöka. Därför kan en sådan reporter lyckas med bravader som ingen annan reporter klarar av. Och detta är sannerligen en perfekt beskrivning av Yukimarus äventyr på TV-stationen. </span></div>
<div class="p2" style="font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br />Det finns bara ett ställe i Japan som jag tillbringat mer tid i än Tokyo med omnejd och det är Hokkaido, den norra ön i Japan. Min sambo kommer nämligen därifrån och har sin familj utspridd lite här och var över ön. Så det var med viss stolthet han föreslog att vi skulle se Stay Tuned! som utspelar sig i Sapporo, Hokkaidos största stad. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men sambon vet ju vilken slags TV-serier och manga jag gillar och jag föll direkt för den knasiga komedin om Hanako Yukimaru och alla problem hon ställer till för sina stackars kollegor.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"></span></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-528Lg2oqP3U/XqPyX_lVUXI/AAAAAAAADRQ/F0RC4ixfh1A5ya86kU4azWzWWIkr7CUhQCLcBGAsYHQ/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2020-04-25%2Bkl.%2B10.17.20.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1600" height="250" src="https://1.bp.blogspot.com/-528Lg2oqP3U/XqPyX_lVUXI/AAAAAAAADRQ/F0RC4ixfh1A5ya86kU4azWzWWIkr7CUhQCLcBGAsYHQ/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2020-04-25%2Bkl.%2B10.17.20.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Yukimaru är nybörjarreportern som aldrig vet när det är dags att ge upp!</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: inherit;">Stay Tuned! är en anti-romantisk knasig komedi i lite samma stil som Nodame Cantabile, om en ytterst fyrkantig kille och en kaotisk normbrytande tjej som drar in killen i allt mer bisarra situationer med resultatet att båda växer och blir bättre personer. När jag frågade sambon om Stay Tuned var inspirerad av just Nodame Cantabile, som var otroligt populär medan den gick som manga, anime och TV-serie, mumlade han något om att Noriko Sasaki, den Hokkaidofödda serieskaparen bakom Stay Tuned!, har skapat liknande serier och koncept långt innan Nodame existerade.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-S1P9bMxwYRQ/XoMykPTP-5I/AAAAAAAADPM/zOl54wuPU8YvOv93JtGhmZpPE2z8h_AWgCLcBGAsYHQ/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2020-03-31%2Bkl.%2B14.04.20.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1600" height="250" src="https://1.bp.blogspot.com/-S1P9bMxwYRQ/XoMykPTP-5I/AAAAAAAADPM/zOl54wuPU8YvOv93JtGhmZpPE2z8h_AWgCLcBGAsYHQ/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2020-03-31%2Bkl.%2B14.04.20.png" width="400" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit; font-size: small;">Yukimarus främsta förespråkare är en kufisk chef som Yamane har svårt att begripa.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Jag kan med varmt hjärta rekommendera Stay Tuned till alla som vill ha något kort och roligt att njuta av. Det enda smolket i bägaren är att TV-serien är så kort. Jag skulle vilja fortsätta följa Yukimaru och Yamane och alla katastrofer detta omaka par lyckas råka ut för, men någon fortsättning tycks till min stora sorg inte vara planerad i nuläget. Miniserien har en början, mitt och slut och känns varken påskyndad eller oavslutad, så det finns inga oupplösta intriger eller liknande att oroa sig för som tittare. Underbart är kort heter det ju, och jag tyckte att Stay Tuned var en underbart charmerande upplevelse från början till slut.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;">Stay Tuned! är en japansk miniserie i 5 delar från 2019 baserad på Noriko Sasakis manga <i>Channel wa sono mama!</i> från 2008–2013.<span class="Apple-converted-space"> Den går att se via <a href="https://www.netflix.com/title/80220655" target="_blank">Netflix</a>. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space" style="font-size: 12px;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><i>Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></span></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-28642841774050930212020-03-25T15:20:00.000+01:002020-05-01T09:35:42.409+02:00Recension: The Untamed (kinesisk dramaserie) <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-kxi7sLtwnmQ/XnZKgqXV0wI/AAAAAAAADLs/6JAdfJdpuV0QHQRMAttX62KT2mM45xA6QCPcBGAYYCw/s1600/Blommor.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="901" data-original-width="1600" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-kxi7sLtwnmQ/XnZKgqXV0wI/AAAAAAAADLs/6JAdfJdpuV0QHQRMAttX62KT2mM45xA6QCPcBGAYYCw/s640/Blommor.png" width="640" /></a></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;">Jag förstår inte hur The Untamed lyckades flyga under min radar i nästan ett år. Denna webbsända TV-serie gjorde förra året succé i hemlandet Kina så väl som utanför landets gränser. Men nu har jag sållat mig till TV-seriens växande beundrarskara och kommer inte få ro förrän jag har rekommenderat den till alla som är redo för något nytt och annorlunda. Kanske är The Untamed inte en TV-serie för alla, men den som fastnar tror jag kommer att fastna rejält. The Untamed är en oändligt komplicerad upplevelse att sammanfatta, men här kommer ett tappert försök:</span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<span style="font-size: 12px;"><i>[Drar djupt efter andan]</i></span><br />
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;">Tänk dig en kinesisk Game of Thrones, där invecklade politiska intriger och krig ställs mot etiska och moraliska dilemman. Men istället för våra europeiska medeltidsinspirerade fantasyberättelser utspelar sig The Untamed i en fantasyvärld inspirerad av kinesisk historia. Där vilar makten hos klaner vars särtecken tagits från kinesiska dynastier i olika tidsperioder. Klanerna behärskar magi inspirerad av kinesisk mytologi och den utövas med hjälp av svärdsandar, musikinstrument, amuletter och demoner. De fem största klanerna kämpar om kontrollen över förbjudna magiska artefakter. Mot denna bakgrund följer vi en episk romans mellan två manliga magiker från olika klaner. De två är varandras totala motsatser – den ene är djupt konservativ, den andre en oberäknelig normbrytare. Dynamiken mellan de två fascinerar och för allt som oftast tankarna till Jane Austens berömda figurer. Nämnde jag förresten att det finns magiska zombier?</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Berättelsen hoppar fram och tillbaka i tiden för att skildra en rad sammanlänkade konflikter som sträcker sig över två decennier. Vi får se vänskapsband och familjerelationer formas så väl som slitas sönder i konflikternas ebb och flod. </span>Berättelsen introducerar tidigt ett dussintal viktiga figurer, varav vissa är drivande genom hela berättelsen och andra sätts i spel först en bit in. Upplevelsen kompliceras av kinesisk historisk namngivningstradition, där varje figur har minst 2–5 olika namn och tilltal som varierar beroende på närhet och maktrelationer.<span class="Apple-converted-space"> </span><span style="font-family: inherit;">Har jag nämnt förresten att folk kan flyga med sina svärd och använda musikinstrument som magiska vapen? Berättelsen hoppar vilt mellan olika genrer, där våldsamma actionsekvenser varvas med kusliga spökhistorier och finstämda ögonblick som får det att värka i hjärtat, för att hux flux övergå i slapstickkomedi.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;">Jag utnämner härmed The Untamed till TV-seriemotsvarigheten av Brasses korvkaka, men till skillnad från Brasses katastrofala smakupplevelse lyckas The Untamed som genom ett mirakel föra samman alla sina absurda ingredienser till någonting som är både fascinerande, välgjort och beroendeframkallande.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space" style="background-color: white;"><a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2020/03/guide-till-the-untamed.html" target="_blank">[Länk till min guide för The Untamed]</a></span></span><br />
<div class="p3" style="font-size: medium; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-rwKalvXjuoQ/XnZJpe9qTHI/AAAAAAAADLM/gDulFZrWZbkpvopmISQPf0sMG--QO4CtwCLcBGAsYHQ/s1600/A%25CC%258Aterkomst.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="356" src="https://1.bp.blogspot.com/-rwKalvXjuoQ/XnZJpe9qTHI/AAAAAAAADLM/gDulFZrWZbkpvopmISQPf0sMG--QO4CtwCLcBGAsYHQ/s640/A%25CC%258Aterkomst.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;"><span style="font-size: x-small;">Wei Wuxian återkallas till livet i en förbjuden magisk ritual. </span></td></tr>
</tbody></table>
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Förbjudna ritualer, tidshopp och mordmysterium<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Som nämnt hoppar berättelsen i The Untamed mellan olika tidpunkter under de ~20 år som skildras. I inledningsavsnittet ser vi huvudpersonen Wei Wuxian i förtvivlan kasta sig mot sin död från en klippa i utkanten av ett kaotiskt stridsfält. Scenen efter utspelar sig sexton år senare; en desperat man vid namn Mo Xuanyu genomför en förbjuden ritual där han offrar sitt liv för att åkalla Wei Wuxians osaliga ande. Priset för Mo Xuanyus uppoffring är att Wei Wuxian måste hämnas på hans svurna fiender. Om Wei Wuxian misslyckas kommer hans själ fördärvas och därmed aldrig kunna återfödas.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><span style="font-family: inherit;">Wei Wuxians försök att genomföra hämnden leder honom till en korrupt svärdsande och ett mordmysterium. Han stöter på forna vänner så väl som fiender, i ett land som fortfarande hatar honom för händelserna som ledde till hans död. I kaoset som uppstår när folk börjar inse att den ökände Wei Wuxian är tillbaka tänker han tillbaka på tiden innan allt gick snett.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p3" style="font-size: medium; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Här inleds en lång återblick som utgör mer än hälften av alla avsnitt i TV-serien. Återblicken tar sin början 3–4 år innan Wei Wuxians död och följer honom och hans jämnåriga vänner från tonårstidens sorglösa äventyr till</span><span style="font-family: inherit;"> det abrupta klivet in i vuxenvärlden när konflikter blossar upp mellan klanerna. Vi följer den kedja av händelser som slutligen leder fram till Wei Wuxians död, men när vi återigen beskådar hans tragiska sista ögonblick ser vi det med nya ögon. Resten av berättelsen fortsätter i nutid efter Wei Wuxians återuppståndelse och fokuserar på mordmysteriet och Mo Xuanyus hämnd. Bit för bit får Wei Wuxian veta vad som hänt medan han var död, samt hur efterspelet av händelserna kring hans död har påverkat dem han älskar.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"></span></span><br />
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Tiden är inte nådig i The Untamed. Vi möter nästan alla centrala figurer medan de är unga, men deras sorglösa tid visar sig vara flyktig när klanerna dras in i krig. Vänskap förbyts i hat, kärlek kvävs i sin vagga och de mest pålitliga allierade kan visa sig kapabla till avskyvärda svek. Men det finns alltid ögonblick av lycka och eftertanke, även när det är som mörkast. Motståndare blir allierade och till och med vänner, hjältar förälskar sig i skurkar och skurkar förlorar sitt hjärta till hjältarna de trodde sig hata och hjälp kan komma från det mest oväntade håll.<span class="Apple-converted-space"> The Untamed är en dramatisk bergochdalbana från första till sista avsnittet. </span></span></div>
</div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-nz1WG7i0mYM/XnZJZZn7WLI/AAAAAAAADLI/CQtxllJmxoMtiUZv-N9-06Yd9MX5pnQfgCLcBGAsYHQ/s1600/Sida_vid_sida.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="895" data-original-width="1600" height="356" src="https://1.bp.blogspot.com/-nz1WG7i0mYM/XnZJZZn7WLI/AAAAAAAADLI/CQtxllJmxoMtiUZv-N9-06Yd9MX5pnQfgCLcBGAsYHQ/s640/Sida_vid_sida.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-size: x-small;">Berättelsens huvudpersoner, Lan Wangji och Wei Wuxian.</span><span style="font-size: 12.8px;"> </span></td></tr>
</tbody></table>
<b><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: large;">Wei Wuxian och Lan Wangji </span><span class="Apple-converted-space" style="font-size: small;"> </span></span></b></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Hjärtat i berättelsen i The Untamed är en oändligt komplicerad vänskapsrelation och kärlekshistoria mellan två mycket olika unga män: den otämjbara normbrytare som åsyftas i titeln, Wei Wuxian, samt paragrafryttaren och perfektionisten Lan Wangji. Jag har redan nämnt Jane Austen som jämförelse: tänk er den motvilliga spänningen mellan Lizzie Bennet och Mr Darcy i Stolthet och fördom, kombinerat med de totalt olika personligheterna hos systrarna Marianne och Elinor Dashwood i Förnuft och känsla, så kan ni börja ana dynamiken mellan de två killarna i The Untamed.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p2" style="font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
</div>
<span style="font-family: inherit;">Vår huvudsakliga protagonist, Wei Wuxian, är son till en berömd klanlös magiker som likt Wei Wuxian var en bråkstake och sann normbrytare medan hon levde. Efter att hon och maken omkommer lever Wei Wuxian som gatubarn i många år, tills klanen Jiang adopterar honom. Jiang är en klan med livsnjutande attityd som värdesätter fritänkande. Wei Wuxian är en av de mest talangfulla unga magikerna i sin generation och växer i klanen upp till en övermodig och skrytsam person som struntar helt i att rätta sig efter andras normer. Berättelsens andra huvudperson, den eleganta och stoiska Lan Wangji, tillhör däremot den konservativa klanen Lan, som har 3500 regler dess medlemmar måste följa till punkt och pricka – bryter man mot dessa bestraffas man med kroppsaga och isolering. Många ser Lan Wangji som kall och överlägsen, men han är en av sin generations skickligaste magiker och har fått den hedersamma titeln "Ljusbäraren".</span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;">När de två för första gången möts som tonåringar hamnar Wei Wuxian så klart direkt i kollisionskurs med Lan Wangji och provoceras av dennes ovilja att vare sig bryta regler eller följa sitt hjärta. Han ger sig tusan på att få en reaktion från den till synes konstant oberörde Ljusbäraren. Lan Wangji i sin tur provoceras av Wei Wuxians ointresse för formalitet, regler och etikett, men han har heller aldrig stött på någon som är så provokativ förut och trots hans irritation väcks även hans nyfikenhet. När storebror Lan Xichen upptäcker detta börjar han se till att de två får en chans att lära känna varandra, i</span> förhoppning om att hans ensamvarg till lillebror för första gången i sitt liv ska få en vän<span style="font-family: inherit;">. Allt eftersom tiden går växer en gemensam respekt fram mellan de två och de blir nära vänner. Deras vänskap prövas dock gång på gång, eftersom Wei Wuxians tendens att tänka med hjärtat ofta placerar honom i konflikternas centrum. Lan Wangji tvingas välja mellan sin vän och sina förpliktelser och det är konsekvenserna av detta val som står i centrum för hans karaktärsresa. Vi följer främst Wei Wuxian under berättelsens gång och det är förmodligen honom vi sympatiserar med, men det är Lan Wangjis inre kamp som skapar spänning och väcker empati.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ZiGVrcHcRLE/XnZJFN5xdEI/AAAAAAAADLA/Tugk88Qkx0s9qtXuyJ-VjYCZNUvbG8aMgCLcBGAsYHQ/s1600/Austen.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="904" data-original-width="1600" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-ZiGVrcHcRLE/XnZJFN5xdEI/AAAAAAAADLA/Tugk88Qkx0s9qtXuyJ-VjYCZNUvbG8aMgCLcBGAsYHQ/s640/Austen.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-size: x-small;">The Untamed är en kärlekshistoria som aldrig får kläs i ord.</span></td></tr>
</tbody></table>
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">En episk gayromans i ständig kamp med TV-censuren<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Precis som mig när jag först hörde talas om The Untamed, funderar ni nu säkert på hur i hela världen denna berättelse gick att genomföra; det är vida känt att den strikta censuren i Kina inte tillåter skildringar av homosexualitet och vid ett flertal tillfällen har man gått så långt som att förbjuda och blockera TV-serier innan de ens hunnit sändas i sin helhet (läs mer om censuren och hur den påverkar individer så väl som kinesisk populärkultur längre ner i artikeln). Mina egna farhågor skingrades när jag läste att tittare bekanta med romanen Mo Dao Zu Shi, som TV-serien bygger på, överraskades av hur väl berättelsen lyckades behålla nästan hela skildringen av kärlekshistorien. Produktionsteamet har försiktigt jobbat runt censuren genom att låta känslorna som spirar mellan Wei Wuxian och Lan Wangji skildras med andra medel: blickar som möts, ett finger som diskret stryker över en hand, symboliskt bildspråk, undertryckta känslor, insinuerande kommentarer med dubbla betydelser, skämt som egentligen är menat på allvar, musik, mm. Ni förstår nog varför jag drar paralleller till Jane Austens böcker – det är samma dynamik som används i The Untamed. </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;">Jag har sett det beskrivet att The Untamed har ersatt kärlekshistorien i ursprungsverket med en berättelse om själsfränder eller broderlig vänskap, men den tolkningen håller jag inte med om. Jag uppfattar snarare att teamet som skapat The Untamed har gjort sitt yttersta för att låta kärlekshistorien mellan Wei Wuxian och Lan Wangji utspela sig så nära ursprungsverket som möjligt utan att fastna i censurens snäva begränsningar. I de fall där censuren slagit ner har teamet löst det genom att byta plats på scener, lägga till för TV-serien unika sekvenser, förmedla via musiken vad som inte får sägas i ord, samt förlita sig på mer eller mindre uppenbar undertext. Ursprungsverkets fans har pekat ut att The Untamed innehåller viktiga detaljer från boken som aldrig förklaras i TV-serien just på grund av risken för censur, men som har en djupare betydelse för dem som känner till kontexten. Det tyngsta lasset dras förstås av de förträffliga skådespelarna, där både huvudrollerna och bifigurerna är tydligt införstådda i relationen mellan huvudpersonerna och gör sitt yttersta för att förmedla denna aspekt av berättelsen med hjälp av ansiktsuttryck, tonläge och kroppsspråk. Relationen mellan Wei Wuxian och Lan Wangji är även i The Untamed en kärlekshistoria – det får bara aldrig sägas rakt ut i ord – och som kärlekshistoria är det en ovanligt välskriven och välspelad sådan.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-1983mEuhSkQ/XncsvJHt63I/AAAAAAAADMg/vw9xCzPLFp0PjPOCQ2Bb3rzOPPnEqlILgCLcBGAsYHQ/s1600/Flo%25CC%2588jt2.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="904" data-original-width="1600" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-1983mEuhSkQ/XncsvJHt63I/AAAAAAAADMg/vw9xCzPLFp0PjPOCQ2Bb3rzOPPnEqlILgCLcBGAsYHQ/s640/Flo%25CC%2588jt2.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-size: x-small;">Wei Wuxians fascination för okonventionell magi är en ständig källa till konflikt.</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p3" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Magiska svärd, zombier och dödliga flöjter </span></b></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
Skildringen av magi och fantastiska inslag är en annan av av de stora behållningarna i The Untamed. Till viss del är detta förstås en produkt av att berättelsen tar sin inspiration från kinesisk kultur och historia, där många aspekter av detta kanske främst nått mig och min generation filtrerad genom japansk populärkultur. Kina hade historiskt sett ett enormt inflytande över japansk kultur, religion, litteratur och politik, vilket är orsaken till att vi även idag ser så många likheter mellan deras berättelser och estetik. Men det finns samtidigt uppenbara så väl som subtila skillnader mellan dessa två kulturer, vilket åtminstone väcker min fascination för hur kinesiska författare och filmskapare tar sig an fantastik.<br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Den huvudsakliga magiskolan i The Untamed är svärdsmagi, som alla små och stora klaner utövar. Med hjälp av besjälade svärd kan utövarna flyga och slåss i akrobatiska, dödliga danser som för tankarna till Ang Lees mästerverk Crouching Tiger Hidden Dragon. Det finns även musikalisk magi, där flöjter och stränginstrument kan hela så väl som döda. Och den magi som skrämmer mest är den förbjudna demoniska magin, en slags blodsmagi som kan kontrollera rastlösa andar så väl som människor och förvandla de raraste personer till livsfarliga vapen (magiska zombier!).<span class="Apple-converted-space"> I gränslandet mellan dessa extremer finner vi amuletter och besvärjelser, som ses som olämplig magi av många av klanerna. Den evigt kontroversiella Wei Wuxian är en av sin generations främsta utövare och uppfinnare inom denna magiskola. </span></span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"></span></span><br /></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Sång, musik och färger är viktiga komponenter i berättelsen och soundtracket används effektivt för att förmedla känslor och stämning. Rekvisita och kläder är utsökta och scenerna filmas i vackra utomhusmiljöer så väl som i imponerande studiomiljöer inspirerade av olika tidsepoker i kinesisk historia. Berättelsen tar sig tid att bygga upp världen där händelserna utspelar sig och fokuserar på det intima och personliga så väl som episka strider med hundratals statister. Striderna är snyggt koordinerade och medryckande. Det har uppenbarligen spenderats massor av pengar på denna produktion, även om resultatet inte är lika polerat som tidigare nämnda Crouching Tiger Hidden Dragon. </span></div>
</div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-vbAT-k11Lfs/XnZH-daob_I/AAAAAAAADK0/RLBQWzur2kI1dPhNi8HnpVSfadBGCPESACEwYBhgL/s1600/Rivaler.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-vbAT-k11Lfs/XnZH-daob_I/AAAAAAAADK0/RLBQWzur2kI1dPhNi8HnpVSfadBGCPESACEwYBhgL/s640/Rivaler.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-size: x-small;">Ett ögonblick i tiden då livet var mindre komplicerat. </span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
</div>
</div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Entusiastisk ”fanfic energy” och charmiga mangaklichéer<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">När jag först försökte beskriva berättelsen i The Untamed för vänner, beskrev jag den som fylld av ”fanfic energy”. Jag håller kvar vid den beskrivningen och menar detta som något positivt – The Untamed är kaotisk och magnifik på ett sätt som nästan bara debutverk brukar vara, innan författaren lärt sig vad de inte borde göra. The Untamed vill vara så mycket på en och samma gång; entusiasmen skiner igenom konstant och gör serien lätt att tycka även när den ibland snubblar till.<span class="Apple-converted-space"> Samtidigt har manusförfattarna putsat till berättelsen en smula när de anpassade den för TV, så det finns trots allt en konsekvent berättelselogik även när berättelsen hoppar vilt mellan tidslinjer och genrer. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Tittare bekanta med manga kommer förmodligen både ha lättare att ta in de mer nyckfulla aspekterna av The Untamed. Berättelsen är full av välbekanta mangaklichéer – folk som snubblar rakt i famnen på den de är kär i, skurkar som älskar att hålla ondskefulla monologer, homoerotisk undertext, vackra unga män med hår som fladdrar i vinden, karismatiska skurkar som man älskar att hata, episka strider, plötsliga humoristiska inslag, fantastiska dräkter, mm. Bitvis påminner The Untamed mig om CLAMPs manga X/1999, framförallt i hur CLAMP vävde in karaktärer från sin äldre serie Tokyo Babylon i denna. På ett liknande vis väver Mo Dao Zu Shi, romanen som The Untamed bygger på, in en sidoberättelse – den så kallade Yi City-sviten – vars figurer ursprungligen tillhörde en berättelse författaren skrev medan hon gick i skolan.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Den charmiga entusiasmen skiner även igenom i TV-seriens specialeffekter, såsom sminkning, akrobatiska luftkonster och scener filmade med green screen. För det mesta är effekterna helt ok och ibland riktig snygga, men de håller inte samma klass som exempelvis tidigare nämnda Crouching Tiger Hidden Dragon. The Untamed utstrålar ofta en härligt entusiastisk lågbudgetkänsla som påminner om Xena Krigarprinsessan och Buffy Vampyrdödaren. De kvicka hoppen mellan komedi och drama för i sin tur tankarna till Stargate SG-1 och manga. </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Det vore lätt att racka ner en spretig upplevelse som The Untamed. Jag kan peka ut gigantiska hål i intrigen i nästan varje avsnitt – exempelvis irriterade jag mig på ett par scener som endast hängde ihop om jag accepterade att alla figurer hade drabbats av minnesförlust och glömt bort att de kan flyga med sina svärd. Till skillnad från TV-serier som Avatar The Last Airbender eller japansk anime där man skickligt sammanfattar allt tittarna behöver veta för att hänga med i berättelsen i antingen introt eller inledningsavsnittet, introducerar The Untamed konstant nya viktiga begrepp som påverkar intrigen utan att någonsin förklara dessa ordentligt. Antalet namn och termer är redan från första stund överväldigande. Vissa av skurkarna är på tok för machiavelliska och spelar över. Återblickar och slow motion används åtminstone hundra gånger för mycket. Ändå går det inte att slita sig från denna fascinerande berättelse och magnetiska figurer. The Untamed har trots allt det där speciella, som gör att jag har överseende med dess brister.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-I7RR2h9LDkE/XnacFKcw_XI/AAAAAAAADMU/A3oWAklm2lktU6YiakZBcJP2IHIvGjWAQCLcBGAsYHQ/s1600/Wen.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="890" data-original-width="1600" height="355" src="https://1.bp.blogspot.com/-I7RR2h9LDkE/XnacFKcw_XI/AAAAAAAADMU/A3oWAklm2lktU6YiakZBcJP2IHIvGjWAQCLcBGAsYHQ/s640/Wen.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Wen Chao och Wen Qing har båda en roll att spela i klanen Wens ambitioner.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">De svaga bitarna …</span></b></div>
</div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Det största minuset för mig är att The Untamed fokuserar nästan uteslutande på männen i berättelsen och deras relationer. Det går nästan tio manliga figurer på varje kvinnlig figur i en framträdande roll och vi får endast korta blickar in i kvinnornas liv i samhället där The Untamed utspelar sig. Mina invändningar mildras möjligtvis något av att de kvinnlig figurerna som faktiskt är med står för några av de mest minnesvärda rollerna och coolaste scenerna i TV-serien. Min favorit är Wen Qing, som tvingas spela ett farligt dubbelspel för att rädda sin lillebror Wen Ning och resten av deras klan när de hamnar i korselden i de politiska konflikterna mellan klanerna. </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Skurkarna i berättelsen är en blandad kompott. Första halvan av berättelsen bjuder på överspelande ärkeskurkar som är så absurt överdrivna att jag inte kan ta dem på allvar. Deras hår fladdrar konstant i vinden – även inomhus – och de skrattar ondskefullt som om de vore rena rama disneyskurkarna. Tack och lov kliver dessa bombastiska skurkar efterhand åt sidan till förmån för betydligt mer intressanta porträtt av hur människor påverkas av makt, politik, sorg och förtryck.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Kvaliteten på avsnitten varierar under TV-seriens gång; berättelsens första tredjedel är stark och tar sig tid att lägga en stabil grund för intrigen och viktiga personliga relationer innan kaoset drar igång. I mitten av den långa återblicken saktar tempot ner och berättelsen halkar lite för djupt ner i melodramaträsket. Som tur är tänder det sedan till rejält i återstoden av serien. Ramberättelsen med mordmysteriet är genuint medryckande och återkopplar till händelserna som kulminerade i Wei Wuxians död. Mer än något annat beundrar jag berättelsens mod att våga hålla på viktiga avslöjanden ända in i de sista skälvande minuterna.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
Det är värt att nämna att det kan uppstå unika kulturkrockar för oss som är ovana vid kinesiska TV-serier. Mest märkbart är att man sällan bryr sig om att bygga upp en dramaturgi inom själva avsnitten. Avsnitten har alltså ingen cliffhanger eller avrundning; när avsnittens beräknade längd har nåtts rullar eftertexterna, oavsett om det passar berättelsens dramaturgi eller ej. The Untamed innehåller även en handfull scener som kändes något krystade och jag har i efterhand lärt mig att dessa är återkommande berättelseklichéer och narrativa verktyg i kinesiska dramaserier, som förmodligen tagits med eftersom tittarna förväntar sig dem.<br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">En sista punkt jag är kluven till är den underliggande moralen i The Untamed, där jag ibland finner en elitistisk underton som krockar med hur berättelsens kritik av privilegier och maktmissbruk i övrigt genomsyrar berättelsen. </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-s5EmZzosY48/XnZHmR-D4aI/AAAAAAAADKs/OV-hv7fkHogzoif7dbik7V5gAMDkLwMuQCLcBGAsYHQ/s1600/Sja%25CC%2588lvbela%25CC%258Aten.png" imageanchor="1" style="font-size: 18px; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="897" data-original-width="1600" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-s5EmZzosY48/XnZHmR-D4aI/AAAAAAAADKs/OV-hv7fkHogzoif7dbik7V5gAMDkLwMuQCLcBGAsYHQ/s640/Sja%25CC%2588lvbela%25CC%258Aten.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En fråga man ställer sig många gånger under berättelsens gång är om Wei Wuxian är en hjälte ... eller skurk?</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: inherit;"></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">… och höjdpunkterna</span></b></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Politik och spännande magi i all ära, men det är den komplicerade relationen mellan Wei Wuxian och Lan Wangji som är hjärtat i berättelsen. Wei Wuxian är lätt att tycka om och skådespelaren Xiao Zhan övertygar </span>från början till slut <span style="font-family: inherit;">med sin rollfigurs kaxiga attityd och energiska kroppsspråk. Han förmedlar även skickligt Wei Wuxians förändring från sorglös tonåring till fruktad upprorsman som tar till </span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;">allt mer desperata metoder. </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Wang Yibo i sin tur fångar perfekt sin rollfigur Lan Wanjis dilemma och gradvisa förvandling. Han börjar som en ärkekonservativ, uttryckslös torrboll som högfärdigt klamrar sig fast vid sina älskade regler, men när vänskapen med Wei Wuxian sätter honom på prov tvingas han omvärdera allt han tagit för givet och börja forma sin egen väg framåt.<span class="Apple-converted-space"> När vi möter honom igen efter återblicken får vi tillsammans med Wei Wuxian lära känna honom på nytt. Wei Wuxian må vara stjärnan i första halvan av serien, men det är Lan Wangji som skiner starkast mot slutet. </span></span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Med enstaka undantag upplevde jag att skådespelarprestationerna var förvånansvärt bra överlag och jag har många favoriter även bland bifigurerna. Jag älskar tragiska hjältar som Wei Wuxian så väl som sympatiska skurkar – de som själva hade kunnat vara hjältar om de bara hade mött rätt person vid rätt tillfälle – men som istället faller för maktens frestelse, stöter bort dem de älskar, fastnar i självömkan eller dör utan att få återupprättelse. Och den sortens komplexa figurer bjuds det sannerligen på i The Untamed.<span class="Apple-converted-space"> Jag är framförallt svag för Wei Wuxians tjurskalliga fosterbror Jiang Cheng som jag ömsom ville ruska om och skälla ut, ömsom krama hårt och trösta. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space">Jag vill ge The Untamed en eloge för att TV-serien inte försöker vara något den inte är. Den slår inte knut på sig själv om inte alla effekter är perfekta och vågar vara både fånig och känslosam när det behövs. Berättelsen både bekräftar och utmanar stereotyper. Figurerna får gråta när de är ledsna, kramas när de är glada och visa rädsla när de inser sina begränsningar. The Untamed har ett stort hjärta och är svår att glömma efteråt. </span></span>Jag hade egentligen bara tänkt att se ett par avsnitt och tvivlade på att jag skulle kunna lära mig namnen på alla klaner och figurer. Men plötsligt kunde jag inte sluta titta, upptäckte att jag gick runt och nynnade på temamusiken och började fila på min recension och</span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"> <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2020/03/guide-till-the-untamed.html" target="_blank">guide</a></span><span style="font-family: inherit;">. </span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-HapUNIZU54k/XnZKWdAB7gI/AAAAAAAADLg/vQ3bxJgiLf8hkK7JVlotZAYuCiBSGYbMwCLcBGAsYHQ/s1600/Va%25CC%2588nner.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="896" data-original-width="1600" height="356" src="https://1.bp.blogspot.com/-HapUNIZU54k/XnZKWdAB7gI/AAAAAAAADLg/vQ3bxJgiLf8hkK7JVlotZAYuCiBSGYbMwCLcBGAsYHQ/s640/Va%25CC%2588nner.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Wen Qing slits mellan olika lojaliteter. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Olika versioner av The Untamed<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
</div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">The Untamed finns i två klippningar, 50 respektive 20 avsnitt, som båda har plus och minus: ursprungsversionen som är 50 avsnitt behåller delvis ursprungsverkets narrativa struktur. Berättelsen</span> blir rikare genom att lyfta fram relationer utöver huvudpersonernas och<span style="font-family: inherit;"> fördjupa viktiga bifigurer och konflikter. Många tittare upplever dock att början av berättelsen är svår att hänga med i på grund av alla tidshopp och mängden namn och termer att lägga på minnet. Här och var blir berättelsetempot lidande. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">The Untamed Special Edition, med 20 avsnitt, har kortats och förenklats för export. </span>Detta är i princip ett ”super-cut” som fokuserar på huvudpersonerna, på bekostnad av allt annat som gör berättelsen så spännande.<span class="Apple-converted-space"> </span><span style="font-family: inherit;">Denna version </span>håller bättre tempo och <span style="font-family: inherit;">är lättare att hänga med i eftersom berättelsen följer en rak tidslinje. Men mycket av det som jag i efterhand ser som berättelsens styrkor försvinner i denna allt för strama klippning, exempelvis familjedramatik och vänskapsrelationer, politiska maktspel samt de nyanserade porträtten av viktiga bifigurer och skurkar.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> Enstaka scener har förlängts och flyttats runt då man inte har behövt oroa sig för censur. </span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">I den bästa av världar hade de klippt om ursprungsversionen till ungefär 40–45 avsnitt för att fixa tempot i berättelsens svaga partier, men i brist på det rekommenderar jag främst den ursprungliga versionen av The Untamed med 50 avsnitt. För att hjälpa förvirrade tittare har jag därför skrivit <span style="background-color: white;"><a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2020/03/guide-till-the-untamed.html" target="_blank">en hyfsat spoilerfri guide</a></span> som förklarar alla viktiga termer, klaner, namn, titlar och tidslinjer med hänsyn till de olika översättningarna. På så sätt kan ni förhoppningsvis hänga med i intrigerna utan att gå miste om nyanserna som utgör så stor del av upplevelsen.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">Det finns även en tecknad TV-serie – en <i>donghua</i> – som följer ursprungsverket Mo Dao Zu Shi snarare än TV-versionen The Untamed. Den har för närvarande visats i två säsonger, med en framtida tredje säsong planerad. I skrivande stund har jag inte själv sett denna donghua, men den började sändas 2018 och föregår alltså den dramatiserade TV-serien med ett år. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
Mo Dao Zu Shi, ursprungsverket av Mo Xiang Tong Xiu, finns ännu inte översatt till engelska eller svenska, men förmodligen är en officiell engelsk utgåva bara en tidsfråga eftersom The Untamed nått internationell popularitet. </div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CNeBQ6L0u3s/XnZMc56XajI/AAAAAAAADL4/bE1w-xwwpN8074dX53yqreH_Q8YEIsa7gCLcBGAsYHQ/s1600/Ra%25CC%2588dd.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="896" data-original-width="1600" height="356" src="https://1.bp.blogspot.com/-CNeBQ6L0u3s/XnZMc56XajI/AAAAAAAADL4/bE1w-xwwpN8074dX53yqreH_Q8YEIsa7gCLcBGAsYHQ/s640/Ra%25CC%2588dd.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Wei Wuxian inser för första gången i sitt liv sin egen dödlighet. </span></td></tr>
</tbody></table>
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Mo Dao Zu Shi och faran i att skapa queera berättelser i Kina<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;">The Untamed bygger på romanen Mo Dao Zu Shi, som ursprungligen publicerades 2015–2016 på Jinjiang, en onlineplattform som funnits i mer än 20 år och har varit viktig för självpublicering av romaner med HBTQ-innehåll. Författarna använder pseudonym för att undvika risken som medförs av att ge ut queera och/eller erotiska berättelser. Det finns uppgifter om att ett betydande antal författare som publicerat explicit queer litteratur på Jinjiang har arresterats och i vissa fall dömts till fleråriga fängelsestraff. I ett omskrivet fall dömdes en kvinnlig författare till mer än 10 år i fängelse för att ha skrivit och distribuerat en queer roman. Risken att fastna i censuren har även fått Jinjiang och andra plattformar att utöva självcensur. Det senaste offret för den kinesiska webcensuren är AO3 – Archive of Our Own, en prisbelönt fanficportal som sedan slutet av februari i år inte längre går att ansluta till från Kina. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Så trots att homosexualitet avkriminaliserades i Kina 1997, är det sedan censurlagarna infördes 2015 alltså tabu att skriva om ämnet, till den grad att det kan bestraffas med mångåriga fängelsestraff.<span class="Apple-converted-space"> När jag läste på om historiska attityder till homosexualitet i Kina framkom det att landet hade en avslappnad attityd fram till de senaste ~150 åren, då influenser från västvärlden och inhemska försök att anpassa sig till västerländska ideal ledde till förbud, straff och osynliggörande av HBTQ-personer. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space">Detta ger en fingervisning om hur mycket mod som krävdes av författaren Mo Xiang Tong Xiu bara för att 2015–2016 skriva och ge ut en queer roman som Mo Dao Zu Shi, alltså i samma veva som censurlagarna infördes och kollegor började arresteras. Det visar även vilka snäva begränsningar TV-seriens produktionsteam rörde sig inom när de anpassade berättelsen för webb-TV. Tydligen brukade webbserier ha större frihet än TV-sända sådana, men censuren har skärpts även för dessa vilket har resulterat i att populära HBTQ-serierna <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLSIJismKOisE-y98UKhxSXJkM3dIml5wo" target="_blank">Addicted</a> och <a href="https://www.viki.com/tv/36559c-guardian" target="_blank">Guardian</a> togs offline i Kina innan de ens hann sändas i sin helhet. Detta skedde 2016 respektive 2018. Så för att The Untamed, som spelades in 2018 och sändes 2019, skulle lyckas manövrera alla 50 avsnitt förbi censuren utan ett liknande öde har produktionsteamet varit tvungna att anpassa berättelsen med yttersta tillförsikt. Att slutresultatet trots dessa hinder blev så pass lyckat är för mig en indikation på de inblandades skicklighet. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span><span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space">Mot denna bakgrund hade man dessutom mycket väl</span></span><span style="font-family: inherit;"> kunnat tänka sig att skådespelarna i The Untamed skulle ha dragit sig för att delta i projektet för att inte riskera problem i karriären, på samma sätt som det en gång i tiden sågs som en karriärdödare i Hollywood att spela homosexuell på film eller TV. Men The Untamed blev en stor succé både i och utanför Kina och av vad jag kan läsa mig till har många medverkande skådespelare fått en skjuts uppåt i karriären. Medan jag läste på om HBTQ-rörelsens arbete i Kina såg jag referenser till att de säger sig uppleva ett starkare stöd bland folket för HBTQ-personers situation de senaste åren. Böcker, film och TV ses som viktiga verktyg för att sprida kunskap och förståelse i kampen för lika rättigheter. Men parallellt med detta har alltså myndigheterna sedan 2015 konsekvent minskat möjligheterna för dem att använda sig av dessa verktyg. </span></div>
<div class="p3" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-whA6Bfzd2nM/XnZM4Ffhx1I/AAAAAAAADMI/rB0XguSK3Ho7r-WnQZbopzKd6ymvtYQLQCLcBGAsYHQ/s1600/Stridsfa%25CC%2588lt.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="890" data-original-width="1600" height="353" src="https://1.bp.blogspot.com/-whA6Bfzd2nM/XnZM4Ffhx1I/AAAAAAAADMI/rB0XguSK3Ho7r-WnQZbopzKd6ymvtYQLQCLcBGAsYHQ/s640/Stridsfa%25CC%2588lt.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Konflikterna mellan klanerna mynnar ut i flera blodiga strider. </span></td></tr>
</tbody></table>
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Lagliga sätt att streama The Untamed</span></b></div>
<div class="p5" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
Jag hoppas att jag har talat mig så varm om The Untamed att ni också vill ge dramaserien en chans. Problemet med att rekommendera den är dock att kvaliteten på översättningarna som finns tillgängliga i skrivande stund inte är särskilt bra. För att ge lite vägledning har jag därför gjort en översikt av de tillgängliga lagliga alternativen att se The Untamed. Ni hittar en <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2020/03/guide-till-the-untamed.html" target="_blank">guide att ha som hjälp vid eventuell förvirring <span style="background-color: white;">här</span></a>.<br />
<br />
The Untamed fanns tydligen på svenska Netflix förra året, men är just nu inte tillgänglig längre av okänd anledning. Det finns <a href="https://www.netflix.com/title/81200228" target="_blank">en sida för serien med texten "kommer snart"</a>, så jag hoppas att den läggs upp igen. Översättningen där sägs vara bättre än hos gratisalternativen, men tonar ner kulturella aspekter såsom hovtitlar.<span class="Apple-converted-space"> 50 avsnitt. </span><br />
<br />
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://www.viki.com/tv/36657c-the-untamed" target="_blank">Ursprungsversionen av The Untamed via Viki, en reklamfinansierad plattform för asiatiska dramer</a> – Jag rekommenderar i nuläget att se The Untamed via Viki, eftersom denna version har något bättre översättningar än övriga alternativ. Översättningarna är crowdsourcade och mestadels korrekta innehållsmässigt, men var beredd på knasig ordföljd och att behöva pausa ibland för att hinna läsa klart långa repliker.<span class="Apple-converted-space"> </span></span>Gratiskonton streamar i låg upplösning, medan betalkonton får högre kvalitet. <span style="font-family: inherit;">50 avsnitt. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://wetv.vip/play?cid=gnwjazjgmg997xg" target="_blank">Ursprungsversionen av The Untamed via WeTV</a> – God bildkvalitet utan krav på inloggning. Översättningen är ömsom läslig, ömsom obegriplig och tycks ha översatts av ett översättningsprogram. Betydelsebärande information, såsom titlar och namn, transkriberas utan översättning.<span class="Apple-converted-space"> <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLMX26aiIvX5pYn98zge18X88sfeYbnhTr" target="_blank">Går även att se via Tencents youtubekanal.</a> 50 avsnitt. </span></span></div>
<div class="p6" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p5" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://wetv.vip/play?cid=znvxrcx4ooav6tz" target="_blank">The Untamed Special Edition via WeTV</a> – Den förkortade exportversionen. Översättningen är något bättre än i den långa versionen på samma plattform, men långt ifrån perfekt.<span class="Apple-converted-space"> God bildkvalitet. 20 avsnitt. </span></span></div>
<div class="p6" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<br /></div>
<div class="p8" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 238); font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLMX26aiIvX5rWjEqareJBmoX-_uTFtemk" target="_blank">Donghuaadaptionen av Mo Dao Zu Shi via Tencents youtubekanal </a>– Animerad version av berättelsen som blivit populär bland fans av både TV-serien och boken. Berättelsen följer ursprungsverket snarare än TV-serien. </span><a href="https://wetv.vip/play/play/r8t02fkxr9jyvvn/e0029bmqymw?cid=r8t02fkxr9jyvvn" target="_blank">Går även att se via WeTV.</a> <span style="font-family: inherit;">23 avsnitt, med en tredje säsong planerad. </span></div>
<div class="p9" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 238); font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p8" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit; font-size: large;">Intressanta länkar:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p8" style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 238); font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://www.vox.com/2020/3/1/21159275/china-ao3-archive-of-our-own-banned-censorship" target="_blank">Artikel om kinesisk censur av AO3, The Untamed fandom wars och faran att ge ut erotisk litteratur i Kina</a></span><br />
<a href="https://thehill.com/opinion/civil-rights/418834-chinas-pornography-laws-are-a-backdoor-for-censorship" target="_blank"><span id="goog_337156551"></span><span id="goog_337156552"></span>Artikel om hur kinesiska censurlagen använder moraliska argument för att censurera HBTQ-personers rättigheter</a><br />
<a href="https://www.animenewsnetwork.com/interest/2018-11-23/woman-receives-10-year-prison-sentence-in-china-for-writing-boys-love-novels/.139808" target="_blank">Artikel om hur en BL-författare dömdes till 10 års fängelse</a><br />
<a href="https://blogs.wsj.com/chinarealtime/2016/02/24/chinas-censors-take-another-gay-themed-web-drama-offline/" target="_blank">Censur av populär HBTQ-webdrama</a><br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_China" target="_blank">Översikt om HBTQ-personers rättigheter i Kina</a><br />
<a href="https://filmdaily.co/news/the-untamed-wangxian-symbolism/" target="_blank">Genomgång av hur kinesisk symbolik används i The Untamed för att kringgå censur [Spoilers]</a><br />
<a href="https://youtu.be/bIsjj516Ig4" target="_blank">Video om kommande kinesiska dramer baserade på Boys Love-romaner</a><br />
<a href="https://www.vox.com/2020/3/27/21192718/the-untamed-netflix-review-rec-mdzs-cql" target="_blank">Recension av The Untamed via Vox.</a><br />
<br />
<i style="font-family: times; font-size: medium;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></div>
</div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-9003042390761459812020-03-25T14:55:00.001+01:002020-04-25T17:37:45.670+02:00Guide till kinesiska dramaserien The Untamed (Mo Dao Zu Shi)<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-X-Jaev4F378/Xnczs12dCcI/AAAAAAAADM4/vSIFVrY2CeoKttlMeC5tvl38gW6kuim6gCLcBGAsYHQ/s1600/Guqin.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="896" data-original-width="1600" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-X-Jaev4F378/Xnczs12dCcI/AAAAAAAADM4/vSIFVrY2CeoKttlMeC5tvl38gW6kuim6gCLcBGAsYHQ/s640/Guqin.png" width="640" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;">Kinesiska dramaserien The Untamed är en fantastiskt spännande berättelse, men kan vara en förvirrande upplevelse med alla karaktärer och termer att hålla ordning på. Jag har därför skapat denna i princip spoilerfria guide för att hjälpa nya tittare att hänga med i berättelsen redan från början. Tänk på att guiden gäller just för webbserien The Untamed och skiljer sig från den animerade TV-serien så väl som romanen Mo Dao Zu Shi som berättelsen bygger på. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: inherit;"><a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2020/03/the-untamed.html" target="_blank">Min recension av The Untamed finner ni här. </a></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">De stora klanerna:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Jiang</i> – Från vattenrika området Yunmeng. Wei Wuxians adoptivklan. Klanen har bara ett fåtal regler och välkomnar nytänkande och uppriktighet.<span class="Apple-converted-space"> Deras högkvarter kallas Lotus Pier. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Lan</i> – Från bergiga området Gusu. En konservativ och traditionsbunden klan med många regler. Medlemmarna ses ofta som avståndstagande och kalla.<span class="Apple-converted-space"> Snedsteg bestraffas med kroppsaga och isolering. De har utvecklat den musikaliska magin. Deras högkvarter kallas Cloud Recesses. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Wen</i> – Från vulkaniska området Qishan. Den mest ambitiösa klanen. De experimenterar i hemlighet med demonisk magi och förbjudna artefakter.<span class="Apple-converted-space"> Deras högkvarter kallas Nightless City. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Jin</i> – Från bördiga området Lanling. Den rikaste klanen. De älskar lyx och visar ofta och gärna upp sin rikedom.<span class="Apple-converted-space"> De har även politiska ambitioner. Deras högkvarter kallas Carp Tower. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Nie</i> – Från karga området Qinghe. En klan med formidabla krigare. Klanen formades av slaktare och de slåss med tjocka yxliknande sablar istället för traditionella svärd. Deras högkvarter kallas för The Unclean Realm.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; line-height: normal;">
<div style="font-size: 12px;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Xue</i> – Från området Yiling. En utplånad klan vars ledare för flera generationer sedan försökte använda Yinmetallen för att kontrollera andra magianvändare. Denna klan uppfann den förbjudna demoniska magiskolan. Otaliga personer dog runt deras högkvarter, som numera kallas för Burial Mounds. Det är numera förbjudet att beträda området </span><span style="font-family: inherit;">eftersom det hemsöks av otaliga rastlösa andar och demoner.</span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-367OJZkHAPc/XnZMGPY61oI/AAAAAAAADL0/bNfNIO6jWkELyaOzzjlve3Wi98U1JDC8ACLcBGAsYHQ/s1600/Strid.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="901" data-original-width="1600" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-367OJZkHAPc/XnZMGPY61oI/AAAAAAAADL0/bNfNIO6jWkELyaOzzjlve3Wi98U1JDC8ACLcBGAsYHQ/s640/Strid.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-family: inherit; font-size: x-small;">Klanledare Lan Xichen är en av landets skickligaste krigare. </span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><b>Berättelsestrukturen i The Untamed </b></span><br />
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;">The Untamed följer inte den typiska narrativa strukturen vi är vana vid i västerländsk media, utan skildrar en rad sammanlänkade händelser vars konsekvenser utgör den övergripande handlingen. Berättelsen hoppar mellan olika tidpunkter under de 20 år som skildras i berättelsen. </span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><i>Undervisningsperioden</i> – Wei Wuxians generation tillbringar 6 månader i klanen Lan för undervisning. </span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><i>Krigsperioden</i> – Klanen Wen påbörjar sitt försök att ta makt över de andra klanerna. ~1 år. </span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<i>Efterkrigsperioden</i> – Politiska intriger i det maktvakuum som uppstår efter kriget. Kuliminerar i Wei Wuxians död. ~2 år. </div>
<div style="font-size: 12px;">
<i>Wei Wuxians återuppståndelse</i> – Ett mordmysterium som 16 år senare för den återuppstådde Wei Wuxian samman med personer från hans förflutna. </div>
<div style="font-size: 12px;">
<br /></div>
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><b>Tidslinjen i The Untamed </b></span><br />
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><i>Inledningsscenen </i>skildrar Wei Wuxians död, som inträffar ~4 år in i den tidsperiod som skildras i berättelsen. </span></div>
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><i>Ramberättelsen</i> är ett mordmysterium som utspelar sig när Wei Wuxian återuppstår 16 år efter sin död. I TV-serien inleds denna del av berättelsen i avsnitt 1–2 och fortsätter i avsnitt 33–50. </span></div>
<div>
<div style="font-size: 12px;">
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><i>Återblicken</i> påbörjas i slutet av avsnitt 2 och utspelar sig huvudsakligen i avsnitt 3–33. Återblicken skildrar en tidsperiod på ~4 år och avslutas med att återigen skildra Wei Wuxians död. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-hfQEYM7ETB4/Xnc47pbgGbI/AAAAAAAADNE/-vPl8byDyLU981KdW3ygj1kr5Dboil1yACLcBGAsYHQ/s1600/Amulett.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="873" data-original-width="1600" height="347" src="https://1.bp.blogspot.com/-hfQEYM7ETB4/Xnc47pbgGbI/AAAAAAAADNE/-vPl8byDyLU981KdW3ygj1kr5Dboil1yACLcBGAsYHQ/s640/Amulett.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption"><span style="font-size: x-small;">Wei Wuxian tröstar sin syster Jiang YanLi med en magisk amulett.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit; font-size: 12px;"></span>
<span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"><b>Namn och titlar </b></span><br />
<div style="font-size: 12px;">
Nästan alla figurer i berättelsen har flera olika namn. Först och främst har de ett födelsenamn. Familjemedlemmar kan använda förnamn eller smeknamn sinsemellan. När de blir äldre får främst männen även ett hovnamn. I vissa klaner tilltalar man framstående personer med ytterligare formella titlar eller helt enkelt "unge herrn", vilket översätts till "Young Lord" eller "Childe" i de olika översättningarna. Klanledare och andra framstående personer kan använda specifika tilltal sinsemellan, vilket har blivit "Brother" eller "Bro" i de existerande översättningarna. Vilket namn en figur använder om en annan ger information om deras relation. Att någon plötsligt byter tilltal om en annan person är ofta betydelsefullt. </div>
<div style="font-size: 12px;">
<br /></div>
<div style="font-size: 12px;">
<i>Exempel:</i></div>
<div style="font-size: 12px;">
Wei Wuxian – hovnamn</div>
<div style="font-size: 12px;">
Wei Ying – födelsenamn</div>
<div style="font-size: 12px;">
Ah Xian eller bara Xian – Wei Wuxians storasyster använder detta namn när hon talar till eller om sin lillebror.</div>
<div style="font-size: 12px;">
Yiling Patriarch – Ett öknamn/titel Wei Wuxian får av sina motståndare.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-OiSDSP8Fsk4/Xnthzc1f91I/AAAAAAAADNk/DjczWxQPrKA0i4rtJW7mqdR_AQOs7vqJgCLcBGAsYHQ/s1600/Karakta%25CC%2588rsbilder1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="709" height="452" src="https://1.bp.blogspot.com/-OiSDSP8Fsk4/Xnthzc1f91I/AAAAAAAADNk/DjczWxQPrKA0i4rtJW7mqdR_AQOs7vqJgCLcBGAsYHQ/s640/Karakta%25CC%2588rsbilder1.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Wei Wuxian, Jiang Cheng, Jiang Yanli, Jiang Fengmian och Madame Yu</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
</div>
</div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Klanen Jiang:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<i style="font-family: inherit;">Wei Wuxian/Wei Ying/Yiling Patriarch/Ah Xian</i><span style="font-family: inherit;"> – Berättelsens huvudperson #1. Adopterad av klanen Jiang som barn, fosterbror till Jiang Cheng och Jiang Yanli. Son till Cangse Sanren och Wei Changze, som båda dog under en demonjakt. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Jiang Cheng/Jiang Wanyin</i> – Lillebror till Wei Wuxian och Jiang Yanli. Han har ärvt sin mors hetsiga humör och lider av mindervärdeskomplex. Han står i tur att bli klanledare.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Jiang Yanli</i> – Storasyster till Jiang Cheng och Wei Wuxian. Hon är den enda riktiga modersgestalt Wei Wuxian har haft i sitt liv. Sedan barnsben är hon trolovad med Jin Zixuan i klanen Jin.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span><br />
<i><br /></i>
<i>Jiang Fengmian</i> – Klanledare. Wei Wuxians adoptivfar och far till Jiang Cheng och Jiang Yanli. Ryktet säger att han var förälskad i Wei Wuxians mor, Cangse Sanren, men hon valde hans tjänare Wei Changze över honom.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Madame Yu/Purple Spider</i> – Wei Wuxians fostermor. Hon har ett hett temperament och motsatte sig makens beslut att adoptera Wei Wuxian.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ba08lXxCssU/Xnth_EU93iI/AAAAAAAADNo/NBsTonBteToB8jwp4OFTSq9I8reeOSTpACLcBGAsYHQ/s1600/Karakta%25CC%2588rsbilder2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="709" height="452" src="https://1.bp.blogspot.com/-ba08lXxCssU/Xnth_EU93iI/AAAAAAAADNo/NBsTonBteToB8jwp4OFTSq9I8reeOSTpACLcBGAsYHQ/s640/Karakta%25CC%2588rsbilder2.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Lan Wangji, Lan Xichen, Lan Qiren, Lan Sizhui och Lan Yi</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Klanen Lan:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Lan Wangji/Lan Zhan/Light Bearing Lord (Hanguang-jun)</i> – Berättelsens huvudperson #2. Näst äldste son till klanens förra ledare. Lan Xichen är hans storebror. </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Lan Xichen/Brilliant Overgrowth Lord (Zewu Jun)</i> – Lan Wangjis storebror. Klanens godhjärtade ledare. </span><br />
<i style="font-family: inherit;"><br /></i>
<i style="font-family: inherit;">Lan Qiren</i><span style="font-family: inherit;"> – Assisterande klanledare, farbror till Lan Wangji och Lan Xichen och förmodligen världens tråkigaste lärare. Han har tagit hand om klanen och sina brorsbarn sedan de var små. Han ogillar Wei Wuxian.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Lan Sizhui</i> – Ledare för en grupp adepter som Wei Wuxian stöter på efter sin återuppståndelse.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Lan Yi</i> – Ledare för klanen Lan för många generationer sedan. Hon utvecklade tekniken för att strida med musikalisk magi.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-1jxXUUvQVAw/XntiK3cGzyI/AAAAAAAADNw/3_LvzNZ0Bj05g5g6iJRqMv6aV4LFe3ttACLcBGAsYHQ/s1600/Karakta%25CC%2588rsbilder3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="709" height="452" src="https://1.bp.blogspot.com/-1jxXUUvQVAw/XntiK3cGzyI/AAAAAAAADNw/3_LvzNZ0Bj05g5g6iJRqMv6aV4LFe3ttACLcBGAsYHQ/s640/Karakta%25CC%2588rsbilder3.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Wen Qing, Wen Ning, Ghost General, Wen Chao och Wen Ruohan.</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Klanen Wen:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Wen Qing</i> – En av landets mest framstående apotekare och läkare. Hon föddes i en förgrening av klanen Wen som fokuserar på medicin snarare än svärdskonst. Hon samarbetar med klanen Wen för att skydda sin lillebror Wen Ning och resten av klanen.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Wen Ning/Wen Qionglin/Ghost General </i>– Lillebror till Wen Qing och entusiastisk vän till Wei Wuxian. Wen Ning är något yngre än Wei Wuxian och hans vänner. Han är blyg och omtänksam, men känsligare för onda andar än de flesta.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Wen Chao</i> – Yngste son till Wen Ruohan. Han använder demonisk magi och är sin fars högra hand.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Wen Ruohan</i> – Ledare för Wenklanen. En man med stora ambitioner som försöker återskapa en förbjuden artefakt.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Wen Zhuliu</i> – Medlem i Wenklanen som har förmågan att förstöra den gyllene essensen (golden core) som är källan till magikernas krafter.<span class="Apple-converted-space"> (Ej med på bild.) </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-s6EEiN0SS6Q/XnU8y6dHpeI/AAAAAAAADJ4/OeRpUBqB-vY2jC4pmxOforZHnlOxHrAMwCEwYBhgL/s1600/Karakta%25CC%2588rsbilder4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="709" height="451" src="https://1.bp.blogspot.com/-s6EEiN0SS6Q/XnU8y6dHpeI/AAAAAAAADJ4/OeRpUBqB-vY2jC4pmxOforZHnlOxHrAMwCEwYBhgL/s640/Karakta%25CC%2588rsbilder4.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit; font-size: x-small;">Meng Yao, Jin Zixuan, Jin Guangshan, MianMian och Jin Ling. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Klanen Jin:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Meng Yao/</i></span><i>Jin Guangyao/</i><i style="font-family: inherit;">Hidden Fragrance Master (Lianfang Zun)</i><span style="font-family: inherit;"> – Ambitiös oäkta son till Jin Guangshan, klanen Jins ledare. Han är känd för sitt intellekt och tjänar klanen Nie som uppskattad rådgivare till klanledare Nie Mingjue. Han står Nie Huaisang nära och hyser djup beundran för Lan Xichen.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Jin Zixuan</i> – Arvtagare till Jinklanen. Arrogant och bortskämd. Han trolovades som barn till Wei Wuxians storasyster Jiang Yanli, vilket både han och Wei Wuxian motsätter sig.</span><br />
<i style="font-family: inherit;"><br /></i>
<i style="font-family: inherit;">Jin Guangshan</i><span style="font-family: inherit;"> – Klanledare med höga ambitioner och många oäkta barn.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>MianMian</i> – Väninna till Jin Zixuan.<span class="Apple-converted-space"> Hon är rättfram och säger vad hon tycker. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Jin Ling/Jin Rulan</i> – Barnbarn till Jin Guangshan. Rik och bortskämd.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-_8t45sw9uWI/XnU8zPH2HUI/AAAAAAAADJ8/-SHNzhOnZuwD3gHYUeaJq9tT45V6iZfLwCEwYBhgL/s1600/Karakta%25CC%2588rsbilder5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="709" height="451" src="https://1.bp.blogspot.com/-_8t45sw9uWI/XnU8zPH2HUI/AAAAAAAADJ8/-SHNzhOnZuwD3gHYUeaJq9tT45V6iZfLwCEwYBhgL/s640/Karakta%25CC%2588rsbilder5.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit; font-size: x-small;">Nie Huaisang och Nie Mingjue. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Klanen Nie:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Nie Huaisang </i>– Yngre bror till klanledaren Nie Mingjue och en ständig källa till besvikelse eftersom han är bortskämd och föredrar vacker konst över klanens brutala svärdskonst.<span class="Apple-converted-space"> Han är nära vän med Meng Yao och blir snabbt kompis med Wei Wuxian. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Nie Mingjue/Red Blade Master/Scarlet Blade Master</i> – Klanledare och Huaisangs storebror. En formidabel krigare som är rättvis men hård och har ett fruktansvärt temperament. Han är nära vän med Lan Xichen, som är en av få som kan resonera med honom. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-frU4NDotHkQ/XnU8zdfXbWI/AAAAAAAADKM/GnnJrdxHVaYG4jMg-HIPes_CCcLCKA7vwCEwYBhgL/s1600/Karakta%25CC%2588rsbilder6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="709" height="451" src="https://1.bp.blogspot.com/-frU4NDotHkQ/XnU8zdfXbWI/AAAAAAAADKM/GnnJrdxHVaYG4jMg-HIPes_CCcLCKA7vwCEwYBhgL/s640/Karakta%25CC%2588rsbilder6.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit; font-size: x-small;">Xue Yang, Xiao Xingchen, Song Lan, Baoshan Sanren och Wang Lingjiao. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Övriga klaner samt utanför klanerna:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Xue Yang</i> – Han hjälper klanen Wen genom sina kunskaper om demonisk magi och Yinmetallen. Likt Wei Wuxian är Xue Yang föräldralös och växte upp på gatan. Men till skillnad från honom växer Xue Yang upp till en hänsynslös och sadistisk person med maktaspirationer.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Xiao Xingchen</i> – En skicklig magiker som tränats av legendariska eremiten och magikern Baoshan Sanren. Han är en av ytterst få elever som lämnat hennes hemliga plats för att hjälpa folk i nöd. Han spårar Xue Yang för att bringa honom till rättvisa, men undviker inblandning i politiska konflikter.<span class="Apple-converted-space"> </span></span>Song Lan är hans närmsta vän. </div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Song Lan</i> – Vän med Xiao Xingchen. Han är en skicklig magiker och krigare, men vill hålla sig utanför politiska konflikter.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Baoshan Sanren</i> – En flera hundra år gammal eremit som har tränat ett antal föräldralösa barn i svärdsmagi. Hennes elever inkluderar Wei Wuxians mor Cangse Sanren, så väl som Xiao Xingchen.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Wang Lingjiao</i> – Wen Chaos älskarinna.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Mo Xuanyu</i> – Oäkta son till klanen Jins ledare och frun i klanen Mo. Som vuxen bar han mask för ansiktet, så ingen minns längre hur han egentligen såg ut. Han behandlades illa av båda sina familjer. För att hämnas dem som svikit honom offrar han sitt liv i en förbjuden ritual som åkallar Wei Wuxians rastlösa ande, sexton år efter dennes död.<span class="Apple-converted-space"> (Ej med på bild.) </span></span></div>
<div class="p2" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal; min-height: 14px;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-1C0boHtBzAM/XncyIJicDQI/AAAAAAAADMs/2-eFF9czsGw56zprM3MWmXsyuRiIKB88wCLcBGAsYHQ/s1600/YinTigerSeal.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="356" src="https://1.bp.blogspot.com/-1C0boHtBzAM/XncyIJicDQI/AAAAAAAADMs/2-eFF9czsGw56zprM3MWmXsyuRiIKB88wCLcBGAsYHQ/s640/YinTigerSeal.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit; font-size: x-small;">Kampen om den magiska artefakten Yin Tiger Seal leder till en politisk konflikt. </span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1" style="font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<b><span style="font-family: inherit;">Ordlista:<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Cultivators</i> – Magiutövare som tillhör någon av klanerna. Kulturen i många av de stora magiska klanerna genomsyras av elitism.<span class="Apple-converted-space"> Både män och kvinnor tränas i magi. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Demonic Cultivation</i> – Demonisk magi som påminner om blodsmagi och ses som avskyvärd av klanerna. Kan praktiseras även av folk som inte har en gyllene essens. Magiskolan skapades av ledaren till den numera utplånade klanen Xue.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Golden Core</i> – Gyllene essens. Källan till en persons magiska krafter. Utan en sådan kan man inte praktisera traditionell magi. Ju senare i livet en person utvecklar sin gyllene essens, desto svagare blir deras magiska krafter.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Musikalisk magi</i> – Klanen Lan är kända för denna avancerade magiska skola. Musikalisk magi kan vara helande så väl som dödlig. Utövas vanligtvis med hjälp av flöjt eller<span class="Apple-converted-space"> guqin (kinesiskt stränginstrument). </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><i><br /></i></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><i>Puppets</i> – Människor kontrollerade av yinmetallen och/eller demonisk magi. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Rogue cultivator</i> – Klanlösa magiker. </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<i style="font-family: inherit;"><br /></i>
<i style="font-family: inherit;">Svärdsandar</i><span style="font-family: inherit;"> – Förmågan att kontrollera en svärdsande är den mest accepterade, ortodoxa magiska skolan. Varje krigare har ett eget besjälat svärd de själva namnger. Vanligtvis använder krigarna ett rakt, tveeggat jiansvärd, förutom klanen Nie som använder dao, </span><span style="font-family: inherit;">en sabel med endast en egg. När en magiker dör förseglar svärdsanden hens svärd varvid ingen längre kan dra det ur sin skida.</span><span class="Apple-converted-space" style="font-family: inherit;"> </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<i style="font-family: inherit;"><br /></i>
<i style="font-family: inherit;">Qiankun bag</i><span style="font-family: inherit;"> – En liten magisk påse eller ärm på en klädedräkt som kan förvara betydligt större saker än vad tycks vara möjligt. Tänk Ture Sventons kylskåp, typ. Lan Wangji bär exempelvis sin guqin (stränginstrument) i ärmen på sin klädedräkt så att han kan frammana den med en svepande rörelse. </span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Spirit-trapping bag </i>– En påse som kan hålla en själ fången.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Yin Metal/Yin Iron</i> – Yinmetall. En magisk artefakt med oerhörda krafter som splittrats i fyra delar och gömts av de stora klanerna.<span class="Apple-converted-space"> Med yinmetallen kan magiker kontrollera andra människor. </span></span></div>
<div class="p1" style="font-size: 12px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>Yin Tiger Seal/Stygian Tiger Amulet </i>– En märklig artefakt smidd av metallen i ett svärd som upptäcktes inuti en magisk best. Tycks ha en koppling till yinmetallen och demonisk magi.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times; font-size: medium;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-43389704940854462082020-01-23T20:27:00.001+01:002020-01-23T20:27:06.355+01:00Serietips: Locke & Key<div class="p1">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-XYfHrLbX_KY/Xh7d61-XeBI/AAAAAAAADIg/iXYQMaPviiAcsN6bXDs9j62fM6YZISbOACLcBGAsYHQ/s1600/LK_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="545" data-original-width="970" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-XYfHrLbX_KY/Xh7d61-XeBI/AAAAAAAADIg/iXYQMaPviiAcsN6bXDs9j62fM6YZISbOACLcBGAsYHQ/s640/LK_01.jpg" width="640" /></a></div>
Den här rekommendationen började jag skriva redan 2013, men texten blev liggande när annat kom i vägen. Artikeln fick en ny chans när jag hörde att det var en TV-serie på gång och blev påmind om hur fantastisk serien är. Nu när TV-serien äntligen är ett faktum och snart kommer på <a href="https://youtu.be/p_8LiMcBabk" target="_blank">Netflix</a> har äntligen min artikel av en av de mest uppslukande tecknade serier jag läst blivit färdig. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag kom sent till Locke & Key, bara några månader innan seriens sista kapitel gavs ut 2013, författad av Joe Hill och tecknad av Gabriel Rodriguez. Jag önskar på sätt och vis att jag kunde ha följt serien medan den gavs ut, så att jag hade kunnat delta i alla spekulationer och dela läsarnas förväntan. Fast kanske var det inte heller så tokigt att få en sammanhållen läsupplevelse som gjorde det enklare för mig att få översikt över alla vändningar och förståelse för seriens intrikata uppbyggnad. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-0pBzBeADdzg/Xh7d66o4RwI/AAAAAAAADIo/OFSeZxQFMUYHOsZow0CW7K6FfQXTyNU6QCLcBGAsYHQ/s1600/LK_02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1400" data-original-width="1400" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-0pBzBeADdzg/Xh7d66o4RwI/AAAAAAAADIo/OFSeZxQFMUYHOsZow0CW7K6FfQXTyNU6QCLcBGAsYHQ/s400/LK_02.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det magnifika Nyckelhuset ruvar på många hemligheter.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Locke & Key följer familjen Locke, som efter att pappan i familjen mördas återvänder till faderns barndomshem. Huset de nu ska bo i kallas för Nyckelhuset och är ett riktigt kråkslott. Tyler, den äldste av barnen i familjen, brottas med samvetskval eftersom han kände pappans mördare. Kinsey, mellanbarnet i familjen, är en rebellisk outsider som har svårt att finna sin identitet och rör sig mellan olika grupper i skolan. Bode är yngst i familjen och lever i sin egna lilla värld. Det är också han som först upptäcker hemligheterna Nyckelhuset ruvar på. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Likt Sagan om Narnia är det bara barn och ungdomar som kan upptäcka och komma ihåg varför Nyckelhuset fick sitt namn: huset är fullt av gömda nycklar med märkvärdiga egenskaper. Nycklarna kan göra allt från att öppna lönndörrar till att separera din själ från din kropp – allt du kan tänka dig finns det en nyckel för. Hemligheten sprids mellan syskonen och deras vänner. Men lek förbyts i allvar när Bode finner en vacker kvinna fången i Nyckelhusets bortglömda brunn. Händelserna leder till att barnen i familjen sakta men säkert börjar komma ännu äldre hemligheter på spåren. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/--S4UjMdR9OE/Xh7d67byPGI/AAAAAAAADIk/KvlVMB7F_KY4E4uUh75A5J5SKn0s3wz3QCLcBGAsYHQ/s1600/LK_03.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="329" data-original-width="584" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/--S4UjMdR9OE/Xh7d67byPGI/AAAAAAAADIk/KvlVMB7F_KY4E4uUh75A5J5SKn0s3wz3QCLcBGAsYHQ/s400/LK_03.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bode hittar en övergiven gammal brunn.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Locke & Key är ett de bästa mysterier jag någonsin har läst, i nivå med tecknade mästerverk som 20th Century Boys och kanske till och med mysteriernas mästare, Agatha Christie. Hills berättelse är fantasieggande och full av hemligheter att upptäcka, tillsammans med komplexa figurer och en fascinerande mytologi. Rodriguez teckningar är otroligt snygga och detaljerade på precis rätt sätt. Jag kan inte tänka mig serien tecknad av någon annan.<br />
<br />
Det är lätt att förstå varför Joe Hill, som är främst känd för sina böcker, valde just serieformatet för Locke & Key. Jag tänker att de flesta böcker skulle kunna bli en bra tecknad serie i rätt händer, men att inte alla serier i sin tur skulle bli bra böcker. Locke & Key har integrerat berättelsen så väl i det visuella berättandet att jag inte ser hur de skulle kunna separeras. Huruvida rörliga bilder, som ju också är ett visuellt medium fast med helt andra möjligheter och begränsningar, passar lika bra eller inte för berättelsen i Locke & Key vet jag inte än, men tills dess kan jag lova att den tecknade serien är en riktig pärla.<br />
<br />
<i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-31874732791712531682020-01-08T12:38:00.001+01:002020-01-08T12:38:45.602+01:00Filmanalys: The Rise of Skywalker<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="p1">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-NOA3WK8Fj7M/XhHzFGr7BrI/AAAAAAAADGw/T48WyCppOgs1fptTmRR30eqmBdg2SSR3ACLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-NOA3WK8Fj7M/XhHzFGr7BrI/AAAAAAAADGw/T48WyCppOgs1fptTmRR30eqmBdg2SSR3ACLcBGAsYHQ/s640/SWtRoS_02.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Denna artikel är inte en recension, utan en ackompanjerande text till <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2017/12/filmanalys-the-last-jedi.html" target="_blank">min analys av The Last Jedi</a> som jag skrev för ett par år sedan. Ni får gärna läsa den först om ni inte redan gjort det. I den analysen tittade jag på hur manusproblemen i The Last Jedi förmodligen bidrog till att framförallt sidospåret i casinot inte riktigt kändes integrerat i berättelsens helhet. Jag analyserade även hur filmen gick tillbaka till de taoistiska idéerna som inspirerade Kraften i George Lucas tidigare filmer och förklarade varför jag tyckte att dessa idéer öppnade upp för nydanande berättelser i framtida filmer. I denna artikel undersöker jag hur The Rise of Skywalker förvaltar vad The Last Jedi introducerade, samt hur skaparna till uppföljaren i sin tur tar sig an de taoistiska influenserna i Star Wars-filmernas mytologi.<br />
<br />
Jag vill passa på att nämna att jag har sett ryktena om att Disney klippte om The Rise of Skywalker i sista minuten utan JJ Abrams medgivande. Om dessa rykten stämmer känner jag stark medkänsla för honom och övriga medverkande i produktionen som blev överkörda. Det är alltid plågsamt att se motiverade kreativa val kastas bort i redigeringen. Och skillnaden mellan en okej film och en stinkare kan definitivt skapas i klipprummet. Jag noterade både när jag såg filmen och tänkte på den i efterhand att berättelsen ofta kändes osammanhängande – om någon faktiskt har gått lös med saxen på filmen i efterhand skulle det definitivt kunna vara en förklaring till varför resultatet blev som det blev. Det jag lyfter fram i den här artikeln har dock egentligen inte med själva klippningen att göra, utan hur The Rise of Skywalker tar sig an berättelsen som kom innan i bland annat The Last Jedi och förvaltar dess tematiska idéer.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-JG7_iFPv3w8/XhHzFwwWwxI/AAAAAAAADG4/TTFOuAuqCBIdEERVTQIsJoJaWkZj0hLVQCLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="864" data-original-width="1358" height="253" src="https://1.bp.blogspot.com/-JG7_iFPv3w8/XhHzFwwWwxI/AAAAAAAADG4/TTFOuAuqCBIdEERVTQIsJoJaWkZj0hLVQCLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_04.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kylo Rens inre kamp är en av filmens stora behållningar, tack vare Adam Drivers övertygande skådespeleri.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Jag vill börja med att säga att om inte det vore för existensen av The Last Jedi, så hade Rise of Skywalker kanske varit ett acceptabelt, om än inte lysande avslut på trilogin. Men nu är det så att The Last Jedi faktiskt existerar och därför hade det självklart varit att föredra att avslutningsfilmen hade försökt bygga vidare på de idéer som introducerades i filmen innan. Det som händer istället är att manusförfattarna till The Rise of Skywalker försöker låtsas att mittenfilmen kanske egentligen inte riktigt existerade och har ersatts av en helt annan berättelse. Den inledande textremsan i The Rise of Skywalker och de efterföljande 20 minuterna av filmen ägnar sig åt att avfärda tidigare tematiska spår och bryskt knö in helt nya intriger. Men resultatet blir inte bra och det känns nästan som om det saknas en hel film mellan The Last Jedi och The Rise of Skywalker. Sedan byggs berättelsen i denna avslutande film helt och hållet på dessa transplanterade tematiska spår och händelser, istället för att förvalta vad The Last Jedi ursprungligen planterade.<br />
<br />
Det var pinsamt att se hur idé efter idé avfärdades och kastades bort i berättelsens inledning. Det resulterar även i att vissa av figurernas karaktärsutveckling i The Last Jedi utspelar sig en gång till, fast i en sämre version. Finn försöker återigen offra sig själv likt i den förra filmen, fast den här gången avfärdar han Rose försök att hindra honom från att kasta bort sitt liv och lyckas mirakulöst att både genomföra och överleva sin uppoffring tack vare en räddare i nöden i form av Lando som sveper in i sista sekunden. Ingen läxa lärd där alltså. Poe upplevde ett gruvligt misslyckande som resulterade i många förlorade liv i The Last Jedi, men hamnar i The Rise of Skywalker återigen i en liknande situation. Men likt fallet med Finn sveper det även här in en räddning i sista sekunden i form av militärt understöd från galaxens civila organisationer. Vi har alltså två nästan exakta återupprepningar av karaktärsresorna i The Last Jedi, fast denna gång utan egentliga konsekvenser eller viktiga lärdomar. För räddningen kommer ju alltid i sista sekund, precis som i Return of the Jedi.<br />
<br />
I andra fall handlar det inte om en återupprepning, utan en total U-sväng i karaktärspsykologi. The Rise of Skywalker ignorerar hela den personliga resa Rey gjorde i The Last Jedi, som resulterade i hennes acceptans av sin blygsamma härkomst. Hon insåg att det inte var en svaghet att inte vara släkt med någon känd eller framgångsrik familj och fann istället sin inre styrka och identitet inom sig själv. Men plötsligt visar sig Rey vara barnbarn till en av Star Wars mest kända skurkar, med resultatet att hon hux flux tappar sin identitet och börjar oroa sig för implikationerna av detta avslöjande. Och Kylo Ren, som i The Last Jedi hade den mest distinkta och lyckade karaktärsutvecklingen av dem alla får en märkvärdigt tandlös och fetchquest-liknande intrig i denna avslutande film där han åker kors och tvärs över galaxen på jakt efter ett tidigare helt okänt men PLÖTSLIGT SUPERJÄTTEVIKTIGT MAGISKT FÖREMÅL. JJ Abrams bör tacka sin lyckliga stjärna att Adam Driver är en så pass skicklig skådespelare att han förmår höja även en så tunn berättelse från utfyllnad till stort skådespeleri.<br />
<br />
Summan av alla dessa överskrivna och ignorerade tidigare berättelseförvecklingar och bleka återupprepningar av redan avhandlade karaktärsresor är en mestadels ytlig och redundant berättelse där inte ens de idéer som faktiskt plockas upp hanteras med samma djup och mod som i The Last Jedi. The Rise of Skywalker får hela trilogin att kännas inkongruent, trots fartfyllda scener och snygg scenografi.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-9ZC43dfa-D0/XhH2nvZnMzI/AAAAAAAADHk/zfge7TNxX4UTMhY7hD_FMXygJmO7xf4WwCLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_07.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="551" data-original-width="980" height="223" src="https://1.bp.blogspot.com/-9ZC43dfa-D0/XhH2nvZnMzI/AAAAAAAADHk/zfge7TNxX4UTMhY7hD_FMXygJmO7xf4WwCLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_07.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Palpatines återkomst funkar kanske på pappret, men blir i realiteten det mest destruktiva inslaget i hela trilogin.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="text-align: center;">Den största förlusten bland de avfärdade idéerna är till att börja med avslöjandet att Rey trots allt härstammar från en anrik släkt med stark koppling till Kraften. Det tematiska spåret om att Rey var en av flera helt vanliga personer med potential att använda Kraften kastas bort utan så mycket som en kommentar. Här hade Star Wars chansen att införa en helt ny paradigm, där Kraften tillhörde folket istället för en utvald elit av familjer där Kraften går i arv. Men istället för att utforska dessa narrativa möjligheter anammar The Rise of Skywalker den teori som uppstod inom fandomen efter inledningsfilmen The Force Awakens om att Rey kanske är släkt till Kejsare Palpatine, aka Darth Sidious, som var den stora skurken i de tidigare två trilogierna. Plötsligt är pappa, mamma och farfar otroligt viktiga, trots att Reys karaktärsresa i The Force Awakens, som också skrevs och regisserades av JJ Abrams, handlade om att lära sig att hennes öde inte var styrt av den familj som övergav henne. </span><br />
<span style="text-align: center;"><br /></span>
<span style="text-align: center;">I teorin har jag inget emot att Palpatine dök upp igen som manipulatorn bakom Snooke i The Force Awakens och The Last Jedi. Det finns en tematisk harmoni i hur svårt det är att helt utrota den mörka delen av Kraften – en harmoni som talar för det tematiska spåret från The Last Jedi om att Kraften aldrig kan bestå utav enbart mörker eller ljus. </span><span style="text-align: center;">Men denna händelseförveckling borde i så fall ha planterats långt tidigare i trilogin – helst redan i den avslutande duellen mellan Kylo Ren och Rey i The Force Awakens (det är för övrigt exakt här som det borde ha slagit blixtar ur Reys fingrar första gången, för att få berättelseförvecklingen om farfar Palpatine att fungera). Det räcker inte att JJ Abrams påstår i intervjuer att han alltid planerade att låta Palpatine återuppstå i The Rise of Skywalker. Stora idéer måste planteras i god tid så att de i avslöjandets ögonblick framstår som en självklarhet, snarare än en blixt från klar himmel. </span><br />
<span style="text-align: center;"><br /></span>
<span style="text-align: center;">Eftersom Palpatines återkomst inte planterades i tid hade berättelsen fungerat bättre om Kylo Ren till fullo hade fått </span><span style="text-align: center;">kliva in i rollen som trilogins slutgiltiga antagonist, vilket ju händelserna i The Last Jedi ledde upp till. Vi bör inte heller underskatta hur skickligt mittenfilmen byggde upp Kylo Ren till en trovärdig antagonist. Många tycks ha förträngt att en inte oansenlig skara filmtittare såg vår fagre Kylo Ren som ett skämt i The Force Awakens – när jag såg filmen på bio första gången skrattade publiken av misstro när han tog av sig masken första gången – och att det var först efter Adam Drivers övertygande skådespeleri i The Last Jedi som nyanserna i denna plågade figur och insikten om hur långt han var villig att gå i sitt självbedrägeri blev allmänt uppskattat istället för att enbart resultera i memes. Kylo Ren kunde ha blivit en utmärkt tragisk antagonist, någon som det verkligen smärtade att se ikläda sig rollen som mörkrets förkämpe. Men likt allt annat kastas även denna möjlighet bort; Kylo Ren blir i slutändan aldrig mer än en praktikant i rollen som filmtrilogins storskurk.</span><span class="Apple-converted-space" style="text-align: center;"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-jX_wqfqr5nc/XhHzHHt_I7I/AAAAAAAADHI/nTm0BKd6JfoPFY7t5pxv9ZUQxN9jJ6HtwCLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_05.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="546" data-original-width="970" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-jX_wqfqr5nc/XhHzHHt_I7I/AAAAAAAADHI/nTm0BKd6JfoPFY7t5pxv9ZUQxN9jJ6HtwCLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_05.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I The Rise of Skywalker får vi äntligen se gänget ge sig ut på äventyr tillsammans.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Den andra bortkastade idén är The Last Jeids antydan att både Jediriddarnas och Sithernas extrema doktriner har spelat ut sin roll. Vi såg redan i George Lucas förhistoria att Jediriddarna själva krattade manegen för Palpatine att skapa Darth Vader när de separerade en alldeles för liten Anakin Skywalker från sin mamma och formade honom enligt strikta ideal. När han sedan växte upp och konfronterades med negativa känslor fick han inte tillräcklig hjälp från Jediordern att hantera dessa och såg till slut ingen annan väg ut än att bli en Sith.<br />
<br />
I The Force Awakens och The Last Jedi ser vi istället hur Rey använder kraften instinktivt och naturligt balanserar både positiva och negativa känslor inom sig. Det finns missnöjda röster som envist har hävdat att Reys naturliga fallenhet för att använda Kraften utan träning gör henne till en Mary Sue (det är värt att påpeka hur tunt detta argument är, då vi i tidigare trilogier fått se både Anakin Skywalker och Leia använda kraften instinktivt, utan tidigare träning). Min personliga tolkning har alltid varit att denna naturliga fallenhet förklarades tidigt i berättelsen om hennes ursprung: Kraften är något som Rey, likt Anakin och Leia före henne, omedvetet burit med sig hela sin uppväxt och enbart använt instinktivt. Hon har dock aldrig påtvingats Jediriddarna eller Sithernas doktriner om att användarna av Kraften måste hänge sig till endast den ljusa eller mörka sidan. Just därför tillåter hon sig själv att känna glädje, vänskap och kärlek så väl som ilska, sorg och hat, vilket också förklarar varför hon inte är rädd för Kraftens mörka sida när hon väl möter den i grottan under Lukes Jeditempel.<br />
<br />
Och det är denna brist på rädsla inför Kraftens mörka sida som gör Rey starkare än Luke. Denne var likt Rey äldre än Anakin när han först började använda Kraften, men till skillnad från Rey fruktade Luke mörkret som han mötte i sin grotta på grund av vad Obi-Van Kenobi hade berättat för honom om Darth Vader och den mörka sidan av kraften. Av samma anledning är Rey starkare än Kylo Ren, som tränades av både Luke och Snooke/Palpatine enligt samma defekta doktriner och som konsekvens spenderar filmtrilogin djupt plågad av att inte kunna hänge sig helhjärtat åt kraftens mörka sida. Kylo Ren är rädd eftersom han fortfarande upplever kärlek – först till föräldrarna Han och Leia, senare till Rey. Han underminerar därför sina egna krafter och uppnår inte sin fulla potential för Kraften förrän i sina sista ögonblick i filmen. Jag tycker för övrigt att det är värt att ställa sig frågan om det där mörkret som Luke såg inom Ben Solo, det där som gjorde Luke så rädd att han i affekt höjde sitt ljussvärd för att dräpa sin systerson, kanske egentligen bara var något så naturligt som en depression.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-iGbcLFrmG98/XhW9hf-a3zI/AAAAAAAADIA/2ol0fM3bKxoO5pXgQuo5n89T602eE-PrACLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_08.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-iGbcLFrmG98/XhW9hf-a3zI/AAAAAAAADIA/2ol0fM3bKxoO5pXgQuo5n89T602eE-PrACLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_08.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kopplingen mellan Rey och Kylo Ren i The Last Jedi, som bilden kommer från, är en av de få intriger som The Rise of Skywalker spinner vidare på.</td></tr>
</tbody></table>
Rey och Kylo Rens dragning till varandra är trovärdig just för att de båda två är unga personer som upplever sig begränsade och frustrerade av tidigare generationers förlegade ideal. Båda känner att någonting inte riktigt stämmer i vad de får höra av sina äldre mentorer. Enligt både Sithordern och Jediriddarna måste kraften användas på ett extremt och ensidigt vis som aldrig tillåter användaren att uppnå inre harmoni. Båda drar slutsatsen att det är dags att bygga något nytt, något som inte kräver perfekt trohet till gamla ideal och skadliga doktriner. Tragedin sker när Rey och Kylo Rens mål med detta nya de vill bygga visar sig vara oförenliga. Men kopplingen mellan de två kvarstår och det är i slutändan en känslomässig koppling som fortsätter att föra dem samman, snarare än något som Kraften på artificiell väg har åstadkommit, trots Snookes ursprungliga försök till manipulation. Men istället för att utforska detta tematiska spår ser vi i The Rise of Skywalker hur Palpatines återkomst istället skapar en narrativ whiplash som återigen placerar oss i den uttjatade gamla konflikten mellan de ”onda” Sitherna och de ”goda” Jedikrigarna – en intrig som redan hade utforskats och kulminerat i The Last Jedi. Återigen kan vi alltså identifiera en återanvänd intrig som plockats från The Last Jedi, den där filmen som The Rise of Skywalker egentligen önskar inte existerade, fast i en mindre effektfull tappning och med en betydligt mer konservativ slutsats.<br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Som jag nämnde tidigare i artikeln ledde idén i The Rise of Skywalker om att Palpatine är farfar till Rey att hennes tidigare karaktärisering ignorerades och vek in på en helt annan väg – nämligen samma väg som Luke Skywalker i den första Star Wars-trilogin. Istället för att bygga vidare på Reys rädsla att vara obetydlig, handlar hennes karaktärsresa i The Rise of Skywalker istället om rädsla för denna nyfunna farfar som trängt sig in i hennes liv. Men karakteriseringen stämmer inte överens med hur Rey accepterade båda sidorna av Kraften i de tidigare filmerna – Rey har som påpekat konsekvent visat både glädje och ilska, samtidigt som hon har varit orädd för Kraftens mörka sida. Denna nu bortglömda karaktärsresa existerade inte bara i The Last Jedi, utan etablerades tydligt i slutet av The Force Awakens: Rey balanserade kärlek och vänskap med sorg och ilska i duellen mot Kylo Ren och höll faktiskt </span>på att vinna trots sin brist på träning. Men i The Rise of Skywalker skjuter det ut blixtar ur Reys fingerspetsar i ett ögonblick av desperation, snarare än ilska, och plötsligt är det allt hon kan tänka på. Likt Luke Skywalker och Kylo Ren före henne börjar hon grubbla över idén om genetiskt nedärvd ondska. Detta är ännu ett tecken på hur filmen idisslar idéer från den ursprungliga trilogin, men har även att göra med hur denna avslutande film har valt att porträttera Star Wars taoistiska rötter. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-qzB2oj9NOK4/XhHzFzQOQPI/AAAAAAAADHA/3yrsCVFZkCQAmjWur0ETgwl1cvO4isT3gCLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-qzB2oj9NOK4/XhHzFzQOQPI/AAAAAAAADHA/3yrsCVFZkCQAmjWur0ETgwl1cvO4isT3gCLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_00.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I The Rise of Skywalker görs en tolkning av berättelsens mytologi som inte bidrar till de fördjupande idéer som vi sett i andra moderna verk.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Det är alltså dags att diskutera hur ytligt The Rise of Skywalker engagerar med Star Wars mytologi och de taoistiska idéer som inspirerat sagan. Star Wars har visserligen genom sin historia varit ganska inkonsekvent i sin presentation av hur kraften uppnår harmoni och balans. George Lucas själv har sagt att kraften uppnår balans när den mörka sidan försvinner, men detta förklarar inte varför Sitherna alltid återuppstår. Om Kraftens mål vore att uppnå harmoni borde väl utrotningen av mörkrets förkämpar ha varit slutet för Sitherna. Men riktigt så blir det ju aldrig i Star Wars – Sitherna kommer alltid tillbaka. För att svara på frågan om varför det blir så i Star Wars narrativ (förutom den uppenbara förklaringen att det är lättare att skriva en berättelse med en renodlat ond antagonist), har andra verk inom Star Wars lyft idén att kraften balanserar sig genom att alltid skapa lika många jediriddare som Sither. Det finns indikationer på att en stark Jediriddare föds när Sitherna blir för starka, och tvärtom.<span class="Apple-converted-space"> Och i den nyaste filmtrilogin har Rey fötts efter Ben Solo, vilket skulle passa in i den teorin. </span>Men det finns andra, mer intressanta idéer som hävdar att Kraften i grund och botten kanske inte borde ses som två separata sidor som måste hållas isär. Och i den idén finns mer intressanta spår att utforska än i dikotomin om kampen mellan det goda och det onda.<br />
<br /></div>
<div class="p1">
I The Last Jedi lade jag märke till att filmen jobbar konsekvent med yin och yang – de två krafterna som balanserar varandra – i både berättelse och bildspråk. Yin och yang representeras av en symbol vars ena halva är svart och den andra vit. Dessa två färger har Star Wars alltid jobbat med – mörkrets förkämpar, såsom Darth Vader, Palpatine och Kylo Ren är alltid klädda i svart, medan Jediriddarna föredrar vita eller naturfärgade kläder. När Luke går vilse i sina mörka tankar reflekteras det i han kläder, som ges mörkare nyanser, såsom beige och brunt, men alltid med en vit tunika under. Hans svarta kläder i The Return of the Jedi reflekterar hur nära han är att ge efter för rädsla och hat när han ska konfrontera sin far. Star Wars har alltid jobbat med yin och yang i både moralitet och visuellt formspråk.<br />
<br />
Men trots att yin och yang är en av de viktigaste byggstenarna i Star Wars mytologi har idéerna som yin och yang symboliserar inte alltid representerats i berättelsen mer än ytligt, vilket George Lucas citat ovan belyser. Enligt taoismen uppnås balans och harmoni inte genom att utrota den ena sidan, utan genom att skapa jämvikt mellan de två sidorna så att de inte längre befinner sig i konflikt. Och det är just i den aspekten som The Last Jedi var så intressant. Luke blir upprörd när Rey dras till den mörka sidan av kraften som existerar under jeditemplet där Luke gått i exil. Hon besöker grottan där mörkret är som starkast utan att bli särskilt skakad av de visioner hon får där. Till skillnad från Luke är hon inte rädd för att konfrontera sina inre tvivel. Jag tolkade The Last Jedi som att framtida användare av Kraften kommer att kunna finna harmoni när de konfronterar och accepterar att ingen människa är helt och hållet ond eller god. Luke är rädd för sina mörka tankar, eftersom han har fått inpräntat i sig att dessa leder till den mörka sidan. Hans rädsla ledde i sin tur till att Ben Solo blev sårbar för Snookes/Palpatines manipulation och blev Kylo Ren, eftersom även Ben/Kylo hade fått inpräntat i sig av Luke att det inre mörker han bar med sig och arvet från morfar Darth betydde att han kanske var ämnad att bli en Sith. Jämför gärna med hur Darth Vader gjorde uppror mot Palpatine när att han insåg att han innerst inne älskade sin son mer än sin överordnade. Läxan i båda fallen torde vara att våga släppa in både mörker och ljus och försöka finna harmoni mellan Kraftens ytterligheter.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-6QsM3KKZt9c/XhHzFHKBd4I/AAAAAAAADG0/KjN6Gd6tMBMAtR4tSaI2mn7FJO26oXyKACLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="440" data-original-width="782" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-6QsM3KKZt9c/XhHzFHKBd4I/AAAAAAAADG0/KjN6Gd6tMBMAtR4tSaI2mn7FJO26oXyKACLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_01.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I The Rise of Skywalker försvinner tidigare filmers gråskalor till förmån för en återgång till den ursprungliga trilogins svartvita tolkning av Kraftens.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
The Rise of Skywalker fortsätter att utforska dragningskraften mellan Rey och Kylo Ren, men viker in på ett nytt spår. Här hävdar Palpatine att Rey och Kylo Ren tillsammans utgör en så kallad ”Kraftduo” (Force Dyad). Vi är därmed på sätt och vis kvar i taoismens idéer om två ytterligheter som dras till varandra, men istället för idén om harmoni inom en och samma person presenteras istället konceptet att Rey och Kylo Ren är två halvor som blir starkare tillsammans än på egen hand. Det tematiska spåret om inre och yttre balans lämnas alltså därhän – dragningskraften handlar nu istället om makt. Filmen spinner på ett spektakulärt vis vidare på dragningskraften mellan de två som uppstod i The Last Jedi, genom att upprepade gånger visa hur Rey och Kylo Ren kan dela både mental och fysisk plats över stora avstånd. Dessa scener är effektfulla, men om idén om en kraftduo fortfarande ska kopplas till taoismen måste vi i så fall anta att Rey enbart är god medan Kylo Ren enbart är ond. Detta antagande stämmer inte överens med hur de två skildrats i de två föregående filmerna; Kylo Ren har aldrig skildrats som uteslutande ond och Rey har i sin tur har aldrig skildrats som enbart god.<br />
<br />
Logiken tar helt slut när Kylo Ren mot slutet av filmen gör sig fri från sitt hat och återgår till att vara Ben Solo. För om Ben Solo och Rey nu är "goda" faller konceptet om honom och Rey som en magnetisk kraftduo med olika polarisering inte längre in i den ursprungliga taoistiska kontext som tydligt har inspirerat idén. Tolkar jag Kraftduokonceptet enligt filmens interna logik, torde Rey och Ben Solo vara likpoliga och därför stöta bort varandra, eller kanske till och med bli svagare tillsammans. Detta verkar dock inte vara fallet, åtminstone för Rey. Mytologin i The Rise of Skywalker förblir i slutändan grumlig, eftersom författarna saknade djupare förståelse för sin egen berättelses tematiska spår och de filosofiska koncept som de lutade sig emot.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Självklart ska författare som jobbar med ett fiktivt universum som Star Wars ha möjlighet att bygga vidare på och fördjupa mytologin – inte ens den ursprungliga Star Wars-trilogin använde ju som konstaterat taoismen mer än i ytlig kapacitet och lät efterföljande verk bygga vidare och fördjupa mytologin. Men där The Last Jedi fördjupade den redan existerande mytologin och ifrågasatte tidigare ideal på ett sätt som skapade nya vägar in i framtiden för Star Wars, blickar The Rise of Skywalker istället konstant över axeln och stänger många av dessa nya vägar. Filmen tvingar sin nya generationen av hjältar och skurkar att dansa enligt tidigare generationers koreografi, istället för att ge dem möjlighet att forma sitt eget öde.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-6CMOuyeYNuM/XhHzF4D7JSI/AAAAAAAADG8/Qt__jO2T0go2yHJifhXTzH37vc9-pSoXgCLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_03.webp" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="738" data-original-width="1092" height="270" src="https://1.bp.blogspot.com/-6CMOuyeYNuM/XhHzF4D7JSI/AAAAAAAADG8/Qt__jO2T0go2yHJifhXTzH37vc9-pSoXgCLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_03.webp" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av mina största behållningar från denna trilogi var de nya, moraliskt komplexa figurer vi fick lära känna.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Jag tänker att det kanske finns en mycket bättre version av The Rise of Skywalker någonstans i materialet som filmades. Fröet till en intressant berättelse finns redan där, även om den inte utforskas på ett tillfredsställande vis. I den filmen hade kanske Finn en mer meningsfull berättelseark knuten till sin bakgrund som kidnappad barnsoldat. Kylo Ren fick kanske mer tid på sig att agera i sin nya roll som filmens antagonist och därefter trovärdigt ifrågasätta den väg han valt. Rose fick kanske följa med som mekaniker ombord på Millenium Falcon eller en mer meningsfull roll inom motståndsrörelsen. Lando fick kanske skina i rollen som mentor och slipad förhandlare, istället för att bara svepa in som räddaren i nöden, gång efter gång. Och kanske hade vi kunnat tänka oss en film som på allvar vågade engagera med de spännande idéer, såsom demokratiseringen av Kraften, som The Last Jedi väckte istället för att avfärda och kasta ut bebisen med badvattnet, en efter en.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Det fanns självklart även bitar som jag verkligen gillade i den version av filmen som jag såg på bio. Jag älskade Rey från första scenen hon dök upp i till den sista. Daisy Ridley ägde sin roll och Rey är en spännande och komplicerad hjälte för kommande generationer av Star Warsfans att inspireras av. Jag gillade även att Leia fick använda Kraften i båda de sista filmerna, samt att hennes krafter kändes som hennes egna, snarare än exempelvis anamma Lukes. Jag önskar dock att vi fortfarande hade Carrie Fisher kvar och att hon hade fått spela rollen som Leia själv, istället för det där livlösa spöket vi såg i filmen. Jag uppskattade att Luke Skywalker fick komma tillbaka en sista gång och visa Rey hur han med hennes, Leias och Yodas hjälp hade funnit inre ro till slut. Jag gillade att Rey, Finn och Poe äntligen fick ha ett ordentligt äventyr tillsammans. Jag tyckte om den nya lamproboten och hur den visade hur viktigt det är att lyssna även på de mest förbisedda och oansenliga ibland oss.<br />
<br />
Mer än något annat älskade jag Adam Driver och Daisy Ridley som Kylo Ren och Rey. Deras problematiska och i slutändan tragiska romans var en stark drivande kraft i berättelsen och även om denna ambivalenta relation inte alltid var hälsosamt framställd, så var den alltid fascinerande och dramatisk på ett sätt som passar in i min upplevelse av Star Wars. Många andra relationer och karaktärsresor slarvades bort eller existerade mer i vår fantasi än i själva filmerna, men berättelsen om Rey och Kylo Ren – eller rättare sagt Ben Solo – fick åtminstone ha en intresseväckande början, en gripande mitt och ett tragiskt slut. Och ingen kan påstå att JJ Abrams inte vet hur man gör fantastiska actionsekvenser – Rey och Kylo Rens exceptionella dueller och det magiska ögonblick när Rey över avstånd överlämnar sin lightsaber till en obeväpnad Ben Solo förtjänar att bli klassiska filmögonblick.<br />
<br />
Sist men inte minst, trots att jag helst hade sluppit Palpatine, uppskattade jag parallellen mellan honom och Kylo/Ben: medan Palpatine bara är intresserad av Kraftens helande förmåga för att förlänga sitt eget liv, gör Ben Solo istället den ultimata självuppoffringen genom att ge sitt liv för den han älskar.<span class="Apple-converted-space"> Jag har sett röster om</span><span class="Apple-converted-space"> att Kylo Rens skulder blev förlåtna för enkelt på slutet, men det är inte så jag personligen tolkade scenen. Ben Solo bär fortfarande skulden av sina handlingar som Kylo Ren, men jag fann det djupt tillfredsställande att se hur en figur som konstant försökt förtrycka sina egentliga känslor</span><span class="Apple-converted-space"> äntligen fann mod att till fullo acceptera dessa genom sin sista, och kanske enda, osjälviska handling. Det handlade aldrig om att väga hans onda handlingar mot de goda – det handlade bara om att, precis som för Darth Vader i den ursprungliga trilogin, få se en komplex och tragisk figur äntligen hitta tillbaka till sig själv. </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Tyvärr förtas Ben Solos stora självuppoffring något av att filmen i övrigt redan innehåller hundratals blinkningar till tidigare verk. Hade inte detta varit fallet kunde denna starka scen har blivit en höjdpunkt i Star Wars filmhistoria, istället för att drunkna i mängden av intriger som vi egentligen redan har sett. </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-z2CSFrGF2ok/XhHzG7HpM1I/AAAAAAAADHE/-qpob2PKGmgJHLfAfPQ9-AKfwAcGFrHMQCLcBGAsYHQ/s1600/SWtRoS_06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-z2CSFrGF2ok/XhHzG7HpM1I/AAAAAAAADHE/-qpob2PKGmgJHLfAfPQ9-AKfwAcGFrHMQCLcBGAsYHQ/s400/SWtRoS_06.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Daisy Ridley som Rey är en av trilogins största behållningar och jag önskar att hon hade fått ett bättre slut på sin karaktärsresa.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Det råder ingen tvekan inom mig att The Rise of Skywalker är en misslyckad uppföljare till The Last Jedi, men jag skulle även argumentera att denna avslutande film är en dålig uppföljare till The Force Awakens och den hittepå-mittenfilm som JJ Abrams låtsades hade ersatt The Last Jedi. De gamla hjältarna är nu nästan alla döda, men vi kan förvänta oss att deras regler och ideal kommer att fortsätta tynga ner efterföljande generationer av rymdhjältar och skurkar. Trots visuellt effektfulla scener och enstaka glimtar av vad vi kunde ha haft istället, är The Rise of Skywalker tyvärr Star Wars i dess mest fantasilösa och konservativa tappning – en filmens Frankensteins monster byggd enbart av vad som redan existerade i den ursprungliga trilogin. Framtiden för Star Wars som tedde sig så spännande efter att The Last Jedi introducerade nya idéer att utforska, framstår inte längre som särskilt lockande.<br />
<br />
Jag kan inte sluta tänka på hur parodiskt det ter sig att Kylo Ren i början av The Return of Skywalker låter löda ihop den tramsiga Darth Vader-inspirerade hjälm han i affekt krossade i The Last Jedi. På samma sätt kan inte heller The Rise of Skywalker släppa tag om filmerna som kom innan och vågar inte blicka framåt av rädsla för vad som ligger bortom horisonten. </div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<b>Rekommenderad läsning:<span class="Apple-converted-space"> </span></b><br />
<span class="Apple-converted-space"><a href="https://www.patreon.com/posts/emperor-only-has-32504876" target="_blank">The Emperor Only Has Groove av FilmCritHulk</a> </span><br />
<a href="https://youtu.be/tLO63h6qd6Y" target="_blank">Filmjoy om Star Wars (video)</a><br />
<a href="https://www.polygon.com/2019/12/20/21030542/rise-of-skywalker-rey-parents-ending-explained" target="_blank">The big Rise of Skywalker reveal doesn't mean anything for Rey in the end</a></div>
</div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-29675658735540280792019-12-18T15:16:00.003+01:002019-12-31T20:21:14.662+01:00Spelrecension: Life is Strange 2<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
p.p3 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; color: #000000; min-height: 14.0px}
p.p4 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; color: #000000}
p.p5 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; line-height: 14.0px; font: 12.0px Times; color: #0000ee}
p.p6 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; line-height: 14.0px; font: 12.0px Times; color: #0000ee; -webkit-text-stroke: #0000ee}
p.p7 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; line-height: 14.0px; font: 12.0px Times; color: #0000ee; -webkit-text-stroke: #0000ee; min-height: 14.0px}
p.p8 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; line-height: 14.0px; font: 12.0px Helvetica; -webkit-text-stroke: #0000ee; min-height: 14.0px}
span.s1 {color: #000000}
span.s2 {font-kerning: none; color: #000000}
span.s3 {font-kerning: none}
span.s4 {text-decoration: underline ; font-kerning: none}
</style>
<br />
<div class="p1">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-lJADRxkk0Mw/Xgufmw0xcuI/AAAAAAAADGU/sz69iqtGuwYNJtyVUfdMdrunHRyn8ieKQCLcBGAsYHQ/s1600/LiS2_001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="429" data-original-width="740" height="370" src="https://1.bp.blogspot.com/-lJADRxkk0Mw/Xgufmw0xcuI/AAAAAAAADGU/sz69iqtGuwYNJtyVUfdMdrunHRyn8ieKQCLcBGAsYHQ/s640/LiS2_001.jpg" width="640" /></a></div>
Hur långt skulle du gå för att rädda någon du älskar? Skulle du vara villig att offra din frihet, din framtid och dina drömmar för din familj – även om har personen du försöker beskydda inte alltid lyssnar på dig eller gör som du vill? Även om de är en riktig skitunge ibland?<span class="Apple-converted-space"> </span>Life is Strange 2 är ett av årets bästa spel och utgivaren DontNODs bästa spel hittills. Det är även en av de mest gripande interaktiva berättelser jag någonsin spelat. Life is Strange 2 skiljer sig markant från föregångaren och inte alla kommer att älska spelet lika mycket.<span class="Apple-converted-space"> Men för den som ger spelet en chans väntar en berättelsen som hen sent kommer att glömma. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Denna recension är en uppföljare till <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/10/spelrecension-life-is-strange-2-roads.html" target="_blank">min recension av Roads</a>, det första av fem avsnitt i Life is Strange 2. Första avsnittet släpptes hösten 2018 och sista avsnittet i december 2019. Läs gärna den recensionen för en djupare diskussion om spelets inledningsavsnitt. Jag har även recenserat den spelbara ”teasern” och tillika ett fantastiskt spel i egen mening, <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/06/awesome-adventures-of-captain-spirit.html" target="_blank">The Amazing Adventures of Captain Spirit</a>. Jag rekommenderar er att spela Captain Spirit innan ni spelar avsnitt 2. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-s3zOavYjH_M/XfO3LnSDwCI/AAAAAAAADEQ/CVaeEAbCINQsMAgfyxoGF19Q99wYMfwvgCEwYBhgL/s1600/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_20-11-59.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-s3zOavYjH_M/XfO3LnSDwCI/AAAAAAAADEQ/CVaeEAbCINQsMAgfyxoGF19Q99wYMfwvgCEwYBhgL/s400/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_20-11-59.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Femtonåriga Sean och tioåriga Daniels trygga liv tas ifrån dem i ett slag.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Life is Strange 2 är en berättelse om 15-åriga Sean och hans 10-åriga lillebror Daniel, vars trygga liv slås i bitar när pappa Esteban skjuts till döds av en polis. Händelsen triggar Daniel att utveckla telekinetiska krafter. Resultatet är en explosion som dödar polisen som sköt. Sean vaknar upp efter explosionen i en kaotisk värld där inget längre är som förr. Utan att till fullo förstå vad som har hänt tar han sin avsvimmade lillebror i famnen och flyr från brottsplatsen i panik. Där förseglas brödernas öde och en svår men samtidigt fantastisk resa tar vid.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
De första dagarna efter händelsen följer vi brödernas vandring genom de skogsklädda bergen utanför deras hemstad Seattle. Daniel minns inte vad som har hänt och har ingen aning om att deras pappa är död. Sean försöker desperat hålla Daniel på gott humör medan han tänker ut en plan för hur de ska överleva på egen hand. Deras mamma Karen är inte med i bilden längre och morföräldrarna bor för långt bort för att gå hela vägen dit till fots. Och brödernas foton finns nu på framsidan av alla lokala tidningar som misstänkta polismördare. Det finns inte längre ett hem för dem att återvända till.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-n21Wtmud910/XfO27oUjFBI/AAAAAAAADEA/QXARERxKwSIAHpX8x97ANJSNQ3EKJZbvwCEwYBhgL/s1600/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_16-58-08.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-n21Wtmud910/XfO27oUjFBI/AAAAAAAADEA/QXARERxKwSIAHpX8x97ANJSNQ3EKJZbvwCEwYBhgL/s400/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_16-58-08.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pappa Esteban hinner bara vara med en kort stund i början av första avsnittet, men hans närvaro vilar över hela berättelsen.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Sean bestämmer sig för att försöka ta sig till Puerto Lobos i Mexiko, där hans pappa växte upp. Det verkar som en omöjlig plan att genomföra utan pengar eller hjälp, men för Sean och Daniel blir det startskottet för en lång resa genom delar av USA som sällan syns i media. Låginkomstområden, illegala marijuanaodlingar och kooperativ ute i öknen är några av de minnesvärda platser bröderna besöker. På vägen lär bröderna känna andra barn och vuxna som lever utanför samhällets normer och system, där vissa självmant har valt detta liv medan andra har tvingats in i det.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Familjerelationer är ett genomgående tema i Life is Strange 2, vilket återspeglas i dem som bröderna möter och i deras egen relation. Sean är alldeles för ung för att kastas in i rollen att ta hand om Daniel, men genom dem han möter börjar Sean förstå sin egen roll som Daniels storebror, beskyddare och mentor. En annan röd tråd är Daniels växande telekinetiska krafter. I början kan Daniel inte styra dessa, utan använder dem av misstag när han blir upprörd. Sean börjar försiktigt hjälpa Daniel att ta kontroll över sina nya förmågor, samtidigt som de noga måste dölja krafterna för andra. Daniels inställning till hur och när han bör använda sina krafter påverkas av vad Sean säger och hur han agerar.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-0bguo4LOTic/XfO7Pj42aJI/AAAAAAAADFQ/ismTydyR3II8iYGZxv4xkUqkIgdAPG8tgCEwYBhgL/s1600/LiS2_Sean_shockad.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-0bguo4LOTic/XfO7Pj42aJI/AAAAAAAADFQ/ismTydyR3II8iYGZxv4xkUqkIgdAPG8tgCEwYBhgL/s400/LiS2_Sean_shockad.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det tar ett tag innan Sean förstår vad som hänt Daniel.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
I spelets dramatiska slutscener kommer räkenskapens dag: allt som Sean lärt eller genom egna handlingar visat Daniel mäts. Har Daniel lärt sig att använda sina krafter för goda ändamål, likt sina älskade superhjältar, eller att använda dem själviskt och bruka våld, likt en framtida superskurk? Och hur ser brödernas liv ut när berättelsen når sitt slut, efter allt de gått igenom? Spelaren når till slut en punkt i berättelsen då hen inte längre kan påverka Daniel, utan tvingas acceptera konsekvenserna av sina handlingar.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Life is Strange 2 mynnar likt tidigare spel ut i ett binärt val, men för första gången påverkas slutet inte enbart av vad spelaren vill göra, utan av hur hen har agerat under hela spelets gång. Slutet formas av vad Daniel har lärt sig av Sean, vilket stänger vissa dörrar och öppnar andra.<span class="Apple-converted-space"> </span>I första Life is Strange var de två slutsekvenserna olika långa och upplevdes därför som olika ”viktiga” eller ”rätt” av många spelare. DontNOD har lärt sig av reaktionerna och jag upplever alla potentiella slut i Life is Strange 2 som lika väl genomarbetade och representativa för de omständigheter som härlett dem.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ZQ1aNSzCBE4/XfO3cNoxvII/AAAAAAAADEg/n4SkdQE8uPgJm-RZVoMvamfHrJA0zfOmQCEwYBhgL/s1600/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_22-09-16.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-ZQ1aNSzCBE4/XfO3cNoxvII/AAAAAAAADEg/n4SkdQE8uPgJm-RZVoMvamfHrJA0zfOmQCEwYBhgL/s400/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_22-09-16.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Både Daniel och Sean formas av sina upplevelser under flykten.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Seans interaktioner i spelet påverkar dock inte bara slutet, utan även Daniels attityd och agerande i hela spelet fram tills dess. Ett val kan ha både kortsiktiga och långtgående konsekvenser. Jag rekommenderar varmt att spela igenom spelet två gånger och välja så olika val som möjligt för att uppleva skillnaden. Redan i slutet av inledningsavsnittet kan förändringarna märkas och om inte spelaren uppmärksammar detta och ändrar sitt beteende kan Daniel förändras från en lekfull och fantasifull pojke till någon som ser sina krafter som ett verktyg för att alltid få sin vilja fram. Och det är som sagt inte bara de stora händelserna som påverkar Daniels moral, utan alla de små detaljerna som ackumuleras under berättelsens gång. Att dalta med Daniel och alltid låta honom få sin vilja fram kan vara lika skadligt som att behandla honom som en börda.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span style="text-align: center;"><br /></span></div>
<div class="p1">
<span style="text-align: center;">Sean och Daniel är berättelsens viktigaste relation som det mesta kretsar kring, men de möter många minnesvärda personer på vägen. Berättelsen är inspirerad av roadmovies och när bröderna tar sig från plats till plats möter de fantastiska personer som påverkar deras liv och lämnar stora hål i hjärtat varje gång bröderna obevekligen tvingas ge sig av igen. Här märks framförallt aspirerande superhjälten Chris, alltså huvudperson i förhistorien <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/06/awesome-adventures-of-captain-spirit.html" target="_blank">The Amazing Adventures of Captain Spirit</a>. Chris har en sprudlande fantasi som står i tvärt kontrast till de olyckliga omständigheter som format hans liv. Han blir ögonblicklingen</span><span style="text-align: center;"> </span><span style="text-align: center;">Daniels bästa vän och inspiration.</span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ovOVR8M29-w/XfO6zAFBnoI/AAAAAAAADFM/-qESwBut8EodACcYceD6DnCV-upC-hnHQCEwYBhgL/s1600/CS_00.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-ovOVR8M29-w/XfO6zAFBnoI/AAAAAAAADFM/-qESwBut8EodACcYceD6DnCV-upC-hnHQCEwYBhgL/s400/CS_00.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Chris superhjältekostym ser olika ut beroende på spelarens val i The Amazing Adventures of Captain Spirit.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Andra minnesvärda personer som bröderna möter under sin färd är en grupp hemlösa ungdomar som tjuvåker runtom i landet med tåg och i spelets mittenavsnitt jobbar illegalt på en marijuanaodling i Humboldt Country. Trots hotet om våld och död som omger den illegala odlingen finner Sean i dem en ny familj som verkligen förstår honom och hans tankar om livet, kärlek och sin konst. Varje person i gruppen har lämnat sitt hem för att deras familjer på olika sätt har svikit dem. Tillsammans har de funnit den närhet och trygghet de behöver. Men den perfekta familjen för en sökande tonåring som Sean visar sig inte vara lika perfekt för en minderårig pojke med superkrafter som behöver trygghet – ett faktum som återkommer i berättelsen.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Utöver att tala med folk och utforska de platser bröderna besöker kan Sean samla souvenirer och teckna av miljöer och personer som intresserar honom. Seans konstnärliga ådra och hans behov av att utrycka sina känslor får spelrum i ritblocket han alltid har i ryggsäcken. Spelaren kan bläddra i ritblocket för att få djupare förståelse för hur Sean påverkas av vad han och Daniel råkar ut för, samt inblick i vad som sker mellan olika scener och avsnitt. Varje spelares ritblock är unikt och reflekterar just deras version av Sean och Daniels resa. Mina två genomspelningar resulterade i helt olika teckningar.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-sn2dggZHsPc/XfO36B96R_I/AAAAAAAADEs/KVHr4dwWWLsCLxFl501dDOZVp8mTN1X1QCEwYBhgL/s1600/Life-is-Strange-2-finn_kiss.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="1456" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-sn2dggZHsPc/XfO36B96R_I/AAAAAAAADEs/KVHr4dwWWLsCLxFl501dDOZVp8mTN1X1QCEwYBhgL/s400/Life-is-Strange-2-finn_kiss.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag skulle kunna skriva en hel artikel om Finn här till vänster. Vilket jag förmodligen kommer göra en vacker dag.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Det första Life is Strange uppmärksammades för sin skildring av HBTQ-personer, men spelet kritiserades även för att förpassa deras identitet till undertext som gjordes explicit först i berättelsens absolut sista ögonblick. Spelet kritiserades även för problematiska skildringar av våld mot kvinnor och HBTQ-personer. <span class="s1">Jag har tidigare belyst hur Life is Strange skildrar HBTQ-personer i <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/08/before-the-storm_29.html" target="_blank">min recension av Life is Strange: Before the Storm</a></span><span class="s2"> och planerar att diskutera denna aspekt av Life is Strange 2 mer djupgående i framtida artiklar.<span class="Apple-converted-space"> </span></span>I Life is Strange 2 är kopplingen mellan att vara queer och risken att utsättas för dödligt våld fortfarande stark, men den här gången finns det mer kontext, mod och nyans än i föregångarnas skildringar. Jag uppfattar att Life is Strange 2 medvetet försöker belysa privilegier och risken för minoriteter att utsättas för våld. Spelet gömmer sig inte längre i undertext, utan diskuterar genomgående rasism, mental hälsa och HBTQ-frågor öppet. </div>
<div class="p3">
<span class="s3"></span><br /></div>
<div class="p4">
<span class="s3">Som jag nämner i början av artikeln har inte alla spelare tagit till sig Life is Strange 2, av olika skäl. Om vi ignorerar lågt hängande frukt som anklagelserna om "rasism mot vita" är ett skälen till detta att spelen är så olika i ton, miljö och syfte. Första spelet var ett mysterium i universitetsmiljö med fokus på skola, vänskap, fest och fotografi, där berättelsen medvetet tog med och vände uppochner på typiska klichéer i tonårsskildringar. Miljöerna, figurerna och händelserna var skräddarsydda för att slå an en ton av igenkänning hos oss – spelet ville desperat att vi skulle älska det. Och spelet lyckades så väl med att få oss att älska att spela som Max, att fandomen är full av vittnesmål från vuxna män som förbluffat beskriver hur starkt de relaterade till henne. DontNODs ansträngningar resulterade i en färgstark och fantasifull värld som bevisligen var lätt att identifiera sig med, även när den ursprungliga sockersöta charmen förbyttes till en mörk och allt mer desperat kamp mot klockan. Och ihop med förhistorien Before the Storm skapades intrycket av att dessa spel handlade just om Max och Chloe.</span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-E1ASn6Lm1U8/Xfou3ppYDwI/AAAAAAAADF4/E_rz6I4di0QB_0lZ3QXHG02E2WQmVG0VACLcBGAsYHQ/s1600/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_21-09-31.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-E1ASn6Lm1U8/Xfou3ppYDwI/AAAAAAAADF4/E_rz6I4di0QB_0lZ3QXHG02E2WQmVG0VACLcBGAsYHQ/s400/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20181006_21-09-31.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sean och Daniel är definitivt inte bleka kopior av Max och Chloe i första säsongen, utan unika, välskrivna figurer med helt olika bakgrund och förutsättningar. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p4">
<span class="s3">I Life is Strange 2 handlar berättelsen istället om två rasifierade bröder. Här kommer den mörka vändningen inte i avsnitt 4, utan katastrofen sker redan i första avsnittet och berättelsen fokuserar på dess efterföljningar. Varje avsnitt skildrar korta ögonblick av lycka då Sean och Daniel kan stanna upp under sin långa färd för att interagera med sin omvärld, innan de tvingas på flykt igen. Berättelsen kräver att de alltid reser vidare och lämnar alla fantastiska platser och personer bakom sig, en uppoffring som ihop med Daniels personliga utveckling kräver mer av spelaren än vad föregångaren någonsin gjorde. Life is Strange 2 är inte längre en berättelse som bygger på igenkänning och gemensamma upplevelser – även om detta förstås inte är en omöjlighet. </span><br />
<span class="s3"><br /></span>
<span class="s3">Istället placeras spelaren i skorna på figurer vars omständigheter och öden kanske inte är särskilt lika våra egna liv. </span>Det kräver framförallt att vi som är priviligierade nog att ha bostad, trygghet, inkomst och personliga nätverk funderar över hur snabbt en person kan förlora precis allt som vi själva förmodligen tar för givet. Vi tvingas fundera över hur den totala förlusten av trygghet skulle påverka oss och hur långt vi skulle gå för att överleva. Vi som spelar är i praktiken turister i den värld som spelet skildrar. Berättelsen utmanar oss att känna och visa empati för personer som kanske inte alltid gör det rätta när de försöker överleva i en värld som vägrar skapa plats för dem.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-1UJ3O-tTCKw/XfO3qCblC_I/AAAAAAAADEo/yKKFeSVgi4g-ifjxvNgI_54U7f93TGoRQCEwYBhgL/s1600/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20190125_20-57-55.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-1UJ3O-tTCKw/XfO3qCblC_I/AAAAAAAADEo/yKKFeSVgi4g-ifjxvNgI_54U7f93TGoRQCEwYBhgL/s400/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20190125_20-57-55.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Cassidy är en av spelets mest positiva personer. Hon älskar sitt nuvarande liv, men även hon har formats av svåra omständigheter. Om Cassidy får förtroende för spelaren kommer hon att berätta varför hon lämnade sitt gamla liv.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p4">
<span class="s3">I Life is Strange 2 möter vi de oälskade och oönskade barnen, de ”dåliga” föräldrarna, folk som tvingats göra svåra eller dåliga val, som har skadat sina barn eller blundat för en obekväm sanning. Varje figur är en del av den större bild som Life is Strange 2 målar upp. Här diskuteras vilka personer som framförallt är i riskzonen för hemlöshet, våld, förtryck och fördomar eller som kanske helt enkelt inte är skapta enligt samhällets normer och förväntningar. Inte alla som Sean och Daniel möter i berättelsen är lätta att älska – ibland för att vi inte vet tillräckligt mycket om dem, ibland för att vi möter dem i kontexten av deras forna eller framtida misstag.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p3">
<span class="s3"></span><br /></div>
<div class="p4">
<span class="s3">Om jag använder mig av en klumpig liknelse från TV och streaming är Life is Strange 2 mindre ”Riverdale” och mer ”The Wire”, i avsikten att den förstnämnda medvetet lockar till igenkänning, medan den sistnämnda kräver att den genomsnittliga mottagaren själv anstränger sig att känna empati för figurerna i berättelsen. Just därför är jag inte överraskad att inte alla spelare knutit an lika starkt till Sean och Daniel som Max och Chloe. Life is Strange 2 har inte skapat en lättillgänglig värld som vi kan känna igen oss i och förstå, utan förlitar sig på vår förmåga att leva oss in i livsöden som förmodligen inte alltid liknar våra egna. Det viktiga för mig var att jag kunde hitta små detaljer i Sean och Daniels liv att knyta an till – i Seans fall var det framförallt hans roll som storebror med ett stundtals besvärligt syskon som han känner ansvar för.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Vvsf5ea1O-s/XfO6TCAo_cI/AAAAAAAADFA/fDTKiEhqAL892um70F0KdzkcgR9ORMPTACLcBGAsYHQ/s1600/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20191204_10-42-24.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-Vvsf5ea1O-s/XfO6TCAo_cI/AAAAAAAADFA/fDTKiEhqAL892um70F0KdzkcgR9ORMPTACLcBGAsYHQ/s400/MomijinoHappa_LifeisStrange2Episode1_20191204_10-42-24.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Få spelfigurer har varit så svåra att ta farväl av som Sean och Daniel.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p4">
<span class="s3">Life is Strange 2 är ett av de mest minnesvärda spel jag någonsin upplevt och en enda recension är otillräcklig för att diskutera nyanserna i denna intrikata berättelse. I den här recensionen har jag bara har skrapat på ytan. Detta är ett fantastiskt berättande verk och avslutningsvis vill jag rekommendera att inte binge-spela Life is Strange 2, utan ta ett avsnitt i taget och låta berättelsen få stanna upp åtminstone en stund i dina tankar innan du spelar vidare.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Life is Strange 2 har mina varmaste rekommendationer och står i en egen klass vad gäller kvaliteten på berättelsen i jämförelse med andra mainstreamspel de senaste åren.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<b>Rekommenderad läsning:<span class="Apple-converted-space"> </span></b></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<a href="https://kotaku.com/you-should-play-life-is-strange-2-1840213387" target="_blank">Gita Jacksons recension av hela säsongen.</a></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<a href="https://www.pastemagazine.com/articles/2019/05/why-life-is-strange-2s-ungraceful-depiction-of-que.html" target="_blank">Natalie Flores om skildringen av HBTQ Life is Strange 2.</a><br />
<br />
<a href="https://www.pastemagazine.com/articles/2019/12/life-is-strange-2-motherhood.html" target="_blank">Natalie Flores om hur skildringen av mödraskap i Life is Strange 2 bryter de senaste årens trend för "pappifiering" i spel.</a></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<a href="https://kotaku.com/im-not-sure-if-binging-life-is-strange-2-is-the-right-m-1840392293" target="_blank">Heather Alexandra om varför man inte bör bingespela Life is Strange 2.</a></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-36633798196026673172019-12-10T18:37:00.003+01:002019-12-13T17:32:52.862+01:00Spelrecension: What Remains of Edith Finch<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-F_3416OeZl8/Xe6ggT-QLqI/AAAAAAAADDI/OYXYgYE9ZdMCHZG3rnlWU2nYlGCVgJOTgCLcBGAsYHQ/s1600/Edith_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="528" data-original-width="940" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-F_3416OeZl8/Xe6ggT-QLqI/AAAAAAAADDI/OYXYgYE9ZdMCHZG3rnlWU2nYlGCVgJOTgCLcBGAsYHQ/s640/Edith_01.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I What Remains of Edith Finch utforskar vi ett riktigt kråkslott och får följa berättelsen om den fascinerande men olycksdrabbade familjen Finch, vars öde sträcker sig fem generationer tillbaka. Vi går i 17-åriga Ediths fotspår medan hon återvänder till sin familjs minst sagt imponerande hus. Hennes mamma Dawn flyttade därifrån med Edith efter att familjens två äldsta barn, Lewis och Milton, dog respektive försvann spårlöst.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Några år senare har även Dawn gått bort och lämnat en nyckel i arv till Edith. Edith har sin egen motivation till varför hon vill lära sig mer om sina förfäder: hon vill veta om det ligger någon sanning i ryktena om en förbannelse som sägs vila över hennes släkt. Nästan alla medlemmar i familjen har dött under tragiska omständigheter, de flesta redan i ung ålder. Nu är det bara Edith kvar … och kanske en person till.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
När Edith kommer fram till Finchhuset tycks tiden ha stått still sedan hon sist såg det; allt är bevarat precis som de lämnade det. Nyckeln som hon ärvt av sin mor visar sig inte passa i något lås och många av dörrarna förseglades av Dawn redan när Edith var liten. Edith upptäcker till slut att hela Finchhuset är fullt av lönndörrar och hemliga utrymmen som gör det möjligt att komma in i de förseglade rummen. Medan Edith går, klättrar och kryper omkring i huset återupplever hon minnen från sin barndom och får äntligen klarhet i åtminstone några av alla de tragedier som drabbade hennes familj och lade grunden för ryktet om förbannelsen.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-82lLnY3UYgE/Xe4pnl_2Z2I/AAAAAAAADC8/upFm6yWMm1AwfyQ07wLFIrjjTDIK3ihVgCEwYBhgL/s1600/Edith_03.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="788" data-original-width="1400" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-82lLnY3UYgE/Xe4pnl_2Z2I/AAAAAAAADC8/upFm6yWMm1AwfyQ07wLFIrjjTDIK3ihVgCEwYBhgL/s400/Edith_03.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Medan Edith utforskar familjens kråkslott skapar hon ett släktträd med teckningar av sina släktingar.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Innan jag berättar mer om spelet vill jag ägna några paragrafer åt ett sidospår: i recensioner och diskussioner om What Remains of Edith Finch såg jag att många använde den nedvärderande termen ”walking simulator” när de talade om spelet. ”Walking simulator” är ett gammalt öknamn för spel som likt What Remains of Edith Finch fokuserar på berättelse, utforskande av digitala miljöer och empatiska upplevelser. "Walking simulator" sägs ha uppstått som nedvärderande terminologi runt 2000, men växte i popularitet och spridning efter 2014 och framåt. Terminologin uppstod för att uttrycka skillnaden mellan spel som har ett sofistikerat, interaktivt system överordnat själva berättelsen, exempelvis taktikspel, RPG-, skjutspel eller äventyrsspel, i jämförelse med spel där berättelsen är överordnad eventuella interaktiva inslag, såsom Gone Home, Firewatch och Dear Ester. Grundidén bakom öknamnet är det trångsynta påståendet att den huvudsakliga interaktiva mekaniken i dessa spel är en simulation av att gå omkring.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Det jag och många andra framförallt vänder oss emot är att termen föddes för att ge ett sken av att något ”saknades” i den sortens spel, samt att spelaren är passiv. Jag håller inte med om något av dessa påståenden – dessa spel är hela upplevelser som sällan saknar någonting och spelaren är långt ifrån en passiv deltagare i berättelserna. Tyvärr har fans och spelutvecklare själva börjat använda ”walking simulators” för att beskriva spel och försökt rehabilitera "walking simulators" genom att använda det som en positiv och deskriptiv term. Jag tycker personligen inte att det finns något värde i att försöka tvätta ren en i grund och botten nedvärderande terminologi – genom att använda den fortsätter vi att befästa de negativa idéer som låg bakom uppkomsten av terminologin – utan föredrar att kalla den här sortens spel för ”upplevelsespel” eller ”berättande spel”. Det återstår att se om det med tiden etableras någon bättre, mer representativ terminologi för spel som What Remains of Edith Finch. <span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-qudaca8u4NI/Xe4pnw9PH4I/AAAAAAAADC4/oh1A6MfI7hk3Y-SUsRZUlO12S6hiVb-PQCEwYBhgL/s1600/Edith_04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="1024" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-qudaca8u4NI/Xe4pnw9PH4I/AAAAAAAADC4/oh1A6MfI7hk3Y-SUsRZUlO12S6hiVb-PQCEwYBhgL/s400/Edith_04.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">What Remains of Edith Finch innehåller interaktiva sekvenser där spelaren på varierande vis upplever de olika personerna i familjen Finchs sista ögonblick i livet.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Med detta sagt tar What Remains of Edith Finch ett kliv närmare äventyrsspelen än många av sina föregångare. Spelaren interagerar med en rad olika spelmekanismer som förstärker upplevelsen av de tragiska öden som drabbat familjen Finch. Den första i familjen som Edith får lära känna är gammelfaster Molly, vars dagbok berättar om hennes dramatiska sista natt i livet. Dagboken har placerats i en helgedom av Mollys mamma och tillika Ediths gammelfarmor Edie. Edie var den som lät bygga stora delar av Finchhuset och överlevde tragiskt nog alla sina barn, barnbarn och barnbarns barn förutom Dawn och Edith.<br />
<br />
När Edith läser 10-åriga Mollys dagbok där hon beskriver sina klarsynta drömmar natten innan hon dog, förs spelaren plötsligt in i dessa drömmar och blir själv en deltagare i händelserna. Det är en fascinerande fantasmagori med till synes övernaturliga inslag, men om spelaren tänker till kan hen räkna ut vad som kanske egentligen hände Molly den där allra sista natten. Även spelets övriga interaktiva sekvenser där familjen Finchs livsöden skildras är lika finurliga som de är tragiska. Förutom Mollys fascinerande drömmar var mina favoriter skildringarna av Ediths gammelfaster Barbara och storebror Lewis. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-yNA3rt9oRzM/Xe4poM7aLTI/AAAAAAAADCw/2Hi9H6liK5UK1fFZFfpFTwm4og7FNODrQCEwYBhgL/s1600/Edith_02.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-yNA3rt9oRzM/Xe4poM7aLTI/AAAAAAAADCw/2Hi9H6liK5UK1fFZFfpFTwm4og7FNODrQCEwYBhgL/s400/Edith_02.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Budskapet och händelserna i What Remains of Edith Finch har diskuterats friskt sedan spelet gavs ut 2017.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
What Remains of Edith Finch är ett alldeles lagom långt spel som hinner med mycket under de få timmar det tar att spela från början till slut. Berättelsen om familjen Finch i sitt magnifika hus och hur varje liv och öde påverkade andra i familjen är oerhört medryckande. Även de kortaste livsöden som skildras berör på djupet. What Remains of Edith Finch har beskrivits som ett upplevelsespel för folk som egentligen inte gillar upplevelsespel, men personligen tycker jag att allt som krävs för att tycka om spelet är en gnutta empati och en förkärlek för gamla kråkslott.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
What Remains of Edith Finch har mina varmaste rekommendationer.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-81257287861937339242019-11-28T10:21:00.002+01:002019-12-13T17:32:38.354+01:00Spelrecension: Abzu<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; color: #14171a; -webkit-text-stroke: #14171a; background-color: #ffffff}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; color: #14171a; -webkit-text-stroke: #14171a; background-color: #ffffff; min-height: 14.0px}
span.s1 {font-kerning: none}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-Mha-v5jmS3w/Xd-MqVfU4TI/AAAAAAAADBg/IIflEHIrNYgMhAwa6qO4wmc-SmTYB9gCwCLcBGAsYHQ/s1600/abzu00.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Omslagsbilden till Abzu föreställer en dykare som rör sin egen spegelbild" border="0" data-original-height="675" data-original-width="1200" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-Mha-v5jmS3w/Xd-MqVfU4TI/AAAAAAAADBg/IIflEHIrNYgMhAwa6qO4wmc-SmTYB9gCwCLcBGAsYHQ/s640/abzu00.jpeg" title="" width="640" /></a></div>
<div class="p1">
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Abzu är ett meditativt undervattensspel där du utforskar en vacker vattenvärld, möter fiskar av alla färger och former och efter hand upptäcker mörka hemligheter kopplad till en ekologisk katastrof.</span><span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"> </span></div>
<div class="p2">
<span class="s1"></span><br /></div>
<div class="p1">
<span class="s1">Sent på natten två dagar i sträck spelade jag Abzu, ett meditativt undervattensspel från 2016 av Giant Squid Studios. I Abzu spelar du en namnlös androgyn figur med kattöron på sin dykarhjälm – låt oss kalla figuren för ”Dykaren”. I början av Abzu vaknar Dykaren upp, flytandes på ytan av ett till synes oändligt hav. Genom att dyka ner under vattnet kan Dykaren se fiskar, sjöstjärnor och skogar av tång och sjögräs. Det ges inga förklaringar varför hen befinner sig där eller vad hen nu ska göra, men omgivningarna har utformats smart så att spelaren nästan omedvetet rör sig genom miljöerna och hittar rätt. Spelet förlitar sig på genomtänkt visuell design, såsom det faktum vårt ögas tendens att dras till ljusare ytor och starka färger, framförallt gul, för att guida spelaren organiskt genom de vackra miljöerna.<span class="Apple-converted-space"> I den aspekten påminde spelets berättargrepp mig om det nyare spelet Fe, som jag tidigare har <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/02/spelrecension-fe.html" target="_blank">talat varmt om</a>. </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CCUACm9eALA/Xd-Mr7n7tYI/AAAAAAAADBs/ebtB_g9E8LE0SzwKhCRzd8GZP2CBjtEHgCEwYBhgL/s1600/abzu04.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="screenshot från spelet Abzu" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-CCUACm9eALA/Xd-Mr7n7tYI/AAAAAAAADBs/ebtB_g9E8LE0SzwKhCRzd8GZP2CBjtEHgCEwYBhgL/s400/abzu04.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Genom att meditera lär sig Dykaren namnen på fiskarna i hens omgivning.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">När Dykaren simmat runt en stund och sett sig om upptäcker förmodligen spelaren att det finns ett antal saker som hen kan interagera med. Dels finns det små lampförsedda robotar i samma färger som Dykarens dykardräkt som följer med spelaren på hens äventyr efter att ha aktiverats, dels märkvärdiga platser som, när spelaren aktiverar dem, släpper ut nya fiskarter i området. Spelaren kan hitta statyer i form av hajar och sätta sig på dem för att meditera. När hen gör det följer spelaren de olika fiskarna i området och kan byta mellan de olika arterna. Det är meditativt och harmoniskt, åtminstone till en början.</span><span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"> </span><span class="s1"></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-InNh3xlLWYk/Xd-MqSmR7sI/AAAAAAAADBc/MpbvyZhQ_gsQbtZCwe7draY8tfacq8iMQCEwYBhgL/s1600/abzu02.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="screenshot från spelet Abzu" border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-InNh3xlLWYk/Xd-MqSmR7sI/AAAAAAAADBc/MpbvyZhQ_gsQbtZCwe7draY8tfacq8iMQCEwYBhgL/s400/abzu02.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dykaren får sällskap av blåvalar på vägen ner i havets djup.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Men när Dykaren börjar ta sig djupare in i detta paradis av färgglada fiskar ger den den ljuvliga idyllen snart vika för spåren av en ekologisk katastrof. Trasiga högteknologiska strukturer går att hitta här och var på havsbottnen och vissa av dem kan skada både fiskar och Dykaren om hen simmar för nära. Här finns det inga färger kvar, bara en död havsbotten och spår av exploatering. Dykaren kan återställa dessa platser genom att ge lite av sin egen livskraft tillbaka till naturen och på så sätt återbörda utdöda arter till kretsloppet.</span><span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"> </span><span class="s1"></span></div>
<div class="p2">
<span class="s1"></span><br /></div>
<div class="p1">
<span class="s1">Under ytan av denna vackra men också sorgsna berättelse finns tydliga paralleller till människans exploatering av världshaven och deras livsviktiga kretslopp. Vi hjälper Dykaren att försöka återställa ett utarmat världshav, samtidigt som vi förstör våra egna. Abzu ger inga direkta pekpinnar eller lösningar på problemen, utan påminner snarare om en fabel skapad för att väcka tankar hos den som tar del av berättelsen.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-P10D5HhYafs/Xd-MqYnGFBI/AAAAAAAADBk/wjnL9ZM6FLI6xW9rmjnGrviX6_sNI1ZQACEwYBhgL/s1600/abzu01.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="screenshot från spelet Abzu" border="0" data-original-height="580" data-original-width="960" height="241" src="https://1.bp.blogspot.com/-P10D5HhYafs/Xd-MqYnGFBI/AAAAAAAADBk/wjnL9ZM6FLI6xW9rmjnGrviX6_sNI1ZQACEwYBhgL/s400/abzu01.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dykaren kan få skjuts av vissa av de större vattenvarelserna.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Det är värt att påpeka att för att uppleva de vackra undervattensmiljöerna och följa hela berättelsen måste du använda ganska klumpiga kontroller för att manövrera Dykaren. Experimentera lite med inställningarna för upp-ner-höger-vänster så att de känns rätt. Det finns också saker att samla på för att låsa upp prestationer (sk achievements) och jag la en massa extra tid på att försöka hitta dessa eftersom jag trodde att det skulle låsa upp ytterligare delar av berättelsen. Gör inte mitt misstag – de gav mig ingenting förutom stela muskler dagen efter. Spelets bästa prestationer är dem du upptäcker helt naturligt medan du spelar, tex genom att se något spännande och testa att interagera med det.</span><span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"> </span><span class="s1"></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lXDQDBiasMs/Xd-MrT1XQPI/AAAAAAAADB4/RfNQFYOdg3Moza8wIaQE7xJ9c_gb0VKxQCEwYBhgL/s1600/abzu03.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="screenshot från spelet Abzu" border="0" data-original-height="334" data-original-width="594" height="223" src="https://1.bp.blogspot.com/-lXDQDBiasMs/Xd-MrT1XQPI/AAAAAAAADB4/RfNQFYOdg3Moza8wIaQE7xJ9c_gb0VKxQCEwYBhgL/s400/abzu03.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En valkyrkogård i havets mörkaste djup.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Abzu är ett ganska kort spel, men det tog mig alldeles för lång tid att spela färdigt eftersom jag blev så besatt av att snoka runt och titta i varje liten vrå. Så här i efterhand skulle jag säga att den bästa upplevelsen kommer från att bara njuta av de vackra miljöerna och berättelsen i sig. Stanna inte för länge på varje ställe utan fortsätt att simma allt längre in i Dykarens vackra – och bitvis hemska – undervattenvärld.</span><span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"> </span><span class="s1"></span><br />
<span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space" style="-webkit-text-stroke-width: initial;"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-61770942021044785822019-10-16T09:52:00.001+02:002019-12-13T17:32:26.359+01:00I Oxenfree har orden makt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-Yu83_0iGys0/XabJVaBKf4I/AAAAAAAADAI/_1WXHzW93iwjwdmxK2BO5fLfK7UI0zVcACLcBGAsYHQ/s1600/Oxenfree_top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-Yu83_0iGys0/XabJVaBKf4I/AAAAAAAADAI/_1WXHzW93iwjwdmxK2BO5fLfK7UI0zVcACLcBGAsYHQ/s640/Oxenfree_top.jpg" width="640" /></a></div>
<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="p1">
I Oxenfree möter vi tjejen Alex, just som hon åker med färjan till en isolerad ö där hon ska festa med både nya och gamla vänner samt en ovän. Med sig på färjan finns Jonas, Alex nya bror som hon aldrig träffat innan och i ett ögonblick av spontanitet bjöd med, samt Alex frenemy Ren, en ganska irriterande typ som Alex har hängt med länge. Medan Alex och de andra undersöker ön där de ska tillbringa natten får spelaren via Alex möjlighet att lära sig mer om både öns historia och sina vänner. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Trion möter upp med Nona och Clarissa och det blir snart tydligt att det finns en långvarig konflikt mellan Alex och Clarissa; Clarissa var flickvän till Alex bror Michael, som omkom genom drunkning ett år innan spelet utspelar sig. Under spelets gång kan spelaren via dialogen påverka hur Alex förhåller sig till de andra, framförallt Clarissa och Jonas. Hon kan även hjälpa eller sabotera en spirande romans mellan två av sina vänner. Men det är inte det enda Alex kan göra …<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-q5VI8YArxjM/XabJUW2huCI/AAAAAAAADAU/0aUAMaD16Nk_m8b2oVqRKdp8MEhiWpKoACEwYBhgL/s1600/Oxenfree_01.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-q5VI8YArxjM/XabJUW2huCI/AAAAAAAADAU/0aUAMaD16Nk_m8b2oVqRKdp8MEhiWpKoACEwYBhgL/s400/Oxenfree_01.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alex kan välja vilken av sina vänner hon vill ta med sig medan hon utforskar ön.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
<span style="text-align: center;">Alex har nämligen på uppmaning av Ren tagit med sig en radio till ön, och genom att scrolla mellan olika stationer på radion kan hon utforska öns dolda hemligheter. På vissa platser kan hon fånga upp fragment av radiosändningar, musik och till och med samtal som utspelade sig långt före hennes tid. Tillsammans med dialogerna och Alex val av kompanjon medan hon utforskar ön är detta spelets huvudsakliga interaktiva moment.</span><span class="Apple-converted-space" style="text-align: center;"> Ju mer Alex utforskar, desto mer kan spelaren influera berättelsen. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Oxenfree är en rörande berättelse om vänskap, romans och rivalitet, men det är även en övernaturlig historia, där vardagsäventyret efter hand allt mer bryts upp av till synes oförklarliga händelser. Alex och Jonas är de som först märker att någonting underligt håller på att hända och ju djupare in i mysteriet spelaren tar sig, desto kusligare blir stämningen. Det är fullt möjligt att nå spelets slut och fortfarande inte förstå vad som hänt Alex och hennes vänner, men spelare som tycker om att utforska ordentligt kan lära sig mycket om hur märkvärdigheterna på den isolerade ön uppstod och låsa upp alternativ dialog och scenarion.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-vbtcoo4ttAc/XabJVSkgftI/AAAAAAAADAM/8Az6uzhu5oIksmdX949m6z6tNhVZtbuYgCEwYBhgL/s1600/Oxenfree_05.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-vbtcoo4ttAc/XabJVSkgftI/AAAAAAAADAM/8Az6uzhu5oIksmdX949m6z6tNhVZtbuYgCEwYBhgL/s400/Oxenfree_05.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Oxenfrees intrikata dialogsystem påverkar berättelsen.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Det är värt att vara medveten om att Oxenfree är ett av få äventyrsspel som har NG+, alltså möjligheten att påbörja en ny spelomgång utifrån en redan existerande sparfil och på så sätt få ytterligare möjligheter att förändra vad som händer i spelet. Berättelsen kan utmynna i olika scenarion beroende på vad Alex säger, vilket gör det extra värt att spela om och se vad som förändras ifall Alex till exempel väljer att ha med sig olika vänner medan hon utforskar ön. Jag rekommenderar därför att spela Oxenfree åtminstone två gånger, gärna medan du fortfarande kommer ihåg vad som hände första gången. Varje spelomgång tar ungefär 3–4 timmar och spelets NG+ var min personliga favorit.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Oxenfrees styrka är för mig kombinationen av spelets välgjorda dialogsystem och hur det påverkar Alex interaktioner med vänner och ovänner, samt den kusliga berättelsen som förmedlas med enkla medel samtidigt som spelet aldrig förlorar sin charm. Lägg även till ett underbart soundtrack och fantastiska röstskådespelare, framförallt Erin Yvette och Gavin Hammon som spelar Alex respektive Jonas. Oxenfree är ett kort men naggande gott äventyrsspel, som har mina varmaste rekommendationer.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-51344847520776310322019-10-07T17:39:00.001+02:002020-06-14T11:11:24.811+02:00The Last of Us: antihjältar, antiskurkar och Ellies rätt till självbestämmande<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-qwZVAMiM4_8/XZs0NN18O2I/AAAAAAAAC-0/5MNCArU2uWA0iZL6ckVGayD-ep9HEv7-wCLcBGAsYHQ/s1600/Ellie_Joel_00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://1.bp.blogspot.com/-qwZVAMiM4_8/XZs0NN18O2I/AAAAAAAAC-0/5MNCArU2uWA0iZL6ckVGayD-ep9HEv7-wCLcBGAsYHQ/s640/Ellie_Joel_00.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="p1">
Nyligen avslöjades släppdatumet för uppföljaren till ett av de mest hyllade spelen till PS3, The Last of Us av spelutvecklarna Naughty Dog. Uppföljaren som släpps nästa år är rejält hajpad och det har har släppts ett flertal förhandstittar vars innehåll vore mer än nog för en egen artikel. Men jag vill ta ett kliv tillbaka till det första spelet och tala om en figur vars tveksamma handlingar mot slutet av spelet tycks antingen ha glömts eller med tiden förlåtits av många av spelets fans. Jag talar så klart om spelets huvudsakliga spelfigur Joel.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
The Last of Us släpptes mot slutet av PS3-eran och uppdaterades även för PS4. När jag fick ta över en kompis gamla PS4 för ett tag sen var TLoU ett av de spel jag främst såg fram emot att spela, eftersom jag hade hört både vänner och spelkritiker säga att spelet har en av de bästa berättelser de upplevt i ett spel. Nu när jag har spelat spelet känner jag mig inte längre övertygad av det påståendet, men jag uppskattade berättelsens spännande moraliska gråskalor och välskrivna figurer.<span class="Apple-converted-space"> När jag tittar på spelets fandom känns det däremot inte som om huvuddelen av dem som är aktiva där tolkar slutet av spelet som jag uppfattar att Naughty Dog tänker sig. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Men låt oss börja från början: ett av skälen till att berättelsen i The Last of Us resonerade med mig medan jag spelade var hur Joels sida av berättelsen undersökte skillnaden mellan att <i>överleva</i> och att verkligen <i>leva.</i> Men ännu starkare blev min upplevelse av att följa tonårsflickan Ellie, eftersom hennes sida av berättelsen öppnade upp för en gripande diskussion om unga människors rätt att bestämma över sig själva. I efterhand ser jag The Last of Us främst som en berättelse om hur en ung flicka kämpar för behålla kontrollen över sitt liv, medan vuxen efter vuxen försöker ta sig rätten att bestämma hennes öde, utan hennes samtycke. Även de förmodat "goda" personerna i berättelsen faller till slut för frestelsen att sätta sitt eller kollektivets behov över ett barns rätt till självbestämmande och integritet.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
[TW: övervåld, gore, våld och övergrepp mot barn]</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-o1uRplpi5W4/XZs0NZV1icI/AAAAAAAAC-8/Emib8MAW5kkivBGGNUqhdDVZVqpkemO4wCEwYBhgL/s1600/Ellie_Joel_02.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-o1uRplpi5W4/XZs0NZV1icI/AAAAAAAAC-8/Emib8MAW5kkivBGGNUqhdDVZVqpkemO4wCEwYBhgL/s400/Ellie_Joel_02.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Joel och Ellie sammanförs av motståndsrörelsens ledare Marlene. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
The Last of Us handlar om Joel, en åldrande man som tjugo år innan spelets huvudsakliga berättelseförlopp förlorade sin tonårsdotter Sarah i samband med att USA lamslogs av en snabbt spridande sjukdom: epidemin i berättelsen är inspirerad av i verkligheten existerande svampinfektioner som angriper hjärnan på insikter, men i The Last of Us har denna infektion muterat till att även angripa människor i en epidemi som sprids okontrollerat. Så ja, spelet handlar om svampzombier. Samhällets institutioner har brakat samman och det som återstår av militären försöker behålla kontrollen över dem som överlevt. Joel är en av dessa överlevare, men han har inte längre någon eller något att leva för. Av en slump får han i uppdrag av ledaren för motståndsrörelsen Fireflies, en kvinna vid namn Marlene, att transportera 14-åriga Ellie genom ett land i ruiner fullt av zombier, militärer, beväpnade gäng och kannibaler. Ellie är nämligen immun mot svampinfektionen som lamslagit samhället och Joel ska föra henne till en grupp forskare som fortfarande inte gett upp hoppet om att hitta ett botemedel. Det blir början på en resa genom ett förfallet USA, som tar nästan ett helt år att genomföra.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Det tog ganska lång tid innan jag kände att jag gillade The Last of Us. Efter den intensiva inledningssekvensen, där du spelar som Joels dotter Sarah, sänks tempot och berättelsen känns ganska oinspirerad: Joel och Ellie tar sig genom Boston via fallfärdiga skyskrapor, tak och kloaker, medan de duckar för militärer som söker efter Ellie. Spelaren introduceras allt eftersom för de olika varianterna av infekterade zombier och uppmanas att prova på olika taktiker för att ta sig vidare. Fokus ligger på att smyga, skjuta eller hacka sig genom ett ökande antal fiender. Jag uppfattade spelmekaniken som trög och klumpig – det var nästan omöjligt att utifrån informationen som gavs i spelet räkna ut vilka regler som gällde för när, var och hur de olika varianterna av fienderna kunde få syn på spelaren – varje försök att smyga förbi fienderna slutade med att jag desperat fick slåss med knytnävarna, kasta granater och försöka förbinda mina skador innan nästa fiende hittade mig.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-nsy66FVYQhw/XZs0NDuSu5I/AAAAAAAAC_Y/izNOzWq62zYaxR5qxU7mUyZCc7m_uDsCwCEwYBhgL/s1600/Ellie_Joel_01.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="337" data-original-width="600" height="223" src="https://1.bp.blogspot.com/-nsy66FVYQhw/XZs0NDuSu5I/AAAAAAAAC_Y/izNOzWq62zYaxR5qxU7mUyZCc7m_uDsCwCEwYBhgL/s400/Ellie_Joel_01.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ellie och Joels gemensamma tillit byggs långsamt upp under spelets gång. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Längre in i spelet, när Joel uppgraderat både sina vapen och sig själv, det sistnämnda genom att svälja namnlösa piller och örter som spelaren samlar på sig längs vägen, blir gameplay mer uthärdligt, om än aldrig njutbart – spelets gameplay var något jag tvingade mig att tolerera för att få se hur berättelsen slutar. Ellie deltar också allt eftersom mer och mer i striderna. Ibland skjuter hon på avstånd och vid andra tillfällen distraherar hon fiender som attackerar Joel med sin stilettkniv. Som någon som kämpade sig genom spelet och alltid överlevde med minsta möjliga marginal hade jag sannolikt inte klarat mig genom vissa fiendeattacker utan Ellies hjälp, så jag var glad att ha en tanig 14-åring beväpnad med kniv som vaktade min rygg.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Först när Joel och Ellie lämnar stadsmiljöerna bakom sig och kommer ut på landet börjar berättelsen tända till, även om mötet med paranoida enmansarmén Bill var en ljusglimt i berättelsen innan dess. Befriade från stadsmiljöns förtryckande ruiner och spår av en förlorad civilisation börjar Ellie och Joel äntligen prata mer med varandra och bit för bit växer en nyanserad och jämställd relation fram. Ellies förtroende för Joel ökar och Joel tinar sakta men säkert upp av Ellies rättframma, livskraftiga sätt att tolka och ta in världen omkring sig. Långsamt börjar Joel leva för någon annan än sig själv och hans känslor för Sarah, dottern han förlorade, vaknar till liv och överförs till Ellie.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Den bästa biten av The Last of Us sker mer än halvvägs in i spelet, när Joel och Ellie når universitetssjukhuset där Ellie ska bli undersökt. Istället för forskare finner de en grupp okända män som attackerar direkt när de får syn på våra två huvudpersoner. Ellie och Joel flyr, men under flykten blir Joel allvarligt skadad och förblir hjälplös för resten av striden. Ellie formligen släpar Joel ut ur byggnaden medan de attackeras av vuxna män som nu tror att det är fritt fram att attackera dem eftersom Joel har satts ur spel. Men mitt inför Joels flimrande synfält skjuter Ellie männen till döds, en efter en.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-gr9GLOjxcho/XZs0OtozYPI/AAAAAAAAC_o/F9yKB4z9f4A_DPhg4Uz8C1sbHBcrSCMMwCEwYBhgL/s1600/Ellie_hunt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-gr9GLOjxcho/XZs0OtozYPI/AAAAAAAAC_o/F9yKB4z9f4A_DPhg4Uz8C1sbHBcrSCMMwCEwYBhgL/s400/Ellie_hunt.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ellie tar tillfälligt över som spelfigur efter att Joel blir skadad.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Även om jag förväntade mig denna berättelseförveckling var det chockerande att se hur mycket Ellie har härdats av tiden tillsammans med Joel. Hon behövde inte längre spelarens beskydd. Det är ett modigt och effektivt berättargrepp, framförallt med tanke på att spel är interaktiva och spelare vana vid att ha full kontroll: nu blir spelaren plötsligt fången i Joels allvarligt skadade kropp och fullkomligt maktlös att skydda sig själv. Väl ute ur byggnaden förlorar Joel medvetandet. I scenen som följer spelar vi istället som Ellie och hösten har övergått i vinter. Händelserna under tidshoppet utforskas senare i spelets extraäventyr Left Behind.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Avsnittet där vi spelar som Ellie är spelets absolut bästa bit, men också den mest obehagliga; vi möter folk som lagt mänsklighetens mest grundläggande egenskaper bakom sig i kampen för överlevnad. Det börjar med att Ellie förföljer och dödar en hjort genom ett snötäckt landskap. Jakten för henne in i ett område där hon möter två okända män. I utbyte mot hjorten hon fällde erbjuder de medicin som Ellie behöver för att rädda Joel, eftersom hans skador har blivit infekterade och hans tillstånd är livshotande. Efter att Ellie och en av männen, David som också är gruppens ledare, tillsammans överlever en attack av infekterade svampzombier kryper sanningen fram: det var män från Davids grupp som attackerade Ellie och Joel i universitetssjukhuset. Ellie flyr från David, men råkar leda honom raka vägen till Joels gömställe. I ett försök att lura förföljarna bort från Joel flyr Ellie huvudstupa in i vad som visar sig vara Davids högkvarter och tas tillfånga.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Berättelsen antyder upprepade gånger att David är både kannibal och pedofil, samt att han har fattat tycke för Ellie. Ellie lyckas fly igen och överlever en sista konfrontation med David med nöd och näppe, men hennes upplevelser förändrar henne. När Joel vaknar från sin feber och till slut hittar Ellie gråtande bredvid Davids sönderhackade kropp är det inte längre samma glada, livskraftiga tonåring som möter honom – den versionen av Ellie är för evigt borta och det finns tecken på att Ellie har PTSD efteråt – hon slutar dra skämt, blir fåordig och sluter sig i sig själv.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
[Härunder diskuterar recensionen spoilers för slutet av The Last of US och dess implikationer]</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-4hz-oNo-CVw/XZs0OeVIpAI/AAAAAAAAC_g/yzNTyMYkA_YvogTWOZA0zPA18JegX6qowCEwYBhgL/s1600/Ellie_Sarah_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-4hz-oNo-CVw/XZs0OeVIpAI/AAAAAAAAC_g/yzNTyMYkA_YvogTWOZA0zPA18JegX6qowCEwYBhgL/s400/Ellie_Sarah_01.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Joel och hans dotter Sarah ögonblicket innan tragedin i spelets inledning.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Mycket av det som Ellies och Joels resa tillsammans utmynnar i är på samma gång upprörande och fascinerande. Jag nämnde tidigare i recensionen att Joel och Ellies relation är jämställd och född ur ömsesidig respekt och förståelse som vuxit fram mellan de två. Men ju mer Joels känslor för Ellie överlappar känslorna för dottern han förlorade, desto mer börjar Joel ta sig rätten att bestämma över henne. Det hela sätts på sin spets när de två äntligen når Marlene och forskarna som ska undersöka Ellie. När Joel får veta av Marlene att Ellie inte kommer överleva undersökningen, då det är förändringar i hennes hjärna som forskarna ska extrahera och försöka skapa ett botemedel av, skjuter sig Joel hela vägen in i operationsrummet, dödar forskarna och flyr med den sövda Ellie i sin famn. Den sista som står i vägen för honom är Marlene, som förtvivlat försöker vädja till Joel att Ellies död kommer rädda resten av mänskligheten. Joels svar är att skjuta Marlene och fly därifrån med Ellie. Det finns en tematisk och visuell parallel här till inledningen av spelet, där Joels dotter Sarah skjuts till döds av en namnlös militär medan Joel håller henne i sin famn – Joels personliga inre resa når alltså äntligen sitt slut när han i en liknande situation istället lyckas föra sin ”dotter” i säkerhet istället för att förlora henne ännu en gång.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Spelet slutar med en scen där Ellie och Joel når en fristad, en plats där de kan finna trygghet och Ellie förhoppningsvis kan få leva som den tonåring hon är. Det som sker då, precis innan sluttexterna börjar rulla, är så medvetet provocerande att jag bara kan applådera dem som skrev berättelsen. Spelaren styr återigen Ellie istället för Joel. Ellie har tydligen undrat vad som hände efter att hon sövdes inför operationen, eftersom hon och Joel var långt därifrån när hon vaknade igen. Hon frågar Joel rakt ut om han har berättat sanningen för henne. Det framgår av samtalet att Joel har påstått att forskarna redan hade undersökt ett stort antal tidigare patienter och hunnit ge upp sina försök att finna botemedlet mot svampinfektionen. Joel möter Ellies blick, ler avslappnat och ljuger henne rakt i ansiktet. Eftertexterna rullar.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-1c9EKy3WSr8/XZs0ONhDlXI/AAAAAAAAC_o/JaKYkO8AJXQ44z4MWaKkFJ0UKeGJWZlUgCEwYBhgL/s1600/Ellie_Joel_03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-1c9EKy3WSr8/XZs0ONhDlXI/AAAAAAAAC_o/JaKYkO8AJXQ44z4MWaKkFJ0UKeGJWZlUgCEwYBhgL/s400/Ellie_Joel_03.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Joel räddar Ellie från sjukhuset.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Det är som ett slag i magen att i spelets absolut sista ögonblick bevittna Joel bryta det osynliga bandet av tillit och gemensam respekt mellan honom och Ellie – och eftersom vi spelare i det ögonblicket spelar som Ellie är det i förlängningen även oss han ljuger för. Lögnen är däremot helt logiskt för berättelsen: Joel har återfått viljan att leva och det är Ellie han lever för. Hans känslor för Sarah och Ellie överlappar till den grad att han i praktiken inte kan hålla isär dem längre. Så han ser sig själv som Ellies pappa och anser att det ger honom rätten att ljuga för Ellie för att beskydda henne. Strunt samma att resten av världen lider och de få överlevande människorna som finns kvar riskerar att gå samma hemska öde till möte som övriga infekterade. Ellie är immun, så det enda han behöver skydda henne mot är andra människor. Därför väljer Joel att offra mänskligheten för att beskydda Ellie. Det är frustrerande logiskt för Joel att svika Ellies förtroende och Ellie anar säkert redan sanningen – det är därför hon frågar honom. Joels lögn innebär att deras relation inte längre är jämställd och kanske är den nya maktbalansen de två emellan anledningen till att Ellie tycks välja att tro på honom. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Många spelare älskade tydligen Joel som spelfigur, något som blivit framförallt tydligt nu när marknadsföringen för The Last of Us II dragit igång på riktigt. Men även om hans karaktärsutveckling är både välskriven, logisk och fascinerande känns det fel att se folk blint hylla hans hjältemod. Spelets berättelse har själv fullt medvetet skapat en tydlig parallell mellan Joel och kannibalen David – båda har begått fruktansvärda dåd för att överleva och Joel antyder för Ellie att han själv tidigare har varit med i ett gäng som mördade andra överlevare och stal deras ägodelar. Skillnaden är, utöver kannibalismen, att David ser Ellie som ett sexuellt objekt att äga och, när hon gör motstånd, försöka ta med våld, medan Joel väljer att kontrollera Ellies öde utifrån sin självpåtagna roll som hennes nya far. Men är det verkligen rätt att Joels återuppväckta pappakänslor väger tyngre än Ellies rätt till självbestämmande? Det är trots allt Ellie och hennes vilja att hjälpa andra människor med sin sällsynta motståndsförmåga mot epidemin som konstant varit den drivande kraften i deras mödosamma resa till forskarna. Som spelare ville jag i stunden så klart rädda Ellies liv, men i efterhand har jag funderat mycket över varför jag kände så. Spelaren har i det kritiska ögonblicket fått spela som både Joel och Ellie och har förmodligen starka känslor för dem båda, vilket kanske gör det lättare för spelaren att acceptera sin egen aktiva medverkan i Joels svek.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-j_vDjAkr5Rc/XZs0PQFaaZI/AAAAAAAAC_Q/HgCHGoukLTMIYKaP6V2MIIEVoAFY_vulwCEwYBhgL/s1600/Marlene.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="338" data-original-width="600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-j_vDjAkr5Rc/XZs0PQFaaZI/AAAAAAAAC_Q/HgCHGoukLTMIYKaP6V2MIIEVoAFY_vulwCEwYBhgL/s400/Marlene.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Marlene konfronterar Joel.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Även Marlene försöker bestämma över Ellies öde och respekterar uppenbarligen inte Ellies rätt att ta ett informerat beslut om sitt liv, eftersom hon planerar att låta Ellie dö under operationen utan informerat samtycke. I extraäventyret Left Behind får spelaren uppleva både vad som hände Ellie innan mötet med Joel och vad som hände medan Joel var skadad. Berättelsen indikerar att det inte vore långsökt att tänka sig att Ellie faktiskt skulle ha valt att medvetet offra sig för möjligheten att finna ett botemedel mot infektionen, förutsatt att hon fick chansen att att själv ta beslutet. Men Marlene vågar inte ge Ellie det valet – hon tar likt David och Joel detta val ifrån Ellie, även om det sker av mer nobla skäl än dem. Jag ser Marlene som ett bra exempel på en välskriven antiskurk – någon som missriktat agerar moraliskt tveksamt av till synes goda skäl, i kontrast med antihjälten Joels själviska handlingar.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Det är förstås knepigt att dra en direkt parallell mellan David, Marlene och Joel eftersom deras motivation och slutgiltiga agenda är så olika, men min poäng är att de alla drivs av i grund och botten själviska motiv och framförallt medvetet ignorerar Ellies rätt att bestämma över sitt eget öde. Jag förväntar mig att The Last of Us II plockar upp den tråden i berättelsen och ger tillbaka Ellie kontrollen över sitt eget öde. Förhandstittar på den kommande uppföljaren antyder att Joel är en överbeskyddande far, som hotar folk som jobbar tillsammans med Ellie om han inte anser att de lever upp till hans förväntningar. Det ska bli intressant att se hur en mer vuxen Ellie hanterar Joels auktoritära attityd – jag har en känsla av att han egentligen inte har kontroll över henne alls, men att han ständigt försöker kontrollera henne genom att påverka folk omkring henne istället.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-SVIyjzkAYGk/XZs0OpcdMII/AAAAAAAAC_k/IQzhgxppNxIf53apMQROaQXGvVcJ2W9BwCEwYBhgL/s1600/Ellie_old_01.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-SVIyjzkAYGk/XZs0OpcdMII/AAAAAAAAC_k/IQzhgxppNxIf53apMQROaQXGvVcJ2W9BwCEwYBhgL/s400/Ellie_old_01.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I uppföljaren The Last of Us II är Ellie huvudperson.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
I spelets sista scen spelar vi som sagt som Ellie igen och jag kan inte låta bli att se hela spelet som Ellies ursprungsberättelse, trots att vi spelade huvuddelen av spelet som Joel. Den ”riktiga” berättelsen är den vi fortfarande har framför oss, där förhoppningsvis Ellies tematiska röda tråd om hjältemod och självuppoffring äntligen får den upplösning som Joel, av kärlek och själviskhet, inte unnade henne.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-31353108628790315562019-07-08T14:59:00.001+02:002019-08-18T00:28:13.675+02:00It Means I Suki You - om hur översättning är mer än bara ordval<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
p.p3 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; -webkit-text-stroke: #0000ee; min-height: 14.0px}
p.p4 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; -webkit-text-stroke: #0000ee}
span.s1 {font: 12.0px Times; text-decoration: underline ; font-kerning: none; color: #0000ee; -webkit-text-stroke: 0px #0000ee}
span.s2 {font: 12.0px Times; font-kerning: none; color: #0000ee; -webkit-text-stroke: 0px #0000ee}
span.s3 {-webkit-text-stroke: 0px #0000ee}
span.s4 {text-decoration: underline ; font-kerning: none; color: #0000ee}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="p1">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-JsX2r6yEgF4/XR_E0BUoCuI/AAAAAAAAC9w/v9j6HPyiqCQ2dho4bb-GKpFwLIpp-MY0wCLcBGAs/s1600/I_suki_you.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1140" data-original-width="1600" height="456" src="https://1.bp.blogspot.com/-JsX2r6yEgF4/XR_E0BUoCuI/AAAAAAAAC9w/v9j6HPyiqCQ2dho4bb-GKpFwLIpp-MY0wCLcBGAs/s640/I_suki_you.jpg" width="640" /></a></div>
I samband med att Netflix släppte en nyöversättning av omtyckta animeserien Neon Genesis Evangelion spreds en kontrovers bland fans som trodde att översättningen i en av seriens mest ikoniska scener var medvetet censurerad av homofobiska skäl – en replik mellan två killar som i tidigare utgåvor av animen hade översatts till "I love you", översattes nu till "I like you". Upptäckten av det nya ordvalet resulterade först i kritik, memes och hot takes, för att senare övergå i förtal och trakasserier av översättaren i fråga.*<br />
<br />
Flertalet yrkesverksamma översättare med lång erfarenhet så väl som insikt i berättelsen i Neon Genesis Evangelion har i efterhand tillbakavisat påståendet om medveten censur, så min artikel handlar inte enbart om just Neon Genesis Evangelion – hoppa direkt till slutet om du enbart vill läsa mina tankar om nyöversättningen. Jag vill istället diskutera varför kontroverser som denna uppstår, då jag ser hur den här sortens anklagelser till hög grad, om än inte enbart, grundas i bristande förståelse för översättningsjobbets omständigheter och japanska språkets utmaningar. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<span style="font-size: xx-small;">* Det är värt att vara medveten om att det är långt ifrån första gången en översättare utsätts för trakasserier inom manga- och animefandom.</span><span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<h3>
Ekvivalens vs skoposteori </h3>
<div class="p1">
Först och främst är det bra att ha ett hum om översättningsteori. Extremt kortfattat finns två framträdande fåror inom forskning om översättning, angående vilken text som ska ges prioritet – ursprungstexten eller måltexten (dvs översättningen). <b>Ekvivalens</b> var på 50–60-talet den rådande teorin och som namnet antyder skulle måltexten vara så likvärdig ursprungstexten som möjligt då fokus låg på just ursprungstexten. Teorin var normativ och utgick från antagandet att det fanns motsvarande semantiska uttryck i olika språk, vilket numera har ersatts med tänkandet att det snarare finns liknande <i>funktioner</i> inom språk. <b>Skoposteorin</b> uppstod på 70-talet och introducerade idén om att trohet till ursprungstexten var mindre viktigt än måltextens <i>skopos</i>, alltså dess <i>syfte</i>, i sitt nya sammanhang. Här hamnar alltså fokus på översättningen och den <i>kontext</i> som formar den, tex tilltänkta läsare – teorin är alltså deskriptiv. Enligt skoposteorin bör måltexten vara koherent med ursprungstexten, men det är viktigare att den är inbördes koherent. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Som översättare kommer du förr eller senare i kontakt med dessa två tankesätt, oavsett om du läst översättningsteori eller inte: till vilken text ska jag vara lojal när jag måste välja – ursprungstexten eller min översättning?<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Vid översättning från japanska finns flera nivåer av svårigheter, exempelvis skillnader i grammatik, den kreativa flexibiliteten i japanskans skriftspråk och kulturskillnader – det sistnämnda märks framförallt i hur känslor uttrycks annorlunda än vad vi utanför Japan är vana vid. Japanska läsare förmodas lägga märke till antydd undertext eftersom de är vana vid underliggande betydelser i vardagligt språk, men i direktöversatt text flyger undertexten under radarn för många läsare med resultatet att ursprungstext och måltext kommunicerar helt olika saker. Samma sak gäller när något sägs rakt ut på japanska – då bör en översättningen förmedla hur oerhört rakt på sak eller kanske till och med burdust detta upplevs.<br />
<br />
Som översättare med japanska som källspråk är utmaningen att balansera respekt för ursprungstexten med måltextens syfte. Under mina år som översättare har jag upplevt att det ofta går att finna en god balans, men ibland finns ingen perfekt översättning och då måste jag prioritera måltextens syfte – vad berättelsen kommunicerar och för vem. Redan innan jag påbörjar översättningen läser jag noga ursprungstexten och analyserar måltextens syfte, för att kunna ta informerade beslut. Vem ska läsa måltexten och vad vet jag om dem? I särskilt knepiga fall kan jag ta besluten i samråd med japanska vänner, andra översättare eller redaktörer.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-8nTDmlcksWc/XR73WkeUR4I/AAAAAAAAC9o/X32QPvPibTgpxF3taruDeMqP1dnK1ZYjwCPcBGAYYCw/s1600/First_children.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://1.bp.blogspot.com/-8nTDmlcksWc/XR73WkeUR4I/AAAAAAAAC9o/X32QPvPibTgpxF3taruDeMqP1dnK1ZYjwCPcBGAYYCw/s400/First_children.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: 12.8px;">"First Children" är exempel på wasei-eigo som behållits i Netflix nyöversättning, förmodligen på grund av krav från ägarna till animen.</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<h3>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Professionella översättningar och dess utmaningar<span class="Apple-converted-space"> </span></h3>
<div class="p1">
Det finns många faktorer bortom min kontroll som påverkar mitt jobb som översättare. Ett exempel är tekniska faktorer, såsom längd på textremsor eller pratbubblor i varierande storlek. Japanskans grammatisk struktur och konventionen att trycka texten lodrät resulterar ofta i att pratbubblor i manga är för smala eller små för att få plats med översättningen som den är. Det kan i värsta fall leda till att man måste formulera om eller dela upp fraserna för att de ska passa in. Vissa utgivare ritar om pratbubblorna för att få plats, men det kostar och sker på bekostnad av serieteckningarna, så det görs sällan i Sverige. Tekniska begränsningar påverkar måltextens syfte – syftet att måltexten ska få plats i undertexterna eller pratbubblorna. Översättare utvecklar efter hand fingertoppskänsla för att hantera den sortens tekniska begränsningar utan att behöva tumma på översättningens koherens, vare sig inbördes eller gentemot ursprungstexten.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Andra faktorer som påverkar översättningen är önskemål eller krav från redaktörer, förlag eller ursprungsskapare. Vissa förlag föredrar att bevara ursprungstextens kulturella inslag, medan andra prioriterar perfekt läsbarhet för målspråkets läsare. Jag upplever att sådana beslut bör bero på vad för slags berättelse det gäller; en skildring av historiska händelser i en specifik kulturell kontext är exempel på översättning där jag anser att man bör bevara mer av ursprungstextens kontext, medan det i en berättelse med generell kontext kan vara lämplig att prioritera läsbarhet. I praktiken bör översättaren göra en avvägning inför varje projekt, utifrån sin analys av syfte.<span class="Apple-converted-space"> För mig personligen hamnar </span>In This Corner of the World, med sin <span class="Apple-converted-space">skildring av vardagslivet i en japansk hamnstad </span>under andra världskriget i den första kategorin, medan en sci-fi med psykologiska och religiösa inslag som Neon Genesis Evangelion hamnar i den senare. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag har själv aldrig råkat ut för att japanska förlag eller mangatecknare ställer krav på översättningen, men i USA förekommer det, framförallt i stora produktioner – Mobile Suit Gundam och Neon Genesis Evangelion är kända exempel där de japanska ägarna lagt sig i översättningarna. Den sortens krav handlar ofta om att bevara delar av originaltexten, utan hänsyn till måltextens syfte. Bristande förståelse för målspråket och dess kulturella kontext leder till märkliga översättningskrav, som bevarandet av wasei-eigo i engelska översättningar; förekomsten av ”First Children” och andra onaturliga uttryck i den nya engelska översättningen av Neon Genesis Evangelion indikerar att ägaren till animen har lagt sig i den nya översättningen i högre grad än den gamla, som istället använde det grammatiskt korrekta uttrycket ”First Child”.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Tid och pengar är utmaningar som få fans är medvetna om eller visar förståelse för. Läser man scanlations och tittar på fansubs vänjer man sig vid snabba produktioner, medan professionell utgivning kan ta lång tid. Men utgivning är samtidigt en komplex produktionskedja och ofta måste översättaren jobba snabbt, trots att verket inte ska ges ut på länge. Översättningskvaliteten kan påverkas om översättaren har för kort deadline eller för låg lön för att ha råd att lägga tillräckligt med tid på en översättning. Det är även upp till förlaget hur mycket tid och pengar de lägger på korrektur. Tyvärr ser inte alla korrektur som en god investering, men alla mina bästa översättningar har gjorts i samarbete med yrkesskickliga korrekturläsare – deras insatser har mer än något annat höjt kvaliteten på mina översättningar.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Detta är ett axplock av de utmaningar som vi översättare sällan har kontroll över, men trots det får ofta översättaren skulden när ett översättningsval orsakar uppståndelse. Vanligtvis står bara översättarens namn utskrivet i verket, trots att många kan vara inblandade i beslutsfattandet. Jag hör rykten om översättare som inte vill ha sina namn utskrivna, just på grund av risken för trakasserier.<span class="Apple-converted-space"> Det innebär inte att en översättning inte får kritiseras, men att den bör göras så med förståelse för att vi som inte varit inblandade inte kan se hela bilden. </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-YXlX2dHXCY4/XR7w0ZiaHtI/AAAAAAAAC9c/F-aqQH2iRW4dTrvrTMdRMTlzvM2xi91dACPcBGAYYCw/s1600/Like.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1220" data-original-width="1600" height="303" src="https://1.bp.blogspot.com/-YXlX2dHXCY4/XR7w0ZiaHtI/AAAAAAAAC9c/F-aqQH2iRW4dTrvrTMdRMTlzvM2xi91dACPcBGAYYCw/s400/Like.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Suki" direktöversätts ofta till "like", men kan samtidigt ha kontextberoende nyanser som går förlorade i en direktöversättning. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<h3>
Direktöversättning är inte den mest trogna översättningen<span class="Apple-converted-space"> </span></h3>
<div class="p1">
För att återgå till japanska språkets utmaningar är det viktigt i den här sortens diskussioner att förstå konsekvenserna av att japanska ord och uttryck har tänjbara och/eller implicita betydelser. I kombination med tidigare beskrivna kulturella konventioner där man i Japan sällan säger något rakt och låter betydelser vara underförstådda, är resultatet att det i praktiken inte alltid finns exakta motsvarigheter till ord eller fraser på exempelvis svenska eller engelska. Det finns alltså inte semantisk ekvivalens mellan språken – om jag direktöversätter japanska, ord för ord, kommer det inte betyda samma sak på svenska. Det innebär dock inte att japanska är oöversättligt, vilket är ett felaktigt tankesätt som vida spridits inom manga- och animefandom. Mitt jobb i sådana situationer är snarare att analysera och försöka hitta svenska formuleringar vars funktion – känslor, stämning, underförstådda implikationer, mm – förmedlar samma innebörd till de svenska läsarna. Ignorerar jag detta viktiga moment i översättningsprocessen innebär det att måltexten riskerar att kommunicera helt andra saker till sina mottagare än ursprungstexten, varvid måltexten kanske inte uppnår sitt syfte.<span class="Apple-converted-space"> Jag måste även vara medveten om att min personliga bias kan påverka min analys av ursprungstexten och i särskilt knepiga situationer kan det vara värt att jämföra min personliga uppfattning med andras. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
För att citera översättningskollegor i olika länder som uttalat sig om Neon Genesis Evangelions nya översättning: vi översättare gör hundratals val i varje översättning där vi brottas med en replik eller ett ord som vi vet betyder mer i sin specifika kontext än orden för sig. Som jag förklarat ovan anser jag i regel att målspråkets syfte kommer först – alltså tar jag mig an språkliga krux enligt samma tänkande som genomsyrar skoposteorin. En sak jag av principskäl själv aldrig väljer att göra, och i regel argumenterar mot om redaktören föreslår det, är att låta ord som saknar svensk motsvarighet eller inte ingår i modernt språkbruk stå kvar på japanska, såsom japanska suffix som indikerar distans i interpersonella relationer (-san, -chan- kun, -sama, etc). Anledningen till det är att jag inte anser att en svensk läsare ska förmodas ha inblick i japansk kultur till den grad att hen förstår alla nyanser av kulturellt antydd innebörd i ett sådant uttryck. Men återigen innebär det inte att suffixen är oöversättliga. Deras betydelse får istället genomsyra dialogen på annat vis – exempelvis kan ett respektfullt suffix ersättas med en respektfull ton i dialogen.<span class="Apple-converted-space"> I historiska verk kan herr, fru, fröken och liknande användas där det passar. </span></div>
<h3>
Läsbarhet, lokalisering och översättning av översättningar<span class="Apple-converted-space"> </span></h3>
<div class="p1">
Läsbarhet är en viktig aspekt av översättarens jobb. Jag fick tidigt i min karriär råd av yrkeserfarna kollegor att ursprungstexten inte längre existerar när jag går igenom översättningen för sista gången. Vid det laget är allt som betyder något att översättningen har god läsbarhet och är inbördes koherent. Jag vill lägga till att det även är bra att ha en korrekturläsare som inte har läst originaltexten. Ju mer man vet om ursprungstexten, desto större risk att man blir blind för knasiga formuleringar eller styltigt språk. Det händer dock att jag smygtittar i originalet om jag börjar misstänka att en formulering råkat halka <i>för</i> långt från ursprungstexten.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Lokalisering är att gå ett steg längre i att skapa läsbarhet genom att anpassa kulturell kontext i ursprungstexten till målspråkets kulturella parametrar. Det är inget jag personligen gillar, men så vitt jag förstår är detta inte så vanligt i Sverige. Lokalisering kan vara allt från att byta namn och platser till lokala varianter, till att tona ner våld och sexuella anspelningar. Det kan leda till att hela scener klipps bort eller skrivs om, som i fallet med Silverfang, där en våldsam scen klipptes bort eller Sailor Moon, där två kvinnor i en romantisk relation omkontextualiserades till kusiner genom att man skrev om dialog. Den sortens censurliknande behandling av originalverken har så vitt jag förstått främst påverkat svensk utgivning när vi (förmodligen ovetandes) köpt in redan klippta versioner från andra länder och/eller översatt från en redan existerande översättning.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Översättningar av redan existerande översättningar har däremot förekommit inom svensk utgivning, ofta på grund av att man vid utgivningstillfället saknat översättare med tillräckliga språkkunskaper inom det aktuella språket. Exempel på detta är hur svenska förlag tvingades översatta koreansk manhwa från de engelska utgåvorna – jag fick själv förfrågningar av förlag förr om jag antingen kunde koreanska själv eller kände andra som kunde språket tillräckligt väl för att översätta. Andrahandsöversättningar leder till problematik även om översättningen man utgår från inte är censurerad. Översättningsmisstag och lokalisering i en måltext tenderar att följa med till nästa led i översättningskedjan och risken är dessutom överhängande att misstagen förvärras för varje ny inkarnation av texten (tänk viskleken). I princip anser jag att man alltid bör översätta direkt från källspråk till målspråk om möjligt.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-atpCLC_1hTg/XR7n4ffQbdI/AAAAAAAAC9E/D4iRmWOIBAEFwU3PhoKTk0T-Sbbd7nrWACLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2019-07-03%2Bkl.%2B13.55.00.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="100% Authentic Manga logotyp" border="0" data-original-height="522" data-original-width="546" height="305" src="https://1.bp.blogspot.com/-atpCLC_1hTg/XR7n4ffQbdI/AAAAAAAAC9E/D4iRmWOIBAEFwU3PhoKTk0T-Sbbd7nrWACLcBGAs/s320/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2019-07-03%2Bkl.%2B13.55.00.png" title="" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">TokyoPops logotyp deklarerar att deras manga är 100 % autentisk, men vad detta påstående innebär vad gäller översättningarna förblir tvivelaktigt.</td></tr>
</tbody></table>
<h3>
Översättningsfilosofi i fansubs och scanlations <span class="Apple-converted-space"> </span></h3>
<div class="p1">
Det är vanligt att manga- och animefans ser originaltexten, den japanska versionen, som den ”riktiga” versionen av verket – det bygger alltså på samma tänkande som översättningsteorins ekvivalens. Översättningar är enligt denna syn en förvrängd version av originalet och möts av misstänksamhet. Men när mottagarna inte har tillräckliga språkkunskaper för att läsa ursprungstexter tvingas de ändå använda sig av översättningar – trots att de inte litar på sådana. Detta dilemma kan endast lösas genom en kompromiss som tar sig uttryck i att direktöversättningar och bevarandet av japansk terminologi uppfattas som det närmaste läsaren kan komma originalet.<br />
<br />
Direktöversättningar har jag redan diskuterat, men vilka ord bevaras i inofficiella översättningar? Scanlations – digitala inofficiella översättningar av inscannad manga av fans för fans – tenderar att undvika översättningsproblematik av det slag som beskrivits tidigare i artikeln genom att helt sonika behålla mångtydiga japanska ord i måltexten. Det typiska argumentet för den sortens översättningsfilosofi är att måltexten blir mer autentisk i förhållande till ursprungstexten. Utöver bevarandet av japanska ord är fotnoter vanligt istället för att formulera måltexten på ett sätt som främjar läsbarhet och syfte. Även fansubs – inofficiell undertextning av anime – använder gärna fotnoter på bekostnad av undertexternas läsbarhet. Fokus i scanlations och fansubs ligger alltså frekvent på ursprungstexten, medan måltextens syfte är underordnat – ett tydligt ekvivalensperspektiv.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
Till viss del kan direktöversättningar och bristande textbearbetning även förklaras med att översättningsgrupperna brukar vilja få ut sina översättningar så fort som möjligt, framförallt när mer än en grupp ägnar sig åt samma serie och tävlar om uppmärksamhet. Då är det svårt att hinna ägna den tid som krävs för att skapa läsbarhet. Men det handlar enligt min erfarenhet även om de inofficiella översättarnas smak och översättningsfilosofi – man föredrar helt enkelt översättningar som på ett ytligt plan liknar ursprungsverket. Många inofficiella översättare och fans som följer deras arbete är starkt kritiska mot officiella översättningar och det finns fans som bryter mot fandomens outtalade regler att upphöra med inofficiella översättningar när en serie köps in för officiell utgivning, med den explicit uttalade motivationen att man helt enkelt inte tycker att den officiella versionen håller måttet eller saknar förtroende för utgivarna.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">TokyoPop är ett amerikanskt mangaförlag som i 2002 anses ha dragit igång mangavågen på allvar. De utnyttjade den dåvarande växande trenden med scanlations som ursäkt för att sluta spegelvända manga inför utgivning på engelska (Yay!) samt behålla japanska suffix och sluta översätta ljudord (Nay…). Detta lanserade TokyoPop som ”autentisk” manga och just ordet autentisk var förstås noga valt för att locka fans som läste scanlations och tittade på fansubs. <a href="https://www.crunchyroll.com/es-es/anime-feature/2019/06/26-1/interview-zack-davisson-on-cosmic-horror-and-the-reality-of-translating-manga" target="_blank">Zach Davidsson konstaterade i en intervju</a> <span class="s3">nyligen att amerikanska mangautgivare slutade skriva ut översättarens namn på omslagen när TokyoPops mangavåg svepte genom branschen. Detta kan ses som ett försök att tona ner översättarens närvaro och tyder på att förlagen uppfattade att fansens såg översättaren som en barriär mellan dem och serieskaparen, istället för översättarens egentliga roll som kommunikationsförmedlare. Förmodligen var TokyoPop och andra förlag som följde i deras spår rädda för att underminera idén om "autenticitet" som marknadsföringen betonade.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></span></div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
Det finns självklart översättare som började sin karriär med inofficiella översättningar och redan då jobbade enligt skoposteorins perspektiv – vissa har hållit så god kvalitet att de kunnat sälja sin översättning till exempelvis förlag i USA när serien licensierats för utgivning. Men det är långt ifrån alla som håller så pass god kvalitet och det finns exempel på mindre yrkesskickliga fanöversättare som anställts och fört med sig sin översättningsfilosofi in i förlagen. Jag minns personligen två scanlators som drev en egen scanlationsajt och fick jobb som översättare på TokyoPop. De argumenterade att översättning av manga handlade om två processer: den första processen var att översätta ord för ord till målspråket, den andra var att sätta orden i rätt följd enligt målspråkets grammatiska konventioner. I deras värld fanns det ingen tredje process där översättaren ser till att målspråket uppfyller sitt syfte att leverera en bra läsupplevelse – en översättningsfilosofi som gick hand i hand med förlag som TokyoPop och deras tvivelaktiga påstående om 100 % autentisk manga. </div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
Översättare är individer med olika översättningsfilosofi, ordförråd, språklig bakgrund, yrkeserfarenhet, språkkänsla, allmänkunskaper och skrivförmåga, vilket innebär att varje översättare kommer ta sig an en text på sitt eget vis. Eftersom det sällan finns perfekta översättningar skulle du kunna ge hundra översättare samma text att översätta och ingen av dessa översättningar skulle bli exakt likadan. Så låt oss återvända till kontroversen om Neon Genesis Evangelion – vi kan så klart inte bara behålla ordet "suki", för det låter inte bra. Men varför ändrades översättningen från "love" till "like" och varför blev förändringen så kontroversiell? </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-fpksSWTFMRs/XR7w0Y7vnNI/AAAAAAAAC9Q/DybTmNoJeAwPs2grBrF-wnoTLOkoaS9xACEwYBhgL/s1600/Suki.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Neon Genesis Evangelion med japansk text "Suki tte koto sa"" border="0" data-original-height="1214" data-original-width="1600" height="302" src="https://1.bp.blogspot.com/-fpksSWTFMRs/XR7w0Y7vnNI/AAAAAAAAC9Q/DybTmNoJeAwPs2grBrF-wnoTLOkoaS9xACEwYBhgL/s400/Suki.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så vad betyder "suki" egentligen? </td></tr>
</tbody></table>
<h3>
Suki eller inte suki?</h3>
<div class="p4">
<i>”Suki”</i> är kanske det japanska ord som ger översättare mest huvudvärk eftersom ordet ingår i en till synes tidlös diskussion: betyder <i>suki</i> ”gillar” eller ”älskar”? Indikerar <i>suki</i> romantisk kärlek, kärleken till en kompis eller rentutav gudomlig kärlek? Svaret är … att betydelsen alltid beror på kontexten där ordet yttras – se Rebecca Blacks artikel <a href="https://medium.com/anigay/impossibilities-in-translating-queerness-suki-or-not-suki-ecaee8803473" target="_blank">Impossibilities in Translating Queerness: Suki or not suki?</a> för konkreta exempel och initierad diskussion om översättningsproblematiken ur ett queerperspektiv. Att ändra översättningen från ”love” till ”like” betyder egentligen inte att scenen i sig förändras, eftersom kontexten fortfarande är den samma – stänger vi av alla undertexter och slår på japanskt ljud förblir scenen exakt som den alltid har varit, med både queer och religiös undertext bevarad. Scenen förmedlar redan all kontext som behövs oavsett ordval – genom visuell kommunikation såsom färger, klippning och kameravinklar, såväl som via ljudbilden i form av bakgrundsljud, röster, ljudeffekter och musik.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
Men ord har makt och scenens multimodalitet gör att vår <i>tolkning</i> av dess visuella och audiovisuella kontext kan förändras när orden förändras. Vi uppfattar dessutom orden "like" och "love" olika än hur en japansk person uppfattar "suki", trots att suki i teorin kan översättas till både och. I fallet med Neon Genesis Evangelion uppstod förmodligen översättningskontroversen på grund av själva handlingen att ändra ”love” – ett ord som upplevs starkt och mindre mångtydigt – till ”like” – ett ord med betydligt fler möjliga nyanser och kontextberoende betydelser – har uppfattats som en nedgradering. Då scenen utspelar sig mellan två figurer av samma kön uppfattas "nedgraderingen" som en homofobisk handling.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
Det är viktigt i sammanhanget att vara medveten om att ett ”suki” yttrat mellan två animefigurer av samma kön i större utsträckning har översätts till ett tvetydigt ”like” i officiella engelska översättningar, medan ”love” används i högre grad som översättning av samma ord när det yttras mellan figurer av olika kön. Här finns alltså tecken på att utgivarna antingen fegar genom att i högre grad fokusera på det tolkningsutrymme som finns i ordet ”suki”, eller kanske inte uppfattar queer undertext på grund av personlig bias. Det finns gott om liknande exempel på bias, såsom det slentrianmässiga användandet av "girlfriend" eller "boyfriend" istället för könsneutrala "lover" när en figur vars bakgrund vi inte känner till använder det könsneutrala japanska ordet "koibito". I denna kontext är det egentligen inte så förvånande att fans reflexmässigt antog att ändringen från love till like i Neon Genesis Evangelion var ett tecken på feghet eller bias.<span class="Apple-converted-space"> Se återigen <a href="https://medium.com/anigay/impossibilities-in-translating-queerness-suki-or-not-suki-ecaee8803473" target="_blank">Blacks artikel</a> för andra exempel på nedtonad queer undertext i engelska översättningar av anime. </span></div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
Men jag tror personligen att valet av ”like” som översättning för ”suki” har sin kärna i en annan aspekt av nyöversättningen av Neon Genesis Evangelion och jag hoppas att det jag tagit upp i min artikel fram tills nu stödjer min tes: så vitt jag kan avgöra har nyöversättningen som finns på Netflix antagit ett ekvivalensperspektiv i framförallt de knepigare, mest omdiskuterade delarna av översättningen. De som varit inblandade, översättare så väl som andra potentiella parter i beslutsprocessen, har medvetet försökt positionera den engelska måltexten så nära originaltexten som möjligt. Översättaren skriver på Twitter att han <a href="https://twitter.com/dankanemitsu/status/1142082024586399744" target="_blank">"gjorde sitt bästa för att vara trogen ursprungsmaterialet. Utan undantag."</a>. Därför kom måltexten att fokusera på att förmedla ursprungstextens vaghet i användandet av exempelvis ”suki”, snarare än att försöka förmedla ordets underförstådda betydelser i scenen och dess kulturella kontext. De som tittar på animen med engelsk text kan dock inte förväntas ha alla förkunskaper som krävs för att korrekt uppfatta scenens fulla kontext och implikationer – vårt "like" blir därför inte samma som japanskans "suki" i det här fallet.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p3">
<br /></div>
<div class="p4">
När ursprungstexten ges prioritet över måltexten förlorar översättningen sitt syfte. Nyöversättningen är alltså inte helt lyckad i mina ögon. Det hade sannolikt gått att hitta bättre uttryck som bevarade nyanserna och mångtydigheten i den omdiskuterade scenen, förutsatt att de inblandade hade vågat formulera om replikerna istället för att dogmatiskt <span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">försöka efterlikna det japanska originalet. </span><br />
<h3>
Varför leder översättningar så ofta till kontrovers? </h3>
Jag vill återigen poängtera att valet av ”like” är en legitim, om än lite feg och otillräcklig översättning, samt att vi inte vet exakt vilka omständigheter som påverkat ordvalet. Anklagelserna om homofobi och andra personangrepp som drabbat översättaren, Netflix och ägarna till rättigheterna för Neon Genesis Evangelion råkat ut för känns i sammanhanget tagna ur luften.<br />
<br />
På sätt och vis är dock kontroversen ett resultat av tidigare engelska översättningars usla behandling av queer undertext i manga och anime, vilket gör att jag ändå kan känna sympati för fans som reflexmässigt trodde att så var fallet även den här gången. Det jag inte kan känna sympati för är hur vissa fans letade reda på översättaren, finkammade hans liv i jakt på skäl till den förmodade censuren, förtalade och hånade honom för hans nörderier och skickade arga anklagelser byggda på okunskap.<br />
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Den här sortens backlash är resultatet av de skäl jag diskuterat i artikeln: hur översättare konstant positioneras som ensam ansvarig för de översättningsbeslut som tagits – inklusive skadliga beslut som censur och nedtoning av queer identitet, hur översättning ses som ett nödvändigt ont och en barriär mellan originalskapare och fans – snarare än som en kommunikatör med åratal av studier bakom sig, samt hur lite insikt det finns i översättningsyrkets utmaningar. Många tror att de kan översätta bara för att de kan slå upp och placera orden i rätt ordning, men jag hoppas att min artikel belyst att översättning innebär så mycket mer än bara ordval. </span><br />
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-62648352902283558042019-04-11T14:37:00.001+02:002019-08-18T00:27:29.208+02:00Minirecension: Franska versionen av Skam (säsong 1)<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-snf7LRByM4g/XLAf-E7pUgI/AAAAAAAAC8M/obJzMZ2OPqsjziRTHUN-PbHOvDfO_DQ1wCLcBGAs/s1600/Skam_fr.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Bild av skådespelarna i franska versionen av Skam" border="0" data-original-height="1064" data-original-width="1600" height="424" src="https://3.bp.blogspot.com/-snf7LRByM4g/XLAf-E7pUgI/AAAAAAAAC8M/obJzMZ2OPqsjziRTHUN-PbHOvDfO_DQ1wCLcBGAs/s640/Skam_fr.jpg" title="" width="640" /></a></div>
<div class="p1">
Jag har tittat på hela första säsongen av den franska versionen av Skam, som finns på UR Play i skrivande stund. Tyvärr blev jag djupt besviken. När jag först läste nyheten att det skulle göras nya varianter av Skam i olika länder hoppades jag att dessa TV-serier skulle anpassa sig till sina respektive länder och göra om berättelsen, figurerna och deras inbördes relationer till något som återspeglade ungdomskulturen i respektive land. Men nu när jag äntligen fick en chans att se den franska versionen är den till min besvikelse inget mer än en blek karbonkopia av den norska ursprungsserien. Och när jag säger karbonkopia menar jag det verkligen.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag har inte jämfört TV-serierna ruta för ruta, men jag har sett första säsongen av norska Skam 4 gånger och kommer ihåg nästan varje detalj. Franska Skam har uppenbart översatt och återanvänt ursprungsseriens manus i princip rakt av, samtidigt som man försökt efterlikna förlagan in i minsta detalj, både i karaktärsarbete, rekvisita och scenografi. Jag uppfattar att den franska varianten går så långt som att i många scener närmast återskapa även själva kameravinklarna som förlagan använde.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Med ett fåtal tacksamma motsvarigheter (Sana/Imane, Penetrator-Chris/Alex och Jonas/Yann) tycks tyvärr skådespelarna främst ha valts för att <a href="https://frida.baaam.se/har-ar-skadespelarna-som-ska-vara-med-i-franska-och-italienska-skam/" target="_blank">utseendemässigt vara så lika originalet som möjligt</a>. Den jordnära, naturliga känslan som drev så mycket av skådespelet och karaktärsarbetet i norska Skam återfinner jag bara i en enda figur: Manon, den franska motsvarigheten till Noora. Men ingen av de franska skådespelarna spelar egna figurer som speglar franska tonåringars uppväxt och skolupplevelser, utan spelar ”den franska versionen av norska Eva” och liknande. Figurerna har samma quirks och personliga smak, såsom Sana/Imanes vassa tunga, Chris/Alex okonventionella kläder eller Noora/Manons röda läppstift, så väl som samma känsloliv, drivkraft och relationer som sina norska motsvarigheter. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Aldrig suger det riktigt till av igenkänning eller empati när jag tittar på första säsongen. Skådespelarna säger pliktskyldigt sina repliker, men det skådespelas knappt i övrigt; alla meningsfulla pauser, reaktioner, talande ansiktsuttryck, menande ögonkast och liknande som gav liv och mening till berättelsen i norska Skam är i princip frånvarande i större delen av den här första säsongen.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Resultatet är en trött serie som jag inte upplever säger särskilt mycket överhuvudtaget om hur livet ser ut för franska gymnasieungdomar. Norska Skam försökte ur ungdomars egna perspektiv utforska det specifika samhällsklimatet i Oslos ungdomskulturer bland gymnasister, där mycket tycks ha präglats av framgångsrika men frånvarande föräldrar och rika ungdomar som navigerar puberteten utan vuxenvärldens stöd.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Franska Skam tycks i jämförelse med sin förlaga inte försöka utforska någonting.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space"><i style="font-family: times;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-89502413619917173212019-03-12T13:20:00.003+01:002019-03-12T13:25:54.684+01:00Filmrecension: Maquia - When the Promised Flower Blooms<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-GFgCuHeFrpM/XIeHtnlhV2I/AAAAAAAAC68/STx4bGprbwMmcH3qiFxCLSSn_hMecFrygCLcBGAs/s1600/Maquia_top2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1402" data-original-width="1500" height="598" src="https://2.bp.blogspot.com/-GFgCuHeFrpM/XIeHtnlhV2I/AAAAAAAAC68/STx4bGprbwMmcH3qiFxCLSSn_hMecFrygCLcBGAs/s640/Maquia_top2.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="p1">
Maquia: When the Promised Flower Blooms utspelar sig i en magisk fantasivärld, där huvudpersonen Maquia och resten av Iorphfolket är alvliknande varelser som skiljer sig från människorna både i utseende (blåögda, blonda, slanka och bräckliga) och sin långa livslängd. Maquias folk kan leva i många hundratals år och åldras knappt. För att inte orsaka rädsla eller uppfattas som hotfulla av människorna har Maquias folk valt att bosätta sig på en plats skild från människornas rike. Där spenderar de dagarna med att väva hibiol, ett unikt tyg av hög kvalitet. Men när berättelsen tar vid har människornas konflikter börjat hota Maquias skyddade värld.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Här uppstår det första och största problemet med Maquia: filmen kan inte bestämma sig för vad berättelsen ska fokusera på; flera huvudteman slås om tittarens uppmärksamhet i filmens mer än 2h långa speltid. Spännande idéer introduceras konstant, utan att dess potential någonsin realiseras på ett tillfredsställande sätt.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-kb6AL3djj3M/XIeFkbrfuXI/AAAAAAAAC6I/b1jKca8tBO04MOnFyo9ewn9rlJhxe_v1QCEwYBhgL/s1600/Maquia01.jpg" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="489" data-original-width="870" height="223" src="https://2.bp.blogspot.com/-kb6AL3djj3M/XIeFkbrfuXI/AAAAAAAAC6I/b1jKca8tBO04MOnFyo9ewn9rlJhxe_v1QCEwYBhgL/s400/Maquia01.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Maquias bästa vän Leilia (t.h.) och hennes älskade.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Det för mig mest intressanta temat i filmen är konflikterna i människovärlden; människornas maktstrider leder till att Maquias rike invaderas av kungadömet Mezarte och i dyningarna av attacken splittras överlevarna i Iorphfolket omkring i världen. Maquias bästa vän Leilia rövas bort och tvingas gifta sig med Mezartes kronprins; kungafamiljen försöker stärka sitt styre via en arvinge med både kungafamiljens blod och Iorphfolkets till synes eviga liv. Leilias livsöde är gräsligt och gripande tragiskt; hon isoleras från sitt folk, gifts bort mot sin vilja och får inte ens träffa sitt barn efter födseln. Intrigerna kring Leilia är fruktansvärda, men belyser Mezartes kungadömes maktbegär och människornas åsikt att de har rätt att förslava andra nationer och ta deras resurser. Det kunde ha expanderats till en mer utförlig intrig om imperialism och kolonialisering, men möjligtvis är detta ett alltför kontroversiellt tema för en kommersiell film. Istället utspelar sig dessa händelser främst i berättelsens periferi.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Berättelsens fokus hamnar istället på Maquia, som råkar fastna i ett tygstycke när en drake från det förslavade Renatofolket drabbas av galenskap och flyger rakt igenom väveriet i sin huvudlösa flykt. Makia överlever med blotta förskräckelsen, men befinner sig plötsligt ensam i människornas värld. Hon snubblar skadad och förtvivlad rakt in i ett tältläger fullt av döda människor – namnlösa offer för det långvariga kriget mellan kungadömena. Maquia hittar som genom ett mirakel en enda överlevande – ett spädbarn som enbart lever för att modern skyddat det med sin egen kropp. Maquia, som aldrig haft en egen familj, tar hand om barnet. Hon hamnar till slut på en gård där hon får jobba och bo med människofamiljen som lever där. Hon döper pojken till Ariel.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-HpXZCdxoB84/XIeHHiQ5M4I/AAAAAAAAC6w/R8zyUtyfYCEWJfvhIb1Uqv8g73v1k7f0wCEwYBhgL/s1600/Maquia_top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="1024" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-HpXZCdxoB84/XIeHHiQ5M4I/AAAAAAAAC6w/R8zyUtyfYCEWJfvhIb1Uqv8g73v1k7f0wCEwYBhgL/s400/Maquia_top.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Maquia, Ariel och familjen de bor hos i ett flyktigt ögonblick av lycka.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Mycket av Maquias berättelse kretsar kring just Ariel, med fokus på Maquias svårigheter att tillåta sig till fullo att identifiera som Ariels mamma. Till detta tillkommer det besvärliga faktum att Ariel växer snabbt, medan Maquia själv förblir barnalik eftersom hon åldras så långsamt. Ariel räknar till slut ut att Maquia inte är hans ursprungliga mamma och beter sig allt mer otacksamt. Han tycks framförallt vara upprörd över att folk tror att Maquia är hans syster eller flickvän istället för mamma, vilket självklart sårar självuppoffrande Maqua. Maquias vän Leilia, den kidnappade prinsessan som inte får träffa sitt barn, är till synes tänkt som en spegel till Maquias våndor, vilket är synd då Leilias livsöde enligt mig vore mer intressant att få följa än Maquia och Ariel.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag kan ibland tycka att japanska verk presenterar smått märkliga idéer om blodsband och mödraskap. I Japan baseras ett barns nationalitet främst på moderns – en japan bör vara född i Japan och ha en japansk moder. När exempelvis japanska män och icke-japanska kvinnor får barn utomlands måste de begära japanskt medborgarskap för barnet inom 3 månader från barnets födsel (<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Japanese_nationality_law" target="_blank">läs mer här</a>). En titt på hur adoptioner ses i Japan tyder även på att adoptioner till föräldrar som inte har någon form av blodsband till barnet har traditionellt varit ovanligt och förknippats med samhällsstigma; barn som tas ifrån eller förlorar sina föräldrar växer ofta upp på barnhem istället för att adopteras bort och jag har sett magvändande referenser till att föräldralösa barn ses som befläckade. Det är pga utbredd barnlöshet betydligt vanligare att familjer adopterar framförallt vuxna män som arvingar till familjeföretag – jag hittar siffror så höga som 98% för den sortens adoptioner. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Dessa två aspekter av barn och mödraskap kanske till viss del kan förklara hur berättelsen om Maquia skildrar hennes och sonen Ariels dilemma samt varför det ges större fokus än det politiska maktspelet i bakgrunden. Men samtidigt är det i så fall frustrerande att det ska krävas en fantasivärld inspirerad av europeisk sagolitteratur och folklore för att ens kunna diskutera ämnet. Ur min synvinkel är det ju självklart att Maquia är Ariels mamma, eftersom Ariels ursprungliga mor är död och Maquia har slitit för att barnet ska överleva till vuxen ålder. Därmed blir även stora delar av filmens dramatiska ögonblick och konstanta känslokast överdrivna och melodramatiska.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-01WBPuAZKtY/XIeFkq0wDdI/AAAAAAAAC6M/JUnzRQm2tFsdCjxVcLjAqvh1XF19RBvRwCEwYBhgL/s1600/Maquia02%2Bcrying.jpg" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-01WBPuAZKtY/XIeFkq0wDdI/AAAAAAAAC6M/JUnzRQm2tFsdCjxVcLjAqvh1XF19RBvRwCEwYBhgL/s400/Maquia02%2Bcrying.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av många, många "episka gråtscener" i Maquia.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Lägg till detta hur Maquia tenderar att med jämna mellanrum bryta ut i hjärtskärande gråtscener, där tårarna formligen sprutar åt alla håll och kanter, medan filmens musik gör sitt yttersta för att klämma ut så många känsloreaktioner ur publiken som den förmår. Jag kände mig ärligt talat ganska cynisk när filmen klämde till med vad som måste ha varit Maquias femte eller sjätte episka gråtscen i ordningen.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Även om jag, trots förståelse för hur kulturskillnader påverkar min uppfattning, alltså inte uppfattar berättelsen i Maquia som särskilt vass vill jag ändå ge filmen en eloge för de ljuvliga animationerna. Japan alltid har imponerat stort i både estetik och tekniska aspekter av animation och även om den eurepeiskinspirerade fantasyestetiken i Maquia kan uppfattas som generisk för oss uppvuxna med det västerländska kulturarvet sticker filmen ut i jämförelse med andra japanska verk. Jag minns hur populär Record of the Lodoss Wars var i västerländsk fandom en gång i tiden just för att animeserien var starkt inspirerad av västerländsk fantasystil. Det är ofta fascinerande att se den för oss välkända fantasyestetiken tolkas ur japanskt perspektiv, även i tydligt förskönande fall som i Maquia.<span class="Apple-converted-space"> Jag gillar också hur japanska verk inte sällan vågar sätta en mörk spinn på de klassiska idéerna om drakar, alver, människor och liknande fantasyklichéer, vilket för mig till en annan aspekt av Maquia som jag gillade: Renatofolket. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-aDFq3EIeOaA/XIeGnuHuihI/AAAAAAAAC6k/V9sVpJUDBcsSWbDT62UjjtxZviHp3TFDgCLcBGAs/s1600/Maquia04%2Brenato.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-aDFq3EIeOaA/XIeGnuHuihI/AAAAAAAAC6k/V9sVpJUDBcsSWbDT62UjjtxZviHp3TFDgCLcBGAs/s400/Maquia04%2Brenato.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Renato – det förslavade drakfolket – är ett av de starkaste inslagen i filmen.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Renatofolket är berättelsens version av de för fantasy så viktiga drakarna. Drakarna i Maquia var en gång ett fritt och förmodligen fredligt bevingat folk, men när vi möter dem i filmen har de i många år varit förslavade av kungadömet Mezarte, vars armé attackerar Iorphfolket i filmens inledning. Under tiden som människornas slavar har Renatofolket använts i krig för att öka kungadömets makt. Som konsekvens av sin situation har Renatofolket förlorat sig själva till den grad att de utan förvarning kan drabbas av vad som filmen kallar den rödögda sjukan – individer som insjuknar tappar kontrollen och dör strax efter. Jag kan ana inspiration från diskussionerna om att hålla exempelvis späckhuggare och andra vilda djur i fångenskap, som skildrat i omtalade dokumentärerna The Cove och Black Fish. Konsekvenserna av Renatofolkets ultimata öde i filmen är ofantlig förödelse och ett helt folk som i det närmaste har dött ut. De imponerande animationerna som visar tyngden i Renatofolkets rörelser och den okontrollerbara kraften när de insjuknar står för några av filmens starkaste scener – återigen anar jag idéer som på egen hand hade kunnat bära filmen, men likt Leilias olyckliga öde förblir skildringen av Renatofolket ytligt och potentialen slarvas bort.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Här vill jag påpeka den oroväckande trenden med japanska animefilmer som, oavsett uppenbara aspirationer, framstår som ögongodis snarare än sammanhängande berättelser. För manus är i princip alltid den svagaste punkten i de animefilmer jag sett under senare år. Självklart tar både nya och gamla animestudior sikte på att fylla det vacuum som uppstår varje gång Hayao Miyazaki hotar med att gå i pension eller lägga ner sin animationsstudio. Men Studio Ghibli blev inte det powerhouse inom animation de varit i mer än tre decennier enbart genom vackra animationer och och på pappret spännande idéer – Studio Ghibli och dess skickliga filmskapare blev stora för att de först och främst är mästerliga författare som för varje film finslipat sin berättarteknik.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ltlrxgd51b4/XIeFk696qRI/AAAAAAAAC6Q/fUZ6DXP7pkUNSnIOJxA1q7UDF6sYtQa6gCEwYBhgL/s1600/Maquia03.jpg" imageanchor="1" style="font-family: times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="385" data-original-width="575" height="267" src="https://1.bp.blogspot.com/-ltlrxgd51b4/XIeFk696qRI/AAAAAAAAC6Q/fUZ6DXP7pkUNSnIOJxA1q7UDF6sYtQa6gCEwYBhgL/s400/Maquia03.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Makia som film är tyvärr mer stil än substans.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
</div>
<div class="p1">
För säga vad man vill om Miyazakis ojämnhet och tendens till konservativ nostalgi – jag har varit kritisk till flera verk både av honom och andra filmskapare i Ghibli på senare år – men är det något Miyazaki och hans kollegor vet så är det hur man skapar berättelser med komplexa konflikter och moraliska gråzoner som både fokuserar på personliga beättelser och high concept. Framförallt skapar de filmer som klarar av att balansera denna komplexitet med omtanke för tittarna – det är alltid lätt att hänga med i Ghiblis filmer. På den punkten triumferar Ghiblis gubbgäng fortfarande över många av de nya (och halvgamla) affischnamnen inom japansk animation, tex Makoto Shinkai (Your Name), Hiromasa Yonebashi (Mary och häxans blomma) och Maquias Mari Okada.*<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space" style="font-size: x-small;">(* Jag vill dock tipsa om Yasuhiro Oshiuras Patema upp och ner, Naoko Yamadas <a href="http://mangalasaren.blogspot.com/2017/12/a-silent-voice.html" target="_blank">A Silent Voice</a> och Sunao Katabuchis <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/06/InThisCorneroftheWorld.html" target="_blank">In This Corner of the World</a> som jag anser är riktigt välgjorda.)</span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Maquia: When the Promised Flower Blooms är en tecknad film skriven och regisserad av Mari Okada och producerad av animationsstudion P.A. Works. Maquia är en originalfilm, som inte baseras på någon tidigare utgiven manga eller roman. Okada har en gedigen karriär bakom sig som manusförfattare, vilket gör det förvånande att just manusbiten brister i hennes regidebut. Maquia är som jag nämnt i recensionen full av intressanta idéer som varken utvecklas eller kommer till sin rätta. Jag hoppas förstås att Okada fortsätter regissera, för jag ser stor potential i de tabun hon snuddar vid i berättelsens periferi. Framförallt hoppas jag att hennes nästa film inte försöker vara allt-i-ett, utan blir en mer fokuserad upplevelse.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<i style="font-size: small;">Observera att denna recension baseras på en filmvisning som jag fick en gratisbiljett till i utbyte mot en recension.<span class="Apple-converted-space"> </span></i></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<i style="font-family: Times; font-size: medium;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-19072097420801786662019-02-28T14:50:00.006+01:002021-02-09T08:49:02.929+01:00Inlevelse i BioWares Anthem - krocken mellan den enskilda och delade upplevelsen <style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-VXQfKeFQo-4/XHP2BP76QZI/AAAAAAAAC48/-i8PuOFa9nE4OFiFgz4B5a3pgRb1y_-uwCEwYBhgL/s1600/Anthem01.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Promobild för Anthem." border="0" data-original-height="563" data-original-width="1000" height="360" src="https://4.bp.blogspot.com/-VXQfKeFQo-4/XHP2BP76QZI/AAAAAAAAC48/-i8PuOFa9nE4OFiFgz4B5a3pgRb1y_-uwCEwYBhgL/s640/Anthem01.jpg" title="" width="640" /></a></div>
<div class="p1">
Jag har i dagarna spelat Anthem, det senaste spelet från BioWare – kända för framförallt rollspel och rollspelshybrider som Dragon Age, Mass Effect, Baldur’s Gate och Knights of the Old Republic. Jag tycker mycket om spelet, trots vissa tillkortakommanden, och ser spelet som mitt långvariga spelprojekt – det tar platsen som Destiny 2 hade förr. Men jag har samtidigt många tankar om hur BioWare tänkt snett när de försökt balansera den enskilda och delade spelupplevelsen, samt hur spelets narrativa inslag skapar distans istället för inlevelse.*<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space" style="font-size: x-small;">*) Jag har under arbetet med denna artikel snubblat över idéer liknande mina diskuteras i forum och artiklar från andra skribenter, men har hittills inte sett någon specifikt analysera hur</span><span style="font-size: x-small;"> problemet uppstår. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Notera att den här artikeln fokuserar specifikt på den så kallade ludonarrativa dissonansen i Anthem, där spelmekanik och berättelse motverkar varandra istället för att samverka och förstärka. Det är alltså inte en full recension av alla Anthems styrkor och svagheter.** Jag har tidigare diskuterat ludonarrativ dissonans i <a href="http://mangalasaren.blogspot.com/2017/06/riseofthetombraider.html" target="_blank">Tomb Raider</a>, <a href="http://mangalasaren.blogspot.com/2017/07/narrativa-krux-i-mass-effect-andromeda.html" target="_blank">Mass Effect: Andromeda</a> och <a href="http://mangalasaren.blogspot.com/2018/08/a-way-out.html" target="_blank">A Way Out</a> samt lyft fram exempel på spel som lyckas synnerligen väl med att skapa harmoni mellan spelmekanik och berättelse, såsom <a href="http://mangalasaren.blogspot.com/2018/02/spelrecension-fe.html" target="_blank">Fe</a> och <a href="http://mangalasaren.blogspot.com/2018/01/spelrecension-a-criminal-past.html" target="_blank">Deus Ex: Mankind Divided</a>.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space" style="font-size: x-small;">**) Jag är medveten om att det pågår en backlash mot Anthem i skrivande stund. Det känns ambivalent att lägga upp en kritisk artikel när sådant händer, eftersom det riskerar att bidra till backlashen. Men jag anser att Anthem är ett perfekt exempel på just problematiken jag diskuterar i artikeln och hoppas att ni som läser uppskattar artikelns poäng – men håll i åtanke att jag gillar spelet i övrigt och diskuterar eftersom ämnet intresserar mig. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-qCF57127Tq0/XHP2CRhzwNI/AAAAAAAAC5Y/-NBIiPACPgoW5aCIOgzajm5_pmpn9q5PACEwYBhgL/s1600/Anthem05.jpeg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Promobild för Anthem." border="0" data-original-height="675" data-original-width="1200" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-qCF57127Tq0/XHP2CRhzwNI/AAAAAAAAC5Y/-NBIiPACPgoW5aCIOgzajm5_pmpn9q5PACEwYBhgL/s400/Anthem05.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Spelets fyra klasser: Interceptor, Colossus, Storm och Ranger.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
BioWare är kända för engagerande rollspel fokuserade på enskilda spelupplevelser, men har på senare år börjat experimentera med inslag av delad spelupplevelse där spelare samarbetar mot fienden. I Anthem har BioWare valt att renodla den sortens designfilosofi och bygga större delen av spelet kring just delad upplevelse – spelet marknadsfördes med budskapet ”Better together”. Men vid en närmare titt på upplevelsen utanför den delade, den enskilda delen av spelupplevelsen som BioWare har döpt till ”Your Story”, finns tydliga krockar i spelets narrativa design.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
"Your Story" är det som utspelar sig dels i videosekvenser inom speluppdragen, dels i enskilt gameplay mellan dessa uppdrag. Berättelsen tar nämligen inte den delade upplevelsen i beaktande, utan kretsar kring att du som ensam hjälte – i spelet kallad "Freelancer" – står i centrum för de dramatiska händelserna som utspelar sig. Dina eventuella medspelare eller andra spelare som är med dig på uppdragen är inte närvarande i spelets narrativ. Här uppstår en dissonans mellan spelets enskilda och delade upplevelse – gameplay och berättelse förmedlar alltså helt olika saker. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-Ol7Rix7oSQk/XHP2DWo4WGI/AAAAAAAAC5c/SqMbC4_sIGg-n7XK6H6MSUcxFkbku_ykwCEwYBhgL/s1600/Anthem_Haluk.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från videosekvens i Anthem." border="0" data-original-height="349" data-original-width="620" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-Ol7Rix7oSQk/XHP2DWo4WGI/AAAAAAAAC5c/SqMbC4_sIGg-n7XK6H6MSUcxFkbku_ykwCEwYBhgL/s400/Anthem_Haluk.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Haluk tittar rakt på spelaren. Alla konversationer och videosekvenser utspelar sig i förstapersonsperspektiv.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Jag vill poängtera att jag tycker BioWare har all rätt att göra spel som bryter mot deras tidigare traditioner. Det finns dessutom goda argument för att diversifiera för att nå olika sorters spelare. Diversifiering kan även ge företagets anställda möjligheten att jobba med olika sorters spelupplevelser och på så vis kan BioWare attrahera så väl som behålla talang inom företaget. I Anthem gjorde BioWare dock det olyckliga valet att simultant försöka nå både ny och etablerad publik; dels nya spelare som tycker om att spela med vänner, dels etablerade fans som föredrar enskilda spelupplevelser. Resultatet är ett spel byggt på kompromisser – vars enskilda och delade upplevelser säkert skulle fungera bra var för sig, men inte passar särskilt väl ihop. I denna artikel diskuterar jag varför. </div>
<div class="p2">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p2">
Jag vill påpeka att det inte är ovanligt att spel – även framgångsrika sådana – faller till korta vad gäller harmoni mellan berättelse och gameplay. Ludonarrativ dissonans är en av mina vanligaste invändningar när jag kritiserar spel. Jag noterar även att Anthem, som för att kompensera för sin funktionella och narrativa disharmoni, är fullt till bredden av bifigurer, sidouppdrag och berättelsedetaljer. Detta löser tyvärr inte problemet utan leder istället till nya bekymmer.</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-rit10yXidhg/XHP2Di2Jl9I/AAAAAAAAC5o/FwXKyNK875UCbqM5jVjrDHk7hqZtSKLAACEwYBhgL/s1600/Anthem_Matthias.jpg" style="font-family: times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Promobild för Anthem." border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-rit10yXidhg/XHP2Di2Jl9I/AAAAAAAAC5o/FwXKyNK875UCbqM5jVjrDHk7hqZtSKLAACEwYBhgL/s400/Anthem_Matthias.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Matthias är en av tre bifigurer som ger spelarna sidouppdrag.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"></span></div>
<div class="p2">
Det första problemet är att stora delar av detaljerna i Anthems berättelse är utfyllnad – återigen ett vanligt problem i framförallt rollspel, där spelaren ofta överväldigas av sidouppdrag som inte främjar spelets centrala konflikt eller driver spelarens motivation. Vissa konversationer med figurer i spelet leder till nya sidouppdrag, medan andra konversationer existerar för att förklara eller förankra specifika delar av Anthems världsbygge. Exempel på detta är kvinnan som är besatt av klappa eller föda upp djurbebisar från spelets livsfarliga fauna – de fiender du senare möter när du är ute och utforskar Anthems spelvärld, samt mannen i marknadsdistriktet som omständigt förklarar varför han säljer olika designalternativ till spelarens extoskelett – vår Javelin. Hans diskussioner förankrar alltså Anthems mikrotransaktioner i berättelsen. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p2">
Allt eftersom Anthems huvudberättelse fortlöper ökar antalet figurer som spelaren kan interagera med mellan uppdragen, tills det blir på gränsen till överväldigande. Nya konversationer triggas av händelser i huvuduppdragen, men även av att spelaren loggar ut och in i spelet. Det är dessutom inte alltid lätt att skilja vilka konversationer som leder till värdefull information och nya uppdrag från dem som enbart är "flavour".<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Detta leder mig till det andra problemet: den enskilda spelupplevelsen hamnar i vägen för den delade. Jag spelar ihop med en kompis som jag tidigare spelat ett tiotal spel ihop med, såsom Borderlands, Halo, Destiny, Gears of War, A Way Out och Mass Effect multiplayer. Vi har många timmar av speltid bakom oss, men upplevde redan från början problem med att spela Anthem ihop. Dels har vi olika mycket fritid och jobbscheman, dels vill vi båda spela den enskilda biten av Anthem i lugn och ro utan att stressa. Men med den lilla tid vi faktiskt har för att spela den delade upplevelsen – själva uppdragen – uppstod friktion och kompromisser av det slag vi annars inte brukar märka av när vi spelar.<span class="Apple-converted-space"> Vi hann trots många timmars spelande inte ens ta oss igenom hälften av spelets huvudberättelse på grund av all dialog – ofta filler/flavour – som ploppar upp mellan uppdragen och käkar upp vår gemensamma speltid. </span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-vTMQWb92-pY/XHP2BIpcEMI/AAAAAAAAC5Y/g2AsrvSg5no2ClQ_GxbPU7pOqGbq3OP6QCEwYBhgL/s1600/Anthem02.jpeg" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från trailer till Anthem." border="0" data-original-height="563" data-original-width="1000" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-vTMQWb92-pY/XHP2BIpcEMI/AAAAAAAAC5Y/g2AsrvSg5no2ClQ_GxbPU7pOqGbq3OP6QCEwYBhgL/s400/Anthem02.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Några av Anthems figurer: Owen, Haluk, (förmodligen) vår Freelancer och Faye.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Utöver problemen med att balansera det faktiska spelandet med livets omständigheter vill jag fördjupa mig i problemen med ”Your Story”-delen av Anthem och hur den i mötet med den delade spelupplevelsen skapar disharmoni i berättelsen. Många spel erbjuder en delad upplevelse, men hanterar förekomsten av en eller flera spelare olika väl i sina berättelser. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p2">
Spel som Borderlands, som vi kan kalla ena ytterligheten, låter berättelsen hoppa över detaljer från den aktuella spelomgången – såsom antalet spelare och vilka figurer de spelar. Uppföljare till spelen utgår sedan från att max antal spelare deltog och alla spelare valde olika figurer – dessa figurer blir därefter viktiga huvud- eller bifigurer i uppföljande spel. Eftersom val av spelfigur inte reflekteras i det aktuella spelets berättelse är det alltså fritt fram för deltagarna att spela hur de vill. Andra spel, såsom FUSE eller Gears of War, låter spelarna välja mellan existerande roller – dubblering av spelfigurer är inte möjlig. Om inte alla roller är fyllda spelas återstående figurer av botar – de är alltså med även om ingen levande spelare styr figuren. Den andra ytterligheten är spel som A Way Out, som inte kan spelas överhuvudtaget utan två separata spelare. </div>
<div class="p1">
<br />
Men många spel väljer att göra som Anthem: tillåta fler än en spelare i själva uppdragen, medan berättelsen antar perspektivet att det bara finns en spelare – den av ödet utvalde hjälten. Av alla varianter på kruxet med att kombinera narrativ med en delad spelupplevelse anser jag tyvärr att Anthem och andra spel designade enligt denna filosofi gör ett dåligt val, just för att det direkt leder till ludonarrativ dissonans – berättelse och spelupplevelse hänger inte ihop.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-JLi7YfwZKzY/XHP2BAe_MUI/AAAAAAAAC40/_fw8S-YI6GostczvXH3ZParRmTXyjN_WgCEwYBhgL/s1600/Anthem03.jpeg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från trailer till Anthem." border="0" data-original-height="350" data-original-width="590" height="236" src="https://3.bp.blogspot.com/-JLi7YfwZKzY/XHP2BAe_MUI/AAAAAAAAC40/_fw8S-YI6GostczvXH3ZParRmTXyjN_WgCEwYBhgL/s400/Anthem03.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Anthems första riktiga trailer introducerade Freelancern ur tredjepersonsperspektiv.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space">Nu när jag kommit så långt i min analys vill jag problematisera hur spelarens förmåga att leva sig in i sin spelfigur motarbetas av Anthems narrativa design. I Anthems fall har spelaren olika mån av kontroll över sin kropp beroende på om hen befinner sig i den enskilda eller delade spelupplevelsen – något som förstärker den redan existerande dissonansen mellan spelmekanik och narrativ. </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Anthems delade upplevelse – uppdragen – spelas i tredjepersonsperspektiv, där spelaren ser sin spelfigur snett ovanifrån. Enskilda upplevelser – såsom videosekvenser och tiden mellan uppdragen där spelaren kan prata med spelets bifigurer – använder förstapersonsperspektiv, ett subjektivt perspektiv där spelaren inte ser hela sin </span>kropp). Jämför gärna med Destiny, där uppdragen spelas i förstapersonsperspektiv, medan berättelse och tiden mellan uppdrag tillbringas i tredjepersonsperspektiv – något jag själv anser fungerar bättre. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
BioWare motiverar sitt designval med två skäl: dels ville de bygga trånga, klaustrofobiska miljöer vilket tekniskt sett inte hade gått om kameraperspektivet var förankrat snett ovanifrån, dels ville de förstärka känslan av att det är just "Your Story" – att vi verkligen är en figur i berättelsen. Jag har inget problem med deras första påstående – där litar jag på deras expertis som skapare av många olika spelvärldar – men som spelare håller jag inte med om att förstapersonsperspektiv skapar starkare inlevelse. Tvärtom. </div>
<div class="p1">
<br />
Jag hävdar istället att resultatet av att använda förstapersonsperspektiv är att spelaren förlorar kopplingen till sin spelfigur – både kropp och röst. I Anthem är denna separation av spelare och spelfigur som starkast i videosekvenserna där Freelancern inte befinner sig i sin Javelin, där jag som spelare förvandlas till en kroppslös entitet som sakta flyter omkring medan händelser utspelar sig omkring mig bortom min kontroll. Utan förmågan att röra mig är jag förpassad till att betrakta min omvärld utan att egentligen uppleva den – jag kan inte interagera med vare sig människor eller föremål. Valet att låta mig som spelare sakta slussas genom händelserna likt en kamera som styrs av osynliga krafter är inte ens som att titta på film – filmer använder sällan förstapersonsperspektiv annat än som narrativ krydda, och utgår sällan från att tittaren är en del av berättelsen. Spel fokuserar däremot nästan alltid upplevelsen kring personlig interaktion och deltagande – vilket Anthem alltså underminerar. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-vc_WAPZQRwc/XHP2C56rGMI/AAAAAAAAC5I/23GiszImh-QjypJCV676tvKVwvBsHXlHQCEwYBhgL/s1600/Anthem_Faye.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från videosekvens i Anthem." border="0" data-original-height="897" data-original-width="1600" height="223" src="https://3.bp.blogspot.com/-vc_WAPZQRwc/XHP2C56rGMI/AAAAAAAAC5I/23GiszImh-QjypJCV676tvKVwvBsHXlHQCEwYBhgL/s400/Anthem_Faye.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Min Freelancer i förstapersonsperspektiv sitter och pratar med Faye över en kopp te. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
</div>
<div class="p1">
När jag äntligen får tillbaka kontrollen för att styra min spelfigur genom mitt högkvarter rör jag mig frustrerande långsamt – utanför min Javelin får jag aldrig återkoppling om kroppsliga rörelser såsom vibrationer i handkontrollen eller utpräglade kamerarörelser. Jag kan knappt springa och absolut inte hoppa. Jag känner mig fången i min egen kropp – långsam och slö likt en snigel som glider makligt mellan olika platser och personer.<br />
<br />
När jag talar med figurerna omkring mig ställer de sig ofta framför mig och artikulerar, gestikulerar och närmast kråmar sig inför mig – de har alla olika manér som ska säga mig vad för slags person de är och vad som döljer sig under deras ord – samtidigt som min egen figur inte tillåts ha några manér alls. Min spelfigur i Anthem efter att jag kliver ur min mäktiga Javelin förblir en eftertanke – en radioröst som saknar förankring och en kropp jag inte har full kontroll över. Jag får göra enstaka val i dialogerna, men det mesta "jag" säger är automatisk dialog som jag inte har inflytande över – vars repliker ofta krockar med hur jag själv föreställer mig min spelfigurs personlighet, moral och känslor.<br />
<br />
På grund av dessa problem ger den enskilda spelupplevelsen i Anthem mig känslan av en eftertanke – den fula ankungen i jämförelse med sina omhuldade syskon. Jag har aldrig förr känt mig så distanserad från min egen spelfigur i ett BioWarespel som i Anthem. Det är bara i den delade spelupplevelsen, när jag är ute på uppdrag i mitt extoskelett – min Javelin – som känslan av att ha en kropp jag har full kontroll över återvänder. I min Javelin kan jag se mig själv och kontrollera mina rörelser in i minsta detalj – jag har perfekt kontroll över hur jag rör mig genom Anthems magnifika spelvärld. Kontrasten kunde inte vara större. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Det känns nästan hånfullt i spelets få ögonblick när jag får se min spelfigur: hennes ansikte blir för en stund synligt i vissa videosekvenser och när jag laddas in i uppdrag, innan hon stänger visiret på hjälmen och distansen är tillbaka. Huvuddelen av hjälmarna i spelet, som kan köpas till för den som vill förändra sin Javelins utseende, kan inte öppna visiret alls – det kan endast originalhjälmen till respektive Javelin. Det är talande att Freelancern visas i tredjepersonsperspektiv i trailers och PR-material för spelet – någon i reklamdelen av produktionen tycks ha insett att vi som spelar gärna vill se våra spelfigurer för att knyta an till dem. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-aISlb8zwya8/XHP2C3AhkeI/AAAAAAAAC5g/FBt-B7ounoobkFD8z7ooxa7PcbJ_WvVFACEwYBhgL/s1600/Anthem_Freelancer.jpeg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från trailer till Anthem." border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-aISlb8zwya8/XHP2C3AhkeI/AAAAAAAAC5g/FBt-B7ounoobkFD8z7ooxa7PcbJ_WvVFACEwYBhgL/s400/Anthem_Freelancer.jpeg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det här slående perspektivet på din spelfigur i Anthem från en trailer är ovanligt i själva spelet. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Anthem är ett spel med fler bekymmer än just ludonarrativ dissonans, men spelet har en gedigen grund och gott om potential – spelets barnsjukdomar känns som sådant BioWare kan lösa bara de får lite tid på sig. Jag är mer intresserad av hur harmonin mellan den enskilda och delade spelupplevelsen kan förbättras, samt hur spelet kan skapa större möjligheter för spelarna att knyta an till sin spelfigur. Jag misstänker dock att dessa krux har sin kärna djupt inne i spelets DNA. Tiden då BioWare kunde lösa dessa problem på ett tillfredsställande sätt var sannolikt i Anthems konceptfas. Det skulle inte förvåna mig om de i detta fall får stå sitt kast under resten av spelets livslängd.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
Jag vill återigen understryka att Anthem är väldigt roligt att spela och jag ser fram emot att få se vad spelet har att bjuda på i framtiden – eftersom spelet utformas enligt live service-modellen kommer det släppas gratis expansioner i flera år om allt går väl. Men jag hoppas att min artikel belyser varför jag upplever att BioWares ambitioner att hitta den där perfekta balansen mellan en kombinerad delad och enskild spelupplevelse inte riktigt når hela vägen fram den här gången. Jag hoppas att de i framtiden inspireras av spel som lyckats bättre med att skapa harmoni mellan spelupplevelse, spelmekanik och narrativ.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<i>Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-18369020866296939662019-01-30T18:39:00.002+01:002019-01-31T09:22:14.759+01:00Recension: Drakprinsen säsong 1<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="p1">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-m457yMUcviM/XCUIuVc9hSI/AAAAAAAAC2o/rSaEkCq6gmIORptxX4YK8cE7bcUcIVPOQCLcBGAs/s1600/Drakprinsen01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="405" data-original-width="720" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-m457yMUcviM/XCUIuVc9hSI/AAAAAAAAC2o/rSaEkCq6gmIORptxX4YK8cE7bcUcIVPOQCLcBGAs/s400/Drakprinsen01.jpg" title="" width="400" /></a></div>
Som många andra animationsfantaster som föll huvudstupa för <b>Avatar – The Last Airbender</b> var jag nyfiken på Drakprinsen, en animerad TV-serie från några av skaparna av just Avatar. Jag tittade igenom hela första säsongen utspritt över en dag när den släpptes på Netflix i höstas. Drakprinsen slinker ner lätt och de korta avsnitten funkar fint att stoppa in under en kaffepaus eller när man råkar ha en stund över.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-RR_-RAXBCa0/XCUIvIsA95I/AAAAAAAAC20/scdi2dQIcKsLnCTMl8JwzL1jvD7kc2h-gCLcBGAs/s1600/Drakprinsen04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="752" data-original-width="1546" height="193" src="https://1.bp.blogspot.com/-RR_-RAXBCa0/XCUIvIsA95I/AAAAAAAAC20/scdi2dQIcKsLnCTMl8JwzL1jvD7kc2h-gCLcBGAs/s400/Drakprinsen04.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alverna och människorna ligger i krig med varandra. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Bakgrunden till händelserna i Drakprinsen är en flera hundra år gammal, fortfarande pågående konflikt mellan människorna och alverna i den fantasyvärld där berättelsen utspelar sig. Magin påminner om Avatars elementmagi, men har utvecklats en smula: här är månen, solen, jorden, havet och himlen källan till magi. Det finns även en sjätte magi, som gav upphov till konflikten mellan alver och människor: en slags blodmagi, där magiker använder djurens livskraft för att skapa farliga, förbjudna besvärjelser. När människorna upptäckte denna magi drev alverna ut dem ur sitt rike och därmed var kriget ett faktum.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-kDzGILNbeKA/XCUIuY2vZgI/AAAAAAAAC2w/kLl7WUo-9vEimlp4UIh8SFd_1QzvUwi7QCLcBGAs/s1600/Drakprinsen02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="752" data-original-width="1546" height="193" src="https://1.bp.blogspot.com/-kDzGILNbeKA/XCUIuY2vZgI/AAAAAAAAC2w/kLl7WUo-9vEimlp4UIh8SFd_1QzvUwi7QCLcBGAs/s400/Drakprinsen02.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Prinsarna Callum och Ezran är halvbröder.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Drakprinsen följer flera figurer, men främst fokuserar berättelsen på två prinsar – ”styvprinsen” Callum och hans yngre halvbror kronprins Ezran – från ett av människornas fem kungadömen, samt Reyla, en alvisk lönnmördare. Prinsarna träffar Reyla när hon infiltrerar deras slott för att mörda både kungen och kronprins Ezran. Men när Reyla upptäcker en hemlighet i slottet bestämmer hon sig för att avbryta mordförsöket och istället slå sig ihop med bröderna för att försöka stoppa kriget. Tillsammans flyr de från fiender så väl som allierade och beger sig ut på en lång färd till alvernas rike.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Trion måste lära sig samarbeta för att överleva allt mer komplexa situationer. En av de största utmaningarna är att de måste våga lita på varandra, vilket visar sig svårt då alla tre fått inpräntat i sig från födseln att deras folk är dödsfiender. Av de tre figurerna tyckte jag bäst om Ezran och Reyla, medan Callum känns lite för mycket som en humoristisk slapstickfigur. Jag hade hellre sett honom mer som en ”tänkare” än den clownroll han ofta faller in i.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Utöver denna trio möter vi ett flertal figurer i bärande roller, där de viktigaste är kung Harrow och hans rådgivare Viren, samt Virens barn Soren och Claudia. Harrow och Viren står får några av de bästa scenerna och det är spännande att följa deras politiska intriger i kontrast till barnens mer äventyrliga storyline.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-4CGSokrXwps/XCUIv8DqvaI/AAAAAAAAC3A/RSLDQpGq4IYdx1sWJIWmD5pffi-qKFQuACLcBGAs/s1600/Drakprinsen07.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="517" data-original-width="920" height="223" src="https://2.bp.blogspot.com/-4CGSokrXwps/XCUIv8DqvaI/AAAAAAAAC3A/RSLDQpGq4IYdx1sWJIWmD5pffi-qKFQuACLcBGAs/s400/Drakprinsen07.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">Soren hjälper Callum att imponera på Claudia. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Soren och Claudias inslag i berättelsen var också en favorit. Jag tycker att Drakprinsen lyckas väl med att skapa unga figurer som vi får se bete sig som typiska tonåringar, samtidigt som de förväntas göra med våra mått mätt ganska extrema saker såsom att delta i strid och ta sig an farliga uppdrag. De båda syskonen hamnar i en situation där deras liv snabbt förändras och båda tvingas göra saker vars konsekvenser de inte riktigt förstår ännu. Samtidigt känns både Soren och Claudia unga och omogna på ett övertygande vis. Så som berättelsen utvecklar sig kommer de antingen behöva växa upp snabbt eller lära sig att ifrågasätta vad de blir tillsagda att göra.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-5bNzL7earb8/XCUIuQvRvmI/AAAAAAAAC2s/wVGHj2tK0UElbJa-eeCk1kzhlm93pbcBQCLcBGAs/s1600/Drakprinsen03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="752" data-original-width="1546" height="193" src="https://3.bp.blogspot.com/-5bNzL7earb8/XCUIuQvRvmI/AAAAAAAAC2s/wVGHj2tK0UElbJa-eeCk1kzhlm93pbcBQCLcBGAs/s400/Drakprinsen03.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">Claudia har talang för magi och tar efter sin far. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Drakprinsen saknar än så länge tyvärr (öppen) HBTQ-representation. Seriens skapare har hintat om att sexualiteten hos vissa figurer i serien inte blir relevant för berättelsen förrän i kommande säsonger.<span class="Apple-converted-space"> Det är värt att notera att Voltron </span>Legendary Defender (även den en originalserie från Netflix) väntade ända till säsong 7 innan berättelsen bekräftade att en av seriens viktigaste karaktärer är gay. Jag tycker hur som helst att den här förhalande taktiken är feg, då både Voltron och Drakprinsen introducerar explicita heterosexuella relationer mellan centrala figurer redan i sina respektive första avsnitt. Att "gömma" alla HBTQ-personer tills längre fram i serien, då tittare investerade i berättelsen förmodligen kommer fortsätta titta oavsett vad som händer, känns som sagt fegt. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-eAtzLrp6Anc/XCUIvqUcL0I/AAAAAAAAC28/uUZB6rGZeA4X9UtY7IHwmfhJMJ0CFS6-QCLcBGAs/s1600/Drakprinsen06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="752" data-original-width="1546" height="193" src="https://4.bp.blogspot.com/-eAtzLrp6Anc/XCUIvqUcL0I/AAAAAAAAC28/uUZB6rGZeA4X9UtY7IHwmfhJMJ0CFS6-QCLcBGAs/s400/Drakprinsen06.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Drakprinsen är snyggt animerad, men gör tekniska val som inte alla uppskattar.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Drakprinsens animationsstil har varit mycket omdiskuterad. Serien animeras med lägre antal frames än många andra nutida animationer, i ett sätt att försöka återskapa känslan i äldre, handritade animerade filmer. Även om detta estetiska val upprörde många är det inget som på nåt vis stör mig – jag tycker det är charmigt och passar känslan i serien. Räkna dock med att kommande säsonger kanske försöker sig på en annan approach för att undvika ytterligare backlash.<br />
<br />
För egen del finns det däremot andra inslag i animationen som kastar mig ut ur berättelsen varje gång det sker – animationen gör nämligen klumpliga zoomningar och panoreringar som bryter känslan av 2D-animation.<span class="Apple-converted-space"> Liknande </span>teknik har använts i Voltron, men där stör det mig inte eftersom serien använder tekniken i scener där det passar – i Drakprinsen distraherar tekniken snarare än förstärker händelserna i scenerna. ”Kamerarörelserna” i zoomningar och panoreringar är inte heller bra – de saknar den naturliga tröghet som skapar verklighetskänsla i animation. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-lezgE2fp_GA/XCUIva4Hc-I/AAAAAAAAC24/3shZq_kE23o-wQdsEmtGof_vAxDVAxg2gCLcBGAs/s1600/Drakprinsen05.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Drakprinsen" border="0" data-original-height="752" data-original-width="1546" height="193" src="https://3.bp.blogspot.com/-lezgE2fp_GA/XCUIva4Hc-I/AAAAAAAAC24/3shZq_kE23o-wQdsEmtGof_vAxDVAxg2gCLcBGAs/s400/Drakprinsen05.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Första säsongen av Drakprinsen är kort men spännande. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
<div class="p1">
Likt Avatar, vars berättelse var uppdelad i olika ”böcker” med distinkt tema, tycks Drakprinsen vara tänkt att få ett liknande upplägg.<span class="Apple-converted-space"> Men trots att likheterna mellan Drakprinsen och Avatar är många, </span>skulle jag ändå påstå att ju mindre du jämför Drakprinsen med Avatar, desto mer kommer du uppskatta serien. Första säsongen av Drakprinsen är en ambitiös inledning som lägger grunden för en lång och komplex berättelse, men ger till skillnad från Avatars första säsong inte samma avslutande payoff. Faktum är att avslutningen av Drakprinsens första säsong känns mer som en mittsäsongsavslutning än en säsongsfinal.<br />
<br /></div>
Allt som allt är Drakprinsen trots allt en positiv upplevelse och väl värd att se, men berättelsen och animationen är inte riktigt där ännu. Jag är dock glad att Drakprinsen vågar ta sig tid att bygga upp sin värld och grunda för framtida intriger och förvecklingar, istället för att klämma in hela första säsongen i ett enda långt och stressigt avsnitt, likt Voltron. Förhoppningsvis har serien sina bästa stunder framför sig. </div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Drakprinsen är en animerad TV-serie vars första säsong streamas på Netflix. Första säsongen har 9 avsnitt. Säsong 2 släpps den 15 februari. </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space"><i>Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i></span></span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-20264763387082279372019-01-18T21:04:00.002+01:002019-01-18T21:04:56.927+01:00Recension: Spider-Man: Into the Spider-Verse
<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-ZoDp-R5C7FU/XEIY6UUFv5I/AAAAAAAAC34/o7NIz5U7JCwMx7GYPcP6NMHnbTZ9Y6YUgCLcBGAs/s1600/Spiderverse_titel.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Filmaffisch" border="0" data-original-height="660" data-original-width="497" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-ZoDp-R5C7FU/XEIY6UUFv5I/AAAAAAAAC34/o7NIz5U7JCwMx7GYPcP6NMHnbTZ9Y6YUgCLcBGAs/s640/Spiderverse_titel.png" title="" width="480" /></a></div>
<div class="p1">
Ofta blir filmer så överhajpade att när jag väl får en chans att se dem är jag inte längre pepp. Därför är det kul att ibland bli överraskad av något som överträffar hajpen. Spider-Man: Into the Spider-Verse är en sådan film. Filmen är fantasifull, har energi som går rakt ut ur duken och en visuell stil som inte liknar något annat jag sett på länge. Hajpen hade inte kunnat förminska min filmupplevelse, för ord kan inte till fullo förmedla hur visuellt kreativ filmen är. Och när jag som recensent som älskar att skriva långa recensioner säger så, kanske ni anar att filmen är något alldeles extra.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Min första tanke när jag kom ut från filmen var Roger Eberts i animekretsar kända påstående om den japanska animerade filmen Eldflugornas grav – att endast en animerad film hade kunnat förmedla denna berättelse. I fallet med Eldflugornas grav var Eberts poäng att en spelfilm skulle ha fokuserat på helt andra delar av berättelsen och ignorerat tragedin om två små barn i krigets skugga. Oavsett om detta är sant eller ej, så var det inte riktigt därför jag tänkte på Eberts påstående – i Into the Spider-Verse är hans ord sanna av en annan anledning: filmen skapar en visuell estetik som konstant förhöjer, understryker och förenar narrativ, tema, stämning, serietidningselement, ljud och, mer än något annat, musik.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-IE7w2GJBVWg/XEIZeH3_TjI/AAAAAAAAC4E/pTil1pbUXBookKY_jMurlwIbMMIlf2UKwCLcBGAs/s1600/Spiderverse_03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från filmen" border="0" data-original-height="467" data-original-width="830" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-IE7w2GJBVWg/XEIZeH3_TjI/AAAAAAAAC4E/pTil1pbUXBookKY_jMurlwIbMMIlf2UKwCLcBGAs/s400/Spiderverse_03.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Miles har ännu inte en egen dräkt.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Jag kan helt enkelt inte tänka mig Into the Spider-Verse som spelfilm – tänjbarheten i superhjältarna och superskurkarnas kroppar, känslan av fart och de dynamiska vinklarna i actionsekvenserna och så förstås alla inslag av serietidningsestetik, såsom serierutor med berättarröst och ljudeffekter, som på ett lekfullt sätt knuffar filmen in i ett spännande gränsområde mellan serietidning och tecknad film.<span class="Apple-converted-space"> Kärleken till både tecknade serier och tecknad film hos dem som skapat denna pärla till film är så påtaglig att det är omöjligt att inte ryckas med. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Musik- och ljudarbetet i filmen imponerar också. Soundtracket är Miles egna – det är hans favoritmusik vi hör. Filmen jobbar även med att knyta specifika ljudsekvenser och effekter till både visuell estetik, narrativ och känslor. En av filmens superskurkar hade en unik, hotfull ljudsekvens som användes ihop med filmmusiken för att bygga upp spänning och jag rös varje gång jag hörde den.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Men berättelsen då? Det bästa sättet att uppleva Into the Spider-Verse är nog att, som jag tidigare idag, knappt veta någonting om vad filmen handlar om när man slår sig ner i biofåtöljen. Men lite kan förstås vara kul att veta. Into the Spider-Verse är en film som står på egna ben – du behöver ingen förkunskap för att se den. Men biobesökare som har koll på Marvel bjuds på referenser till tidigare filmer så väl som andra serier. Berättelsen väver dessutom skickligt väver ihop åratal av intrikata storylines och kryddar slutresultatet med metareferenser till fandom och omtyckta serieskapare.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<b><span style="font-size: large;">OBS! Spoilervarning för filmens inledning och premiss. Hoppa ner 3 stycken för att läsa vidare.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></b></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p2">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-FYIrYpL0bOw/XEIYK8drjGI/AAAAAAAAC3k/C8XW23yJlvgRiZaE7O-iX1O1zsd7Bc2RgCLcBGAs/s1600/Spiderverse_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-FYIrYpL0bOw/XEIYK8drjGI/AAAAAAAAC3k/C8XW23yJlvgRiZaE7O-iX1O1zsd7Bc2RgCLcBGAs/s400/Spiderverse_01.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Miles får "professionell" hjälp att lära sig använda sina nya förmågor.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
</div>
<div class="p1">
Vår hjälte den här gången är inte Peter Parker. Peter Parker dör nämligen tidigt in i filmen, precis som han gjorde i serietidningen där Miles Morales, den nya spindelmannen, introducerades 2011 i Marvels alternativa serieuniversum Ultimate. Filmen följer i princip serietidningens första två-tre storylines och broderar ut idén om alternativa serieuniversum.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Så Peter Parker dör och plötsligt är spindelnybörjaren Miles ensam spindelman i stan. Trodde han. Tills han stöter på en medelålders Peter med skäggstubb och kulmage vid Peters grav. Och här gör filmen en av sina första fantasifulla narrativa kast – plötsligt är nygamla Peter filmens berättarröst. Han förklarar hur hans liv inte riktigt blev lika bra som för Peter i Miles universum. I Peters universum har faster May dött, Peter och MJ har skiljt sig och de senaste åren har Peter varit för deppig för att vara heroisk.<span class="Apple-converted-space"> Han har mest bara suttit hemma och ätit lite för mycket pizza. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Miles ser sin chans att mot alla odds få lära sig att bli en spindelman värd sitt namn av sin föregångare, även om denne nu är en försoffad, alternativ version av hans idol. Samtidigt måste de skynda sig att rädda staden från ett farligt experiment som filmens superskurkar är inblandade i – och som är anledningen till att medelålders-Peter hamnade i Miles universum.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p1">
*</div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<b><span style="font-size: large;">Obs! Slut på spoilers!</span></b></div>
<div class="p1">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-xw9XMVj8oFk/XEIjVPugupI/AAAAAAAAC4Y/Qvt7YJsRwQ8EGQ5V7KN_qkIAjMgvIL1wQCEwYBhgL/s1600/Spiderverse_04.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från filmen" border="0" data-original-height="821" data-original-width="1600" height="205" src="https://3.bp.blogspot.com/-xw9XMVj8oFk/XEIjVPugupI/AAAAAAAAC4Y/Qvt7YJsRwQ8EGQ5V7KN_qkIAjMgvIL1wQCEwYBhgL/s400/Spiderverse_04.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Miles Morales berättelse utspelar sig i en alternativ version av Marvels universum.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Jag kan inte nog understryka det imponerande resultatet av Into the Spider-Verses kombination av narrativ och visuellt berättande. Tecknarstilen i sig är riktigt läcker, med stark visuell identitet. Tillsammans med de snygga animationerna och ett allt mer experimentellt formspråk ju längre in i filmen man kommer blir resultatet en riktig fullträff.<span class="Apple-converted-space"> Vilket gediget hantverk den här filmen är, på så många plan!</span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag känner att jag kanske kommer skämmas över denna formulering i efterhand, men jag tänkte flera gånger medan jag tittade på filmen att det jag såg var animationens framtid. För kommer ni ihåg när datoranimerade tecknade filmer var så himla fula att man aldrig kunde tänka sig att en datoranimerad film skulle kunna överträffa exempelvis en handtecknad gammal pärla från Disney, Ghibli eller Don Bluth? Nu känner jag inte så längre. Jag säger inte att Into the Spider-Verse var vackrare än Resan till America eller Nausicaä. Det jag säger att nu tror jag inte längre att det för all framtid är omöjligt att skapa en datoranimering lika vacker och besjälad som en handtecknad film. Det kommer att ske.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Into the Spider-Verse är kanske inte lika vacker som mina gamla favoriter, men filmen är däremot oerhört snygg utifrån den estetik dess skapare valt. Jag skulle vilja se filmen igen och verkligen gå igenom varje inspirerande sekvens, men som jag konstaterade i början av recensionen vet jag inte hur jag skulle kunna förmedla i ord vad som bäst upplevs genom att se det med egna ögon.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Så iväg med er och se filmen själva nu! Jag hoppas att ni får jättehöga förväntningar av min recension och att dessa förväntningar sedan vida överträffas när ni väl ser filmen på bio! Själv ska jag läsa om mina gamla serietidningar med Miles Morales och komplettera med allt som getts ut sedan jag följde hans äventyr senast.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Into the Spider-verse är den bästa Marvelfilmen hittills och har mina varmaste rekommendationer!<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<i>Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i><br />
<div>
<i><br /></i></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-7241359527110475872018-10-10T09:48:00.000+02:002018-10-10T09:48:54.217+02:00Spelrecension - Life is Strange 2: Roads (avsnitt 1)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Sh2QEU4z1Gs/W7RloyPkSoI/AAAAAAAAC1I/MSvbLt1HcOkTjxZORQ23H8mu3pE7q913gCLcBGAs/s1600/LiS2_04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Screenshot från Life is Strange 2" border="0" data-original-height="675" data-original-width="1200" height="360" src="https://2.bp.blogspot.com/-Sh2QEU4z1Gs/W7RloyPkSoI/AAAAAAAAC1I/MSvbLt1HcOkTjxZORQ23H8mu3pE7q913gCLcBGAs/s640/LiS2_04.jpg" title="" width="640" /></a></div>
<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="p1">
Sällan har jag längtat efter ett nytt spel som jag längtat efter andra säsongen av Life is Strange. Jag älskade både den första säsongen och dess prequel Before the Storm, som jag <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/08/before-the-storm_29.html" target="_blank">recenserade</a> senast. Inför andra säsongen släpptes ett gratis demo med en fristående berättelse kopplad till händelserna i Life is Strange 2, det två timmar korta spelet The Amazing Adventures of Captain Spirit, <a href="https://mangalasaren.blogspot.com/2018/06/awesome-adventures-of-captain-spirit.html" target="_blank">som jag också har recenserat</a>. Demot är inget dumt ställe att börja på, men det går lika bra att hoppa rakt in i huvudberättelsen.<br />
<br />
Roads, som är det första avsnittet av fem i denna berättelse överträffade mina förväntningar. Fortsättningen på berättelsen kommer att släppas successivt av Dontnod under detta år och nästa.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
[Recensionen innehåller generella spoilers för berättelsens upplägg en bit in i första avsnittet, men gör sitt bästa att inte avslöja detaljer. Texten innehåller färre spoilers än spelets officiella trailers.]</div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-NqPn_itk2pk/W7RloIHTkkI/AAAAAAAAC1E/wkcw9ecuAWQUJwq4SqI4aMisiX6AxJpdwCEwYBhgL/s1600/LiS2_03.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Life is Strange 2" border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-NqPn_itk2pk/W7RloIHTkkI/AAAAAAAAC1E/wkcw9ecuAWQUJwq4SqI4aMisiX6AxJpdwCEwYBhgL/s400/LiS2_03.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lyla är Seans bästa kompis. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Roads lämnar första säsongen av Life is Strange bakom sig och introducerar oss till helt nya figurer och nya scenarion. Redan i förtexterna och startmenyerna börjar Life is Strange 2 berätta vad vi har att vänta oss: vi ser broderade logotyper med slitna kanter och trådar som sticker ut, en ryggsäck som varit med i år efter år utan att bytas ut och tröjor som tvättats tills färgerna blir urtvättade. Familjen Diaz består av pappa Esteban och sönerna Sean, 16, och Daniel, 9. Var mamman till Sean och Daniel befinner sig vet vi inte än, men Sean låter arg varje gång han reflekterar över något i huset som får honom att tänka på henne.<br />
<br />
Sean, vars synvinkel vi upplever spelet genom, är en något tillbakadragen och drömmande tonårskille vars liv kretsar kring skolan, familjen och kompisarna. Seans passion är att teckna och han hoppas få bli ihop med Jenn, en cool tjej i skolan som han nyss lärt känna. Hemma är det lite knapert med pengar, men pappa Esteban har uppenbart kämpat hårt för att bygga ett tryggt liv för sina barn och stämningen i familjen är varm. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zFg6xt_B-oc/W72jAhquRnI/AAAAAAAAC10/FfQZ7JqqkicjU63hfcMF4Qt732z7xc8UACLcBGAs/s1600/LiS2_Sean_shockad.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Life is Strange 2" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-zFg6xt_B-oc/W72jAhquRnI/AAAAAAAAC10/FfQZ7JqqkicjU63hfcMF4Qt732z7xc8UACLcBGAs/s400/LiS2_Sean_shockad.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Seans liv förändras för evigt när det oväntade inträffar.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Detta första avsnitt tar sig tid att etablera Sean och Daniels liv i Seattle, där du som spelare kan gå runt i familjens hus och ta in alla detaljer i deras liv. Varje interaktion med resten av familjen och varje sak du klickar på målar upp bilden av hur deras liv sett ut fram tills idag. Spelare som tar sig tid kan hitta en hel del hintar om sådant som inte sägs rakt ut i dialogen, till exempel genom att gå in i Seans mobil och läsa igenom chattar med pappa, bästa kompisen Lyla, tränaren i löplaget och kompisarna.<br />
<br />
Detta detaljerade världsbygge etablerar även det politiska klimatet i spelet och gör att det känns rejält i magen när en till synes trivial händelse eskalerar och Seans värld vänds uppochner.<span class="Apple-converted-space"> </span>Plötsligt befinner sig både Sean och Daniel på flykt undan polisen, utan vare sig ordentliga kläder, mat eller pengar.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-GTRSHgJQor8/W7Rln25Q9kI/AAAAAAAAC1Q/4UUNzDgOb7MK1bKWX-VE4OVcsZuYeoYLgCEwYBhgL/s1600/LiS2_02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Life is Strange 2" border="0" data-original-height="600" data-original-width="1080" height="221" src="https://1.bp.blogspot.com/-GTRSHgJQor8/W7Rln25Q9kI/AAAAAAAAC1Q/4UUNzDgOb7MK1bKWX-VE4OVcsZuYeoYLgCEwYBhgL/s400/LiS2_02.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Daniel och Sean bygger en egen campingplats ute i skogen. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Efter att ha flytt från Seattle hamnar bröderna uppe i bergen i början av oktober, där de försöker hitta en plats att tillbringa natten. De utforskar en vandringsled och bygger en egen campingplats. Som Sean måste du nu hela tiden hålla ett öga på Daniel, som bara är 9 och inte alltid är så lätt att resonera med. Borta är Sean som bara tänkte på nästa fest och oroade sig över vad han skulle skriva till Jenn – hans nya problem kretsar kring hur han och Daniel ska få tillräckligt att äta, vart de ska ta vägen och vem de vågar lita på i ett land där deras hudfärg gör att vissa de möter ser dem som mindre värda. Till råga på allt ser Daniel allt Sean gör och påverkas av detta. Det är ett tungt ansvar för någon som själv bara är 16 år.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space">Som Sean kommer dina val och handlingar ha konsekvenser, precis som i tidigare installationer i Life is Strange. Det gör det spännande att spela om och undersöka vad som blir annorlunda, samt skapar variation både kortsiktigt och långsiktigt. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-nPFmUVuqUdA/W7Rln3wU1LI/AAAAAAAAC08/Z_BJ7-YbkLMQ-iIClaSh8lm6I2ojcfabwCEwYBhgL/s1600/LiS2_01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="980" height="235" src="https://1.bp.blogspot.com/-nPFmUVuqUdA/W7Rln3wU1LI/AAAAAAAAC08/Z_BJ7-YbkLMQ-iIClaSh8lm6I2ojcfabwCEwYBhgL/s400/LiS2_01.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Daniel influeras av Seans beteende i spelet. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Roads går rakt på de tunga ämnena, till skillnad från första säsongen av Life is Strange som i och för sig hintade om mörka händelser, men ändå tog ett par avsnitt innan berättelsen verkligen grabbade tag. Om detta första avsnitt är talande för vad vi har att vänta oss även i fortsättningen av säsongen kommer berättelsen bli en tuff, men givande upplevelse.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space">Värt att nämna är att röstskådespelarna i detta första avsnitt är riktigt bra, framförallt Sean och Daniel. DontNOD har jobbat med brytning och språkliga nyanser för att skapa figurer som känns äkta. Dialogen är snäppet vassare än första säsongen, mycket tack vare att teamet bakom de hyllade spelen Gone Home och Tacoma har varit delaktiga i att förbättra dialogen i den engelska versionen. </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
Än så länge känns Life is Strange 2 genuint välgjort, men ett minus för egen del uppstod när jag försökte spela om vissa scener i spelets så kallade "collectible mode"* för att hitta souvenirer jag hade missat. Problemet är att säsong 2, till skillnad från tidigare installationer i spelserien, har en mycket grövre indelning av scenerna, så i vissa fall måste du spela om ganska långa bitar för att hitta missade souvenirer. Och om du som jag missar souveniren även en andra gång blir det ytterligare en lååång genomspelning av samma scen. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
<span style="font-size: xx-small;">*Collectible mode finns i alla tidigare installationer av Life is Strange och gör att du efter varje avsnitt kan spela om enstaka scener för att leta samlarobjekt knutna till achievements, samt prova olika variationer av scenen utan att råka ändra i din sparfil. I tidigare installationer baserades achievements på att Max tog foton och Chloe klottrade, men i Life is Strange 2 samlar Sean på souvenirer och andra minnen från sin och Daniels resa. </span></div>
<div class="p1">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-xcIocxnNioI/W7RlBQHYoNI/AAAAAAAAC04/4OolfsJ2zgozGfh3jS2j91dYJgRzTFYiACEwYBhgL/s1600/LiS2_top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Life is Strange 2" border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="265" src="https://1.bp.blogspot.com/-xcIocxnNioI/W7RlBQHYoNI/AAAAAAAAC04/4OolfsJ2zgozGfh3jS2j91dYJgRzTFYiACEwYBhgL/s400/LiS2_top.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Titelbilden till Roads fokuserar på Sean och Daniels vandring genom skogen. </td></tr>
</tbody></table>
Anledningen till de långa scenerna är förmodligen för att varje litet val du gör som Sean ackumuleras och leder till skillnader av varierande grad. Så ur en berättelsesynpunkt är det rimligt att inte stycka upp sekvenserna, eftersom spelarna i så fall inte kan se skillnaden när de medvetet försöker göra annorlunda val. Dock önskar jag att collectible mode i så fall hade gett mig möjlighet att skippa videosekvenser – i skrivande stund går det tyvärr inte.</div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Ett annat problem är att det är lätt att av misstag missa eller klicka bort händelser kopplade till dialog utanför videosekvenser och samtal du själv initierar i spelet. Om Daniel säger något till Sean samtidigt som spelaren klickar på ett objekt avbryts Daniels dialog och spelet räknar det som att Sean har ignorerat sin lillebror, vilket kan ha konsekvenser även när det skett av misstag. Om du är en spelare som gärna klickar på allt du ser riskerar du därför att missa unika sekvenser och dialoger. Förhistorien Captain Spirit, där denna nya funktion med tajmade samtal först introducerades, hade samma problem. Det vore bättre om spelet kunde identifiera att tajmad dialog av misstag klickats bort av spelaren och istället låtit dialogen trigga igen efteråt. </div>
<div class="p1">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-C8Hz8DdibRc/W72jWoEKoQI/AAAAAAAAC18/J3nGYol6bJYFy6AbyG1kcM9-3jWS2I3fACLcBGAs/s1600/LiS2_Try_again.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Life is Strange 2" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://4.bp.blogspot.com/-C8Hz8DdibRc/W72jWoEKoQI/AAAAAAAAC18/J3nGYol6bJYFy6AbyG1kcM9-3jWS2I3fACLcBGAs/s320/LiS2_Try_again.png" title="" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Daniel kan lära sig både bra och dåliga saker av Sean.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Jag reagerade även på ett par otydligheter i statistiken som visas i slutet av avsnittet, där spelarna kan se vilka val de gjort och jämföra med andra spelare. Men på det stora hela handlar mina klagomål främst om detaljer i spelets UX, medan berättelsen som helhet var riktigt bra. Detta första avsnitt tar mellan 2–4h att spela igenom beroende på hur mycket tid du lägger ner på att undersöka Sean och Daniels omvärld. Berättelsen etablerar sitt syfte och fokus mycket snabbare än föregångaren och jag längtar redan efter att få återvända till Sean och Daniels liv i nästa avsnitt.<br />
<br />
Jag ger inledningsavsnittet Life is Strange 2: Roads mina varmaste rekommendationer!<br />
<br />
<i>Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</i><br />
<br />
Lästips efter att ha spelat första avsnittet:<br />
<a href="https://kotaku.com/the-antagonist-in-life-is-strange-2-is-racism-1829555112" target="_blank">The Antagonist in Life is Strange 2 is racism</a></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-13370544396925943222018-08-29T14:28:00.000+02:002018-08-29T14:30:41.305+02:00Spelrecension: Life is Strange - Before the Storm<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="p1">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-NoCGU40AWM0/W2SFZI8A27I/AAAAAAAACzQ/Z9U53TUhxC8xyajqIQpduUj63fUQBJbowCLcBGAs/s1600/de46844e-f524-481a-8638-31cf2d376185.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://2.bp.blogspot.com/-NoCGU40AWM0/W2SFZI8A27I/AAAAAAAACzQ/Z9U53TUhxC8xyajqIQpduUj63fUQBJbowCLcBGAs/s640/de46844e-f524-481a-8638-31cf2d376185.PNG" title="" width="640" /></a></div>
Before the Storm kretsar kring Chloe, några år innan hon återförenas med Max, vår spelfigur i Life is Strange. Chloe sörjer sin far som dött i en bilolycka och hon är extremt utåtagerande. Hon skolkar och hamnar i bråk så ofta att hennes fina skolbetyg har rasat – hon är på gränsen till att kastas ut från Blackwell Academy. Av en slump möter hon skolans prinsessa, Rachel Amber, som brottas med egna problem, trots sin priviligierade bakgrund. Berättelsen kretsar kring en hemlighet som Rachel upptäcker, samt en föreställning av Stormen som skolans teaterklubb sätter upp, med Rachel i rollen som Prospero. Vi följer Chloe och Rachel i fyra dramatiska dagar som förändrar deras liv för evigt.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Max, huvudpersonen i Life is Strange, är inte med i Before the Storm, men vi påminns om hennes närvaro eftersom Chloe skriver dagbok som om den vore en enkelriktad konversation med Max, för att bearbeta sina känslor av att ha svikits av sin forna bästis. Det är effektivt och skapar en perfekt brygga till Life is Strange. </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Efter ett stabilt första avsnitt som introducerar spelets figurer och berättelsens kärna, får Before the Storm sin höjdpunkt i spelets mittavsnitt, som kastar oss från ångest till eufori, från lycka till sorg. Tyvärr är tredje och sista avsnittet spelets svagaste: händelser och karaktärer görs onödigt tillkrånglade och tempot är dåligt. Vissa sidokaraktärer borde helt ha skrivits ut ur berättelsen eftersom de inte tillför något. Resultatet är ett ganska tamt slut jämfört med resten av spelet, men inte illa nog att förstöra resten av upplevelsen. </span><br />
<br />
Before the Storm av Deck Nine är en berättelse i tre delar som tillkom för att utforska händelserna innan första säsongen av DONTNODs Life is Strange. Before the Storm går att spela fristående, men för att fånga nyanserna i berättelsen rekommenderar jag att spela spelet mellan säsong 1 och 2 av Life is Strange. I skrivande stund har andra säsongen av Life is Strange ännu inte släppts och i denna recension syftar jag enbart på spelets första säsong när jag hänvisar till "Life is Strange".
<br />
<div class="p1">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-KGmM9NkBijU/W2bVZvyTibI/AAAAAAAAC0Y/Xvu1MDPj2FQjmG0JdH-ESgcBlKX1oMfLwCLcBGAs/s1600/19d3b3bc-1d72-423e-ac34-32e56cfa39a8.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-KGmM9NkBijU/W2bVZvyTibI/AAAAAAAAC0Y/Xvu1MDPj2FQjmG0JdH-ESgcBlKX1oMfLwCLcBGAs/s400/19d3b3bc-1d72-423e-ac34-32e56cfa39a8.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Rachels största passion är teater. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Mycket av Chloes interna konflikt kretsar kring hennes oförmåga att gå vidare efter sin pappas död. Trots att detta är ett uttjatat berättelsetema, framförallt för kvinnliga spelfigurer, ser jag ändå ett värde i hur Chloe och Rachel förenas i sina respektive frigörelseprocesser. Vid avsnitt två är det inte längre frigörelse från svikande pappor, utan från rollerna omgivningen placerat dem i – skolans drottning och skolans fuck-up känner sig lika fångade av omgivningens förväntningar.<br />
<br />
Jag älskar familjetemat i både Life is Strange och Before the Storm. Fler spel borde våga ge sina protagonister en familj, med alla fina så väl som jobbiga bitar dessa relationer för med sig.<span class="Apple-converted-space"> </span>I Before the Storm möter vi även pappan till en annan figur vi känner från Life is Strange – budskapet är att det alltid kan bli värre.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-WoSekHacBwo/W2SFtUVW1ZI/AAAAAAAACzc/etNWAFxpOp4R47iz6PDlJaMmJ2Lb41gtACLcBGAs/s1600/df5ef098-b673-4637-91d6-216345531706.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-WoSekHacBwo/W2SFtUVW1ZI/AAAAAAAACzc/etNWAFxpOp4R47iz6PDlJaMmJ2Lb41gtACLcBGAs/s400/df5ef098-b673-4637-91d6-216345531706.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Chloe gillar att klottra på allt från bilar till väggar. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space">Before the Storms starkaste kort är dock Rachel och Chloes oväntade vänskap och hur den sätts på prov direkt av deras gemensamma dramatiska upplevelser. Detta omaka par kastar sig huvudstupa in i en intensiv vänskap/kärleksrelation som är lika stormig som den är självförverkligande. Det finns bitvis en mörk underton av tvivel – är Rachel verkligen ärlig, eller manipulerar hon Chloe när det passar henne? Men scenerna mellan tjejerna känns genuina och i slutändan väljer jag att tro på kärleken. </span><br />
<div>
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
I Life is Strange spelade vi Max, som hade förmågan att vrida tillbaka tiden. Chloe har inga övernaturliga förmågor, så hon har istället fått en mer jordnära specialförmåga: hon kan prata omkull folk, främst genom att förolämpa dem. Men bara för att Chloe vinner diskussionen betyder det inte att hon vinner i långa loppet – den som skiter i konsekvenserna och förolämpar folk för att få sin vilja fram kommer få nya, ännu värre problem, precis som i verkliga livet. Det är en fascinerande spelmekanik som knyts sällsynt väl in i berättelsen och jag inspireras av detta möte mellan spelmekanik och narrativ.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
En annan spelmekanik som fanns i Life is Strange var hur Max kunde hitta och föreviga spännande motiv med sin kamera. Chloe har ingen kamera, men tycker istället om att sätta sin prägel på världen omkring henne – hon har alltid en tuschpenna i fickan och som spelare får du välja vilket budskap hon vill dela med sig av. Efter varje avsnitt går det att spela om specifika scener i "Collectors mode", för att hitta missad grafitti. Det ger även chansen att undersöka variationer av olika scener, utan att förlora de ursprungliga val man gjorde när det väl gällde.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-p9FOB-76ink/W2SFw4PTQDI/AAAAAAAACzg/Zphunqvdg4c9SydtS5oZGR8gQJTtXRtswCLcBGAs/s1600/c4795ae9-767a-42a0-8960-f400d4db5065.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-p9FOB-76ink/W2SFw4PTQDI/AAAAAAAACzg/Zphunqvdg4c9SydtS5oZGR8gQJTtXRtswCLcBGAs/s400/c4795ae9-767a-42a0-8960-f400d4db5065.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">Rachels dröm är att hoppa på ett tåg och lämna Arcadia Bay bakom sig för evigt. </td></tr>
</tbody></table>
<span class="Apple-converted-space">Likt sin föregångare är den främsta delen av gameplay i Before the Storm konversationer, där du som spelare väljer vad Chloe säger. Beroende på dina val kan Chloe få nya vänner eller göra sig ovän med sina skolkamrater. Många konversationer får konsekvenser längre fram. Chloes personlighet ligger långt ifrån min, men jag valde att leva mig in i rollen som Chloe genom att välja de elakaste, mest dramatiska valen i både dialog och handling. Det kändes mer ärligt än att försöka vara foglig och diplomatisk – två ord ingen någonsin skulle använda för att beskriva Chloe. </span><br />
<br />
<span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space">Before the Storm rör upp många känslor, både medan jag spelar och när jag tänker tillbaka på det efteråt. Trots att spelet är ojämnt och inte alltid vet vad vad för slags berättelse det vill vara, är jag glad att ha fått uppleva Chloe och Rachels fyra första dramatiska dagar tillsammans och ger spelet min rekommendation. Spelets upplägg är bitvis fullkomligt unikt och jag är villig att acceptera det trots dess många brister. </span></span><br />
<span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space"><br /></span></span>
<span class="Apple-converted-space"><span class="Apple-converted-space">För ja, Before the Storm har en hel del problem, utöver det svajiga avslutningsavsnittet. Här nedan går jag in i detalj på jag de största problemen och för att kunna göra det behöver jag referera till spoilers för första säsongen av Life is Strange. </span></span></div>
<br />
<div class="p1" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: start; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: left;">
<b>OBS! Härifrån innehåller recensionen vissa specifika SPOILERS från HELA FÖRSTA SÄSONGEN av Life is Strange.<span class="Apple-converted-space"> </span></b></div>
<div style="margin: 0px; text-align: center;">
<b>*</b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b></div>
<div style="font-weight: 400; margin: 0px; text-align: center;">
<b><span class="Apple-converted-space">*</span></b><br />
<div style="margin: 0px;">
<b>*</b></div>
<div style="margin: 0px;">
<b>*</b></div>
<div style="margin: 0px;">
<b>*</b></div>
<div style="margin: 0px;">
<b>*</b></div>
<div style="margin: 0px;">
<b>*</b></div>
<div style="margin: 0px;">
<b>*</b></div>
</div>
</div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-2Lp0oegjdv0/W2SGeKtO1II/AAAAAAAAC0E/gZkLi65iyy4GbuKEvYeIn3a8kOyEolbJwCLcBGAs/s1600/9f18b6bf-4fb5-4d22-ac40-c85b788635bd.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-2Lp0oegjdv0/W2SGeKtO1II/AAAAAAAAC0E/gZkLi65iyy4GbuKEvYeIn3a8kOyEolbJwCLcBGAs/s400/9f18b6bf-4fb5-4d22-ac40-c85b788635bd.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Chloe och Rachel kan inleda ett förhållande, beroende på vad spelaren väljer i vissa konversationer.<b><span class="Apple-converted-space"> </span></b></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Som fan av Life is Strange var det spännande att äntligen få möta Rachel Amber, Blackwell Academys drottning. Både Chloe och Max klasskamrater i Life is Strange fick Rachel att framstå som orealistiskt perfekt när de pratade om henne – men självklart är sanningen att Rachel är långt ifrån perfekt. Hennes teaterintresse är en viktig del av hennes karaktärisering och hennes förmåga att nästintill osynligt manipulera folk omkring sig – samtidigt som hon säger sig avsky falskhet – skapar en intressant konflikt i hur vi uppfattar henne.<span class="Apple-converted-space"> De flesta figurerna i berättelsen faller precis som Chloe för Rachels förtrollning, men ett par personer ser igenom henne. </span><br />
<span class="Apple-converted-space"><br /></span>
<span class="Apple-converted-space">Spelaren kan välja om Chloe faller för Rachel eller om de "bara" blir bästa vänner. När jag spelade, långt efter att spelet släpptes, kunde jag se att 75 % av spelarna på Xbox One hade valt att låta dem inleda en romans.</span> Teaterföreställningen i slutet av avsnitt 2 fungerar som katalysator i deras begynnande förälskelse – det är ett av de absolut vackraste ögonblick jag sett i ett spel, som så väl förmedlar känslan av att vara ung och kär. Men det finns smolk i bägaren: även om berättelsen i Before the Storm är en av de bästa skildringarna av lesbisk romans i spel, vet alla som spelat Life is Strange att det slutar i tragedi. Här slipper vi inte undan klichéerna.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-yEsLICzoIHY/W2SF6eYmiOI/AAAAAAAACzs/dZw7iIWu1SUrRSv6Ya-Kpf2nBD7PsP3mACLcBGAs/s1600/ff818d37-09ee-4aa8-b039-e3d668a7925d.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-yEsLICzoIHY/W2SF6eYmiOI/AAAAAAAACzs/dZw7iIWu1SUrRSv6Ya-Kpf2nBD7PsP3mACLcBGAs/s400/ff818d37-09ee-4aa8-b039-e3d668a7925d.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">Tre fjärdedelar av alla som spelade Before the Storm valde att låta Rachel och Chloe bli ett par. </td></tr>
</tbody></table>
Jag önskar bittert att det kunde göras spel om ung, queer kärlek, som är lika mörka och dramatiska som Before the Storm när det är som bäst, där huvudpersonerna inte var på förhand dömda att dö.* Men frågan är om Before the Storm ens skulle existera om det inte vore på förhand givet att Rachel och Chloes förhållande är dödsdömt?<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<br />
<span style="font-size: xx-small;">* Oavsett Chloes öde i slutet av Life is Strange har hon ju dött åtminstone 4–5 gånger innan dess. </span><br />
<br />
Sista avsnittet ger dessutom en extremt osmaklig whiplash, där vi kastas från en vacker sekvens där Chloe och Rachel jämför tatueringar, till det ögonblick något år senare då Rachel Amber blir mördad. Resultatet blir så bisarrt, eftersom tonen i denna epilog inte passar med någonting i spelet innan dess. Och trots att scenen inte skildrar våldet i bild framstår den ändå som obehaglig och cynisk efter spelets passionerade berättelse fram tills dess. Before the Storm har helt enkelt inte <i>förtjänat</i> denna scen – den saknar helt förankring i spelet i övrigt och existerar på ett metaplan som en ovälkommen påminnelse om den fruktansvärda upptäckt Max och Chloe gör senare i Life is Strange.<span class="Apple-converted-space"> Det är framförallt detta som får mig att önska att Before the Storm hade varit ett eget spel, utan koppling till Chloe, Max och Rachel. </span><br />
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Allt som allt får Before the Storm ändå en stark rekommendation för spelare som älskar äventyrsspel, starka narrativ och komplexa figurer, samt intresserar sig för spel med HBTQ i fokus. Men det är oändligt långt ifrån ett perfekt spel och det faktum att spelet blivit så hyllat just för sitt HBTQ-fokus understryker hur ont det fortfarande är om icke-tondöva skildringar i spel av HBTQ-personer och queera berättelser. </div>
</div>
</div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-I6R-Mc2CF58/W2SF2k-aP2I/AAAAAAAACzk/zSJqGqRlgx4PaJ75vFzJapgh5FQnxrS6wCLcBGAs/s1600/f238b91d-7475-4ade-a99c-81e29d1816f0.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://1.bp.blogspot.com/-I6R-Mc2CF58/W2SF2k-aP2I/AAAAAAAACzk/zSJqGqRlgx4PaJ75vFzJapgh5FQnxrS6wCLcBGAs/s400/f238b91d-7475-4ade-a99c-81e29d1816f0.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Before the Storm visar hur Chloe och Franks vänskap började.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Det är inte bara i skildringen av dödsdömd lesbisk kärlek som Before the Storm har problem: spelet har även narrativa problem där händelser och relationer krockar med vad som senare händer i Life is Strange. Det tydligaste av dessa kommer jag nämna längre fram i recensionen.<br />
<br />
Utöver Rachel och Chloe möter vi flera välbekanta ansikten och spelet gör ett försök att utforska Chloes olika relationer. Men berättelsen begränsas av att vi i de flesta fall redan vet vad dessa händelser kommer att utmynna i bara några år senare. Vissa aspekter av Chloes liv och relationer innan den framtida återföreningen med Max lämnas öppna, medan andra får ett definitivt svar – men det finns tyvärr inslag i spelet som går stick i stäv med vad som komma skall. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Before the Storm fokuserar framförallt på tre figurer som vi inte fick lära känna särskilt väl i Life is Strange: David Madsen, Frank Bowers och Nathan Prescott – helt naturligt, eftersom de alla tre vid olika tillfällen var misstänkta för inblandning i Rachel Ambers försvinnande. Det är alltså ett bra tillfälle att titta närmare på dessa tre, och spelet utgår från att spelarna redan känner igen dem från Life is Strange. Det är intressant att få se dessa figurer framställas mer nyanserat, även om resultatet är av varierande kvalitet.</div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-UOcvNsbeKAQ/W2SGnT1qqyI/AAAAAAAAC0I/_Z3BGxrBskIle1XWBJMkduYNqdFQdgHFgCLcBGAs/s1600/e8ef010f-41c2-4022-abf8-0d29d053619d.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-UOcvNsbeKAQ/W2SGnT1qqyI/AAAAAAAAC0I/_Z3BGxrBskIle1XWBJMkduYNqdFQdgHFgCLcBGAs/s400/e8ef010f-41c2-4022-abf8-0d29d053619d.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">Vi får se hur Chloes familjesituation såg ut innan Life is Strange. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Jag tycker att spelet lyckas bäst i att skildra Chloes relation med knarklangaren Frank. Här möter vi Frank innan han bryts ner av sorgen efter Rachels försvinnande. Han är redan från början mer öppen mot Chloe än vi minns honom från Life is Strange och i Before the Storm kan han potentiellt bli en viktig allierad. Frank är ju som vi vet den person Rachel i slutändan väljer över Chloe, vilket sker någon gång mellan de båda spelen. Vi får fortfarande inte veta exakt varför Rachel dumpar Chloe för Frank, men vi får se en sida av Frank som vi inte fick se i Life is strange. Before the Storm visar konflikten i Frank och det var spännande att spela om ursprungsspelet i efterhand med denna bild av Frank i åtanke.<span class="Apple-converted-space"> Kanske kan vi i slutändan ana vad Rachel tycks ha sett i Frank? </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag ser däremot större problem i hur Before the Storm försöker passa in relationen mellan Chloe och hennes framtida styvfar David: spelets gameplay tillåter spelarna att välja mellan att behandla David som skit eller acceptera den nya familjesituationen. Vi vet redan att Chloe hatar David när hon och Max återförenas två år senare. Därför finns det egentligen bara en möjlig utgång i konversationerna utan att berättelsen glider över gränsen till fanfiction. Det känns dessutom ur karaktär för Chloe att kompromissa, ens för sin mammas skull. Här blir Before the Storms position som prequel och de begränsningar det medför sig som tydligast – som spelare är det inte meningsfullt att försöka förbättra Chloes familjesituation.<br />
<br />
Trots vissa aber vad gäller kontinuiteten i Chloes relation med David Madsen, tycker jag ändå att skildringen av David, på samma sak som när det gäller Frank och Nathan, är mycket mer intressant än i Life is Strange. Berättelsen behandlar dock inte alla återkommande figurer med samma medkänsla: bortskämda Victoria Chase framställs tyvärr som ännu mer ytlig och oresonlig mot Chloe än mot Max. Victoria är en av mina favoritkaraktärer och jag hade gärna sett en mer komplex titt på henne, men tyvärr förblir porträtteringen av skolans blivande queen bee ytlig även här.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-3FwHnO5jaoY/W2SF8zihpvI/AAAAAAAAC0A/WxMnpnwkXBMM_amdWXaVp8QHnuP4iGFZQCEwYBhgL/s1600/f34bfa6b-f419-4d92-809e-00fb78bd4a82.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Before the Storm" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-3FwHnO5jaoY/W2SF8zihpvI/AAAAAAAAC0A/WxMnpnwkXBMM_amdWXaVp8QHnuP4iGFZQCEwYBhgL/s400/f34bfa6b-f419-4d92-809e-00fb78bd4a82.PNG" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Chloe fick en ny röstskådespelare i Before the Storm pga att skådespelarfacket under inspelningarna utlyst strejk mot bland annat Square Enix, som publicerar Life is Strange och Before the Storm. <b><span class="Apple-converted-space"> </span></b></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Before the Storm är som ni nog förstår ett ojämnt spel med många problem som går ända in i spelets kärna, men ändå får jag fjärilar i magen när jag tänker tillbaka på framförallt teaterföreställningen i mittenavsnittet. Tillsammans med Chloe, Rachel och de andra figurerna i berättelsen gör det spelet värt upplevelsen för mig. I framtiden hoppas jag på bättre skildringar av HBTQ-personer i spel, men fram tills dess är Before the Storm, trots sina problem, en medryckande och oförglömlig upplevelse.<br />
<br />
Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</div>
<div class="p1">
<br />
Rekommenderad extraläsning:<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<a href="https://www.autostraddle.com/life-is-strange-before-the-storm-episode-three-is-such-a-frustrating-end-to-such-a-beautiful-thing-406880/">https://www.autostraddle.com/life-is-strange-before-the-storm-episode-three-is-such-a-frustrating-end-to-such-a-beautiful-thing-406880/</a></div>
</div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-87320395702922821272018-08-04T09:08:00.000+02:002018-08-04T09:08:00.099+02:00Spelrecension: A Way Out<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-5z83dVOruPw/W2DGbgd9Y1I/AAAAAAAACyQ/4YDP3gSwkHE9bskNEFszJAmk1dE01wVowCLcBGAs/s1600/AWO-top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Framsidebilden till A Way Out" border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="400" src="https://3.bp.blogspot.com/-5z83dVOruPw/W2DGbgd9Y1I/AAAAAAAACyQ/4YDP3gSwkHE9bskNEFszJAmk1dE01wVowCLcBGAs/s400/AWO-top.jpg" title="" width="400" /></a></div>
<div class="p1">
Få spel har stannat kvar i mina tankar som Josef Fares debutspel Brothers – A Tale of Two Sons, så jag hade länge sett fram emot att få spela hans nya spel A Way Out, släppts av spelstudion Hazelight tidigare i år. A Way Out är en mer spretig upplevelse och jag har både ris och ros att ge spelet.<br />
<br />
Som ett test har jag även spelat in denna recension som en podcast (med samma innehåll som nedan), som du kan lyssna på här:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/mUZWSfva-oo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/mUZWSfva-oo?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
A Way Out skiljer sig från Brothers – berättelsen påminner snarare om Fares film Kopps, en parodisk poliskomedi. Jag har sett en och annan syrlig kommentar om A Way Out från folk som uppenbarligen inte har en susning om Fares tidigare filmkarriär och därför förväntade sig en mer nedtonad berättelse än vad A Way Out har att bjuda på. A Way Out är sprudlande lekfull och experimenterar friskt med både spelmekanik och berättartekniker och Fares och hans spelstudio Hazelight pepprar spelet med referenser till film, TV-serier och spel.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
A Way Out kan bara spelas i coop, antingen lokalt (som Fares själv rekommenderar) eller online. Bara en av spelarna behöver äga spelet, en generositet jag hoppas fler speltillverkare och utgivare vågar ta efter. Jag spelade spelet i 2–3 sessioner med en kompis som bor på annan ort, men vi pratade samtidigt via Skype.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Up7tB9aRCSs/W2DGbbuOVvI/AAAAAAAACyU/pDBK2qn2T-AzGgYFJo8aethsV86Z0SDoACEwYBhgL/s1600/AWO-samarbete.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från A Way Out" border="0" data-original-height="662" data-original-width="1302" height="202" src="https://1.bp.blogspot.com/-Up7tB9aRCSs/W2DGbbuOVvI/AAAAAAAACyU/pDBK2qn2T-AzGgYFJo8aethsV86Z0SDoACEwYBhgL/s400/AWO-samarbete.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett av många samarbetsmoment i A Way Out. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
A Way Out följer två fängelsefångar – kriminella Leo som har en sarkastisk tunga men ett gott hjärta och Vincent som sitter inne för ett mord han inte begått. Både Leo och Vincent har en familj – Leo har en son ihop med sin barndomskärlek Linda och Vincent har ett barn på väg men problem i relationen med mamman. När de pratar i fängelset upptäcker de att samma man – storskurken Harvey – har blåst dem båda; de beslutar sig för att rymma och tillsammans hämnas på Harvey. Under flykten och den efterföljande jakten lär Leo och Vincent bit för bit känna varandra och en känsla av samförstånd föds mellan dem.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
A Way Out är uppdelat i spelbara scener, med några biljakter instoppade för variation. Ibland smyger spelarna genom större områden utan vapen, ibland skjuter de sig genom vågor av fiender. Skjutscenerna är spelets svagaste, men man måste inte vara proffs på shooters för att ta sig förbi dessa passager ifall man bara är intresserad av berättelsen.<span class="Apple-converted-space"> Vissa fordonssekvenser är lite knepiga, men en generös mängd automatiska sparpunkter hjälper. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-aI_bPp-wRYA/W2DGa9SzcpI/AAAAAAAACyY/UUK9s8TEGsIYLD9oGAKPg3-N_u7bRoU1QCEwYBhgL/s1600/AWO-game.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från A Way Out" border="0" data-original-height="576" data-original-width="1024" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-aI_bPp-wRYA/W2DGa9SzcpI/AAAAAAAACyY/UUK9s8TEGsIYLD9oGAKPg3-N_u7bRoU1QCEwYBhgL/s400/AWO-game.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fyra i rad – ett av många minispel i A Way Out. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
A Way Out är som bäst när Leo och Vincent i lugn och ro får se sig omkring där de är och i spelarnas eget tempo interagera med saker omkring dem. Spelet har tonvis med extrascener, dialog, kommentarer och överraskningar som inte krävs för att avsluta spelet, men som gör berättelsen och dess karaktärer mer intressanta. Det är som att spelet utmanar dig att testa allt du kan. Vad händer till exempel om Leo hittar en fungerande telefon? Vad händer om Vincent använder samma telefon? Vem Leo respektive Vincent väljer att ringa och vad de säger i telefonen säger något om dem, och jag uppskattar den sortens användande av berättande i narrativets periferi. Det finns även scener som är lätt att missa om man har för bråttom – spelet belönar dem som tar sig tid att söka reda på alla hemligheter. Ibland gäller det att våga sitta ner och ta det lugnt en stund... </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space">För att ge A Way Out viss omspelbarhet finns det scener här och var där spelarna kan rösta om de ska följa Leos eller Vincents plan. Vincents metoder är ofta mindre våldsamma, men Leos kan vara galet roliga emellanåt. Coop-upplevelsen känns mest gedigen när Leo och Vincent planerar sin flykt: de turas om att distrahera, fixa och planera, steg för steg, men även efter flykten uppstår tillfällen där spelarna behöver kommunicera för att lösa olika krux. Spelet har, som tidigare nämnts, många jaktsekvenser och flera av dem är riktigt spännande, både när Leo och Vincent jagar och när de blir jagade. Vi svor visserligen över ett par sekvenser där man måste köra fordon, men de flesta sekvenserna hade högt tempo och skyggade inte för att röra om i grytan för att skapa variation medan man spelade. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-NCZPdKsltLg/W2DGa2mjeXI/AAAAAAAACyU/n7nySgIqYn4VmnI2tpmSAiRZu4HILK-NgCEwYBhgL/s1600/AWO-choice.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från A Way Out" border="0" data-original-height="720" data-original-width="1179" height="242" src="https://4.bp.blogspot.com/-NCZPdKsltLg/W2DGa2mjeXI/AAAAAAAACyU/n7nySgIqYn4VmnI2tpmSAiRZu4HILK-NgCEwYBhgL/s400/AWO-choice.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Exempel på hur spelarna kan rösta på om de ska följa Leos eller Vincents förslag. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
</div>
<div class="p1">
Jag vill utöver detta lyfta att A Way Out innehåller betydligt bättre kvinnliga figurer än Brothers, vars kvinnoroller enbart bestod av trötta klichéer som förtog känslan i ett i övrigt ypperligt spel. Jag såg en interaktion på Twitter 2013 där Anita Sarkeesian från Feminist Frequency kritiserade kvinnorollerna i Brothers (hon var i övrigt positiv till spelet) och Josef Fares svarade att han förstod hennes poäng. A Way Out visar att Fares tog till sig av kritiken på sätt sätt, för A Way Outs kvinnorollerna är varierade och undviker Brothers olyckliga klichéer. Ett kliv i rätt riktning alltså. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
A Way Out får mig att tänka på en stor godispåse full av karameller av alla möjliga olika smaker, där du gillar det mesta men inte nödvändigtvis allt. För min del älskade jag 95% av A Way Out, men i spelet fanns ett par riktigt beska karameller och jag diskuterar i resten av recensionen varför.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
<span style="font-size: large;"><b>OBS! Härifrån går jag in på spoilers för slutet av spelet. Läs inte om du tänker spela spelet. </b></span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><b>*</b></span></div>
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-_JoRzzn6b2Y/W2DH-S0mHmI/AAAAAAAACy0/J9B7qnea0V8dFb1TtZHhskgIPu4NkIHFwCEwYBhgL/s1600/AWO-Prison.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från A Way Out" border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-_JoRzzn6b2Y/W2DH-S0mHmI/AAAAAAAACy0/J9B7qnea0V8dFb1TtZHhskgIPu4NkIHFwCEwYBhgL/s400/AWO-Prison.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Leo och Vincents plan att rymma föds när de möts ute på fängelsets rastgård. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Jag och min coop-kompis var båda överens om att slutet av spelet potentiellt hade varit ganska cool, om berättelsen fram tills dess hade varit helt annorlunda. Det stora avslöjandet efter att Vincent och Leo äntligen lyckats besegra Harvey och tagit tillbaka en ovärderlig diamant är att Vincent egentligen är en polis som arbetat under täckmantel – officiellt med avsikt att återta diamanten, men inofficiellt för att hämnas sin bror, som mördades av Harvey i samband med den stöt där Leo åkte fast. Leo är småpotatis i sammanhanget, men har manipulerats av Vincent för att denne ska kunna hämnas och när Leo upptäcker bluffen blir han rasande och tar Vincent gisslan. Spelet slutar i en uppgörelse mellan Leo och Vincent där bara en av dem kan överleva.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Här faller berättelsen för mig och många andra, eftersom slutets gimmick, att den som sitter i soffan bredvid dig är spelets slutboss, tyvärr ignorerar vad berättelsens hjärta och själ kretsade kring fram till dess: Leo och Vincents oväntade vänskap och den medmänskliga insikt som uppstått mellan dem. Spelets härligt kitschiga B-filmskänsla är plötsligt som bortblåst.<span class="Apple-converted-space"> </span>Jag och min coop-kompis blev sittande en lång stund och diskuterade innan vi avslutade spelet. Jag kände mig lurad – inte av avslöjandet eftersom det hela tiden funnits en känsla av att Vincent inte lagt alla kort på bordet, utan av det plötsliga skiftet i berättelsens ton. Min kompis hade redan råkat bli spoilad så han visste vad som skulle komma och han hade inte sett fram emot det.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-M3Cc2VQplFY/W2DGazYHBYI/AAAAAAAACyc/SUynXN52V94m3-mAKvv5gyn0xyrAIpM_QCEwYBhgL/s1600/AWO-jump.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från A Way Out" border="0" data-original-height="710" data-original-width="1200" height="236" src="https://1.bp.blogspot.com/-M3Cc2VQplFY/W2DGazYHBYI/AAAAAAAACyc/SUynXN52V94m3-mAKvv5gyn0xyrAIpM_QCEwYBhgL/s400/AWO-jump.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Leo och Vincent turas om att rädda varandra. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
Vi ville inte döda varandra. Vi ville att både Leo och Vincent skulle överleva, även om de var tvungna att gå skilda vägar efter händelserna i A Way Out. Leo och Vincent hade båda vuxit av sina gemensamma upplevelser och för mig var det helt ofattbart att berättelsen bara skulle kasta bort detta. När min kompis nedslaget bekräftade att det inte fanns några alternativa slut för dem som inte ville slåss tills en av oss var död argumenterade jag för att Leo (som jag spelade) skulle dö eftersom hans partner Linda var en överlevare som trots allt skulle klara att försörja sig och Leos son på egen hand, medan min kompis argumenterade för att Vincent redan hade fått sin hämnd (på Leos bekostnad) och att det därför var mer rättvist att Leo skulle få sin. Till slut valde vi att följa hans logik. Leo sköt ihjäl sin forna vän och återvände till sin familj.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Det kändes fel. Jag tittade i efterhand även på scenen där Vincent överlevde och den kändes också fel. Jag började grubbla över varför det kändes fel utöver min första spontana reaktion och började läsa andras reaktioner. Ett mönster som framträdde var att vissa som spelat ihop med kompisen i soffan hade uppskattat ”känslan när eftertexterna rullade att spelets slutboss satt i soffan bredvid en”, vilket jag anar var den effekt Fares och Hazelight var ute efter. Men jag var långt från den enda som sörjde att hjärtat i spelet fram tills slutsekvensen hade fått stryka på foten för en gimmicks skull.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Redan när A Way Out först presenterades visste jag att spelet skulle innehålla en gimmick av nåt slag. Fares första spel, Brothers – A Tale of Two Sons hade en fantastisk gimmick där han använde spelarens handkontroll för att förmedla empati och konkretisera känslan av hålla de två spelfigurernas liv i sina händer. Sluttvisten i Brothers är förödande, i ordets bästa bemärkelse.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-Ux3bXwOX8eM/W2DH-UYDjrI/AAAAAAAACy0/P6h4IaOEcvojOc0gfFechhsb_lV2l4JAACEwYBhgL/s1600/AWO-gunga.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från A Way Out" border="0" data-original-height="343" data-original-width="610" height="223" src="https://4.bp.blogspot.com/-Ux3bXwOX8eM/W2DH-UYDjrI/AAAAAAAACy0/P6h4IaOEcvojOc0gfFechhsb_lV2l4JAACEwYBhgL/s400/AWO-gunga.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bättre tider. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p1">
</div>
<div class="p1">
A Way Out söker en liknande effekt, men hur jag än vänder och vrider på saken blev upplevelsen den motsatta till Brothers. Jag kastades ut ur berättelsen med en whiplash jag sällan känt förut. Plötsligt var jag inte Leo längre, jag var mig själv och jag satt i soffan och varken jag eller min kompis ville döda varandras spelfigurer.<span class="Apple-converted-space"> Inte heller kände jag att Leo och Vincent egentligen ville döda varandra, efter allt de gått igenom tillsammans. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Några funderingar från min sida är att om A Way Out hade kunnat göra den som väljer att spela som Vincent införstådd i att han är en polis under täckmantel och bett hen spela med utan att avslöja för sin kompis, så hade det kanske fungerat. Men eftersom spelet helst ska upplevas ihop med nån som sitter bredvid en i soffan gick inte det och därför saknade Vincents spelare den viktigaste pusselbiten i sin figurs karaktärisering, vilket i slutändan påverkar hur båda spelarna upplever berättelsens vändning i elfte timmen.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Det problematiska slutet till trots tycker jag ändå att spelet fram till dess var en genuint härlig upplevelse, som med många kreativa och effektiva sätt lockade spelarna att leva sig in i berättelsen och leva sig in i dess karaktärer.<span class="Apple-converted-space"> Jag hoppas att jag kan återvända till spelet i framtiden, för att se vad mer jag råkade missa i denna kreativa om än ojämna karamellpåse till spel. </span><br />
<br />
Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa <a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren">Mangaläsaren på Twitter</a>, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-79424274044829634512018-06-27T12:50:00.000+02:002018-06-28T16:19:51.464+02:00Spelrecension: The Awesome Adventures of Captain Spirit<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-IWDWworz7p0/WzNkktnjvdI/AAAAAAAACxU/hiVNIAYZNlgDRBa4dhtRLhnK4lOwod2uwCLcBGAs/s1600/CS_top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Captain Spirit" border="0" data-original-height="925" data-original-width="1600" height="368" src="https://2.bp.blogspot.com/-IWDWworz7p0/WzNkktnjvdI/AAAAAAAACxU/hiVNIAYZNlgDRBa4dhtRLhnK4lOwod2uwCLcBGAs/s640/CS_top.jpg" title="" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">The Awesome Adventures of Captain Spirit berättar om Chris, som använder sin livliga fantasi för att stå ut med en problematisk familjesituation.</td></tr>
</tbody></table>
The Awesome Adventures of Captain Spirit är ett kort men kärnfullt spel som släppts gratis på XBOX ONE, PS4 och PC som promotion och introduktion till Life is Strange 2, en fristående uppföljare som utspelar sig i samma universum som föregångaren, Life Is Strange.<span class="Apple-converted-space"> </span><br />
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
I den här först recensionen av The Awesome Adventures of Captain Spirit diskuterar jag inte slutet, men förhoppningsvis får jag en chans att återvända till detta för att göra en mer ingående analys efter att Life is Strange 2 har släppts.<span class="Apple-converted-space"> </span><span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p2">
I Captain Spirit möter vi 9-åriga Chris, som jag hoppas och förmodar är huvudperson även i Life Is Strange 2. Vi får spendera en dag i hans skor, där han bor ensam med sin pappa. Pappa har lovat att de ska åka och köpa en julgran att klä, men först ska han titta på en inspelad basketmatch. Han har redan tömt flera ölburkar, vilket Chris påpekar. Pappa säger åt Chris att inte tjata, men går sedan till köksskåpet och plockar fram en halvfull flaska whiskey.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Medan pappa tittar på matchen och sakta men säkert tömmer whiskeyflaskan kan Chris välja mellan att leka eller städa upp i huset. Han har en lista över saker han vill göra, exempelvis besegra monstret bredvid tvättstugan som gör att det inte finns varmvatten i kranen, men framförallt vill han göra färdigt sin nya superhjältekostym.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-mk39IAVPcEA/WzNkkL-IqcI/AAAAAAAACxM/gQ7HViIImNQtDIpssp5jER31A4PhnARpwCLcBGAs/s1600/CS02.jpg" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Captain Spirit" border="0" data-original-height="638" data-original-width="1135" height="223" src="https://1.bp.blogspot.com/-mk39IAVPcEA/WzNkkL-IqcI/AAAAAAAACxM/gQ7HViIImNQtDIpssp5jER31A4PhnARpwCLcBGAs/s400/CS02.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Spelaren får hjälpa till att designa Chris superhjältekostym.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
För ja, Chris är en superhjälte och han kämpar mot de onda krafterna som representeras av allt från snögubbar till leksaksmonster till mindre påtagliga saker. När kostymen är färdig är han redo att slåss mot ondskans krafter!<span class="Apple-converted-space"> Först är Chris krafter mestadels något vi ser utifrån, men efter ett tag kan spelaren låsa upp ett par scener där vi formligen får kliva in i Chris fantasi och se världen som han ser den. Det är små men spännande ögonblick, som jag misstänker kommer få större plats i själva huvudspelet som Captain Spirit leder upp till. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Under spelets gång får vi allt eftersom reda på saker om Chris liv fram tills nu. Vi får exempelvis se vad som är hans favoritleksaker, vilka seriefigurer han älskar och hans favoritfilm. Spelet drar inspiration från både typiskt "pojkkodade" och "flickkodade" verk, vilket jag älskar. Chris påpekar själv triumferande att han faktiskt älskar vissa saker, trots att folk i hans närhet sagt åt honom att det bara är för tjejer. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Vi snubblar även över hemligheter som inte ens Chris själv visste om. Som Chris går vi runt i hans och pappas slitna hus och hittar brev från myndigheter angående utredningen om den smitolycka som tog mammas liv, medan andra förklarar varför pappa inte jobbar som idrottslärare längre och liknande detaljer som allt eftersom fyller i bilden av Chris livssituation.<span class="Apple-converted-space"> Vissa hemligheter är svårare än andra att hitta och det gäller att inte missa någonting om man vill ha hela berättelsen. Som tur är går det att fortsätta spela vidare från ögonblicket innan slutsekvensen, ifall man råkade trigga den för tidigt som jag gjorde. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag ska inte hymla om saken: berättelsen lämnar en klump i bröstet och det var med bävan jag initierade spelets slutsekvens första gången. Slutsekvensen har små variationer beroende på vad du säger i olika situationer, samt om du lyckats göra alla saker på Chris lista eller ej. Mitt intryck är att det inte finns några felaktiga slut, utan helt enkelt bara olika slut.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-gwB1vLTPB3g/WzNkkJZyf1I/AAAAAAAACxQ/jxn9pz0X6vQqOo2ouPN6SouRat-wl_2kACLcBGAs/s1600/CS01.jpg" imageanchor="1" style="font-family: Times; font-size: medium; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Captain Spirit" border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://2.bp.blogspot.com/-gwB1vLTPB3g/WzNkkJZyf1I/AAAAAAAACxQ/jxn9pz0X6vQqOo2ouPN6SouRat-wl_2kACLcBGAs/s400/CS01.jpg" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Chris och hans pappa har en problematisk men nyanserad familjesituation. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
En sak som framförallt sticker ut för mig när jag spelar The Awesome Adventures of Captain Spirit är att berättelsen känns som en mer nyanserad bild av hur barn far illa än vad jag är van att se i interaktiva berättelser. Chris pappa är ingen stereotyp av en dålig förälder, utan en smärtsam skildring av en man som tappat kontrollen och vägrar ta emot hjälp trots att hans son far illa, medan Chris är barnet som försöker dölja både för omvärlden och sig själv hur dålig hans livssituation har blivit. Vi ser spåren i huset och får dra egna slutsatser om vad som har hänt och hur det har hänt; det är tydligt att det har varit en sakta men säkert nedåtgående spiral som lett till situationen där vi nu möter Chris.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space">Captain Spirit känns inte heller som ett cyniskt försök att krama tårarna år oss som spelar, utan som en möjligtvis självupplevd berättelse som någon har velat dela med sig av. Berättelsen om Chris och hans pappa känns lågmält personlig, istället för cyniskt beräknande som exempelvis Detroit: Being Human och liknande kontroversiella och klumpiga försök att skildra barn och kvinnor i problematiska relationer. </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag ser oerhört mycket fram emot att få se hur Chris situation påverkar hans liv i fortsättningen, även om jag förmodar att Life Is Strange 2 kanske gör ett tidshopp. Slutet på Captain Spirit känns ändå någorlunda hoppfullt – spelets utvecklare vill som tur är inte att vi ska vänta in fortsättningen i Life Is Strange 2 utan åtminstone en känsla av att när livet känns som mörkast kanske det ändå kan hända något Fantastiskt.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Mina varmaste rekommendationer.<br />
<br />
<span style="font-family: "times"; font-size: x-small;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa </span><a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren" style="font-family: times; font-size: small;">Mangaläsaren på Twitter</a><span style="font-family: "times"; font-size: x-small;">, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-75903855408159154952018-06-23T17:39:00.001+02:002018-06-23T17:39:54.537+02:00Min översättning av In This Corner of the World (filmversionen)<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica; min-height: 14.0px}
</style>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-_GI9UkC3a64/WwkGlDGmANI/AAAAAAAACuo/wunWA-TLRZosS91DsW_BGXkFuoBO3sFFgCLcBGAs/s1600/ItCotW.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från In This Corner of the World" border="0" data-original-height="866" data-original-width="1600" height="346" src="https://3.bp.blogspot.com/-_GI9UkC3a64/WwkGlDGmANI/AAAAAAAACuo/wunWA-TLRZosS91DsW_BGXkFuoBO3sFFgCLcBGAs/s640/ItCotW.jpg" title="" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">In This Corner of the World fokuserar på de vanliga familjer som försökte leva sina liv i skuggan av andra världskriget. </td></tr>
</tbody></table>
Det här inlägget är lite annorlunda än vanligt, för jag tänkte prata lite om hur det var att som översättare för första gången få uppleva publikens reaktion på filmen In This Corner of the World, som jag översatte till svenska, samt få träffa originalskaparen till verket filmen bygger på. För mig var detta helt nya upplevelser, som påverkade mig mer än jag hade förväntat mig.<br />
<br />
<div class="p1">
Förra året fick jag på uppdrag av <a href="https://www.facebook.com/prompact/" target="_blank">IMPACT</a> översätta filmen In <a href="https://www.imdb.com/title/tt4769824/" target="_blank">This Corner of the World</a>, en tecknad film baserad på <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Fumiyo_K%C5%8Dno" target="_blank">Fumiyo Kounos </a>manga med samma namn. Filmen har därefter visats på särskilda visningar lite runt om i Sverige och på Seriefestivalen i Stockholm i år fick jag äntligen en chans att se filmen med min översättning! Kouno-sensei var själv inbjuden till Seriefestivalen och deltog bland annat i ett panelsamtal med <a href="https://ameblo.jp/hokuoujoshi" target="_blank">Åsa</a> <a href="http://www.asaekstrom.com/Webbplats/Asa_Ekstrom.html" target="_blank">Ekström</a>.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Jag var glad att inte bara för första gången få se filmen med min översättning, utan även få en chans att hälsa på Konou-sensei och berätta hur roligt det var att jobba med hennes berättelse! Jag var sedan tidigare beundrare av hennes äldre serie <i>Town of Evening Calm, Country of Cherry Blossoms</i>. Jag gav serien högt betyg när jag recenserade den för numera nedlagda mangasidan JiFi. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
För min del är det första gången jag fått träffa skaparen/medskaparen till det verk jag översatt, för även om Konou-sensei inte gjorde själva filmen är det ju ändå hennes berättelse och figurer i grunden. En av de mest spännande aspekterna av översättarens jobb är att sätta sig in i texten in i minsta detalj – man analyserar ofta nyanser i berättelsen och funderar över författarens intentioner. Ibland känns det som att man lär känna författaren själv efter att ha tillbringat dagar, veckor och ibland månader med hens verk. Konou-sensei framstod som ödmjuk och jordnära, precis som hennes berättelse och figurer. </div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Tyvärr hade jag inte möjlighet att läsa originalmangan som In This Corner of the World är baserad på. Vissa partier i filmens berättelse skiljer sig tydligen från Konou-senseis originalberättelse, så hon tipsade om att det släpps en ny utgåva av mangan lite längre fram, med mer material än ursprungsutgåvan. Den tänker jag införskaffa vid nästa japanresa.</div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Något jag tyckte var väldigt roligt var att Konou-sensei vidarebefordrade en fråga från sin make, där han undrade hur i hela världen jag kunde förstå dialekten som figurerna talar med i filmen. Han kan nämligen inte själv förstå vad de säger. Jag berättade att min sambo var till enorm hjälp i dessa partier, då han som yngre umgicks med vänner från just Hiroshima. Efter många, många genomlyssningar lyckades vi till slut dekryptera även de mest svårbegripliga replikerna. Svårast var för övrigt den äldre man som ger Suzu skjuts med sin båt precis i början av filmen.<span class="Apple-converted-space"> </span>Jag fick till min glädje även en signerad teckning av Konou-sensei. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Så hur gick filmvisningen kanske ni undrar? Jo, till att börja med blev jag, till min överraskning (och glädje) presenterad för publiken som översättaren innan filmen började och fick min livs första applåd för en översättning! Det ögonblicket kommer jag aldrig glömma!<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Men viktigast av allt var att jag fick uppleva hur min översättning fungerade när folk såg filmen för första gången. Jag var väldigt kritisk mot den ursprungliga engelska översättningen till bioversionen av filmen (som blev delvis, men inte helt rättad i den engelska DVD-utgåvan). Den innehöll många uppenbara översättningsmissar – varför är svårt att säga utan inblick i processen men jag kan tänka mig att översättaren kanske inte hade tillräckligt med tid för att göra research – men framförallt saknade den som helhet klarhet och förhindrade ofta nyanserna i berättelsen att nå fram till icke-japansktalande tittare.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
I mitt arbete med översättningen jobbade jag med att skapa en översättning som balanserade begriplighet, läsbarhet och nyanserna i berättelsen. Det är enkelt att översätta ordagrant, men att skapa repliker som dels går att läsa och förstå under den korta tid de syns på duken, dels förmår förmedla berättelsens subtila nyanser och humor, är SVÅRT! Därför var det med viss bävan jag satte mig i biostolenen och nervöst sneglade mot publiken medan filmen drog igång.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Till min oändliga lättnad verkar översättningen ha fungerat bra. Det märktes framförallt på att folk skrattade på rätt ställen – en av de aspekter jag älskade så mycket med filmen var nämligen hur väl den balanserade figurernas vardagsliv med realiteten att kriget kom allt närmare, och hur tragedierna ibland lättades upp genom kontrasterande scener med inslag av jordnära humor (ibland rentutav slapstick). Så varje gång publiken skrattade där de skulle drog jag en suck av lättnad.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Trots att det var mycket jobb är jag nöjd med upplevelsen och jag hoppas få möjlighet att översätta fler filmer i framtiden.<br />
<br />
<span style="font-family: "times"; font-size: x-small;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa </span><a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren" style="font-family: times; font-size: small;">Mangaläsaren på Twitter</a><span style="font-family: "times"; font-size: x-small;">, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9081373591221081206.post-9429971599871026692018-06-19T16:37:00.000+02:002018-06-23T17:35:54.006+02:00Spelrecension: Stardew Valley<style type="text/css">
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Helvetica}
p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Helvetica; min-height: 13.0px}
</style>
<br />
<div class="p1">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-E6eAGzLj8x0/WyeynupVLQI/AAAAAAAACvU/PwH2pBUu6FUcY6qKcbGJGbfunqpXJ_I8QCLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.21.24.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Stardew Valleys titelskärm" border="0" data-original-height="673" data-original-width="1600" height="268" src="https://3.bp.blogspot.com/-E6eAGzLj8x0/WyeynupVLQI/AAAAAAAACvU/PwH2pBUu6FUcY6qKcbGJGbfunqpXJ_I8QCLcBGAs/s640/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.21.24.png" title="" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stardew Valley är trots sin retronostalgi mycket modernare än vad man först kan tro. </td></tr>
</tbody></table>
Stardew Valley är ett hyllat spel som släpptes för ungefär två år sen. Själv började jag spela det först i våras och föll huvudstupa över detta bedårande spel. Trots att så många redan känner till spelet ville jag ändå skriva om det, för Mangaläsaren är en blogg inte bara för nya saker, utan en plats att lyfta fram gamla pärlor eller verk som förtjänar att diskuteras. Dessutom är det främsta kriteriet för ett blogginlägg att jag stöter på något som jag bara måste skriva om! Stardew Valley har helt enkelt vunnit mitt hjärta.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Berättelsen i Stardew Valley är enkel men effektiv: vår spelfigur vantrivs på jobbet hos företaget Joja Corporation, tills hen får bud att morfar gått bort och testamenterat sin bondgård till henom. Hen beslutar sig för att sluta på jobbet som hen ändå hatar och pröva lyckan som bonde. Till en början är arbetet tungt, men för varje år som går blir arbetet mer effektivt och gården större och grannare, medan hen bit för bit lär känna grannarna i staden intill och kanske till och med finner kärleken. För den nyfikne finns dessutom ett myller av mysterium att upptäcka i områdena runt omkring staden.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-iMSuNuIYbhg/Wyez5ZBBePI/AAAAAAAACv8/ecWYrDi-TGwSbIvIKoTUkwOKXzGSFM-YgCLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.27.10.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="1011" data-original-width="1600" height="252" src="https://4.bp.blogspot.com/-iMSuNuIYbhg/Wyez5ZBBePI/AAAAAAAACv8/ecWYrDi-TGwSbIvIKoTUkwOKXzGSFM-YgCLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.27.10.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">När du spelat ett tag kan du få ett växthus att odla i året runt. </td></tr>
</tbody></table>
Stardew Valley kombinerar flera älskade spelelement som sannolikt lockar fram nostalgi bland spelare i min generation – pixelgrafik och bondgårdssimulator – på ett så genomarbetat och uppfinningsrikt sätt att jag är övertygad om att spelet fungerar för både vana och nya spelare.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
När jag startade min bondgård i Stardew Valley i våras hade jag ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag hade visserligen spelat Rune Factory – en spinoff på Harvest Moon – på DS förr, men gett upp något år in i det spelet. Jag minns så väl hur besviken jag var på att spelets bara tillät spelaren en manlig spelfigur, samt på att alla inslag av familjebildande var mellan man (dvs jag i spelet) och kvinna. Ingen representation för HBTQ+ så långt ögat kan nå, och det fanns en gräns för hur roligt det var att bara odla grönsaker och bryta malm i gruvan.<span class="Apple-converted-space"> Om det fanns större mysterier att utforska förblev de oupptäckta. </span></div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/--D8_6OWVt3c/WyezHs-GpOI/AAAAAAAACvk/zbR34jri6igQzkEw-MOKB5vLvdSxRVm8QCLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.26.05.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="1012" data-original-width="1600" height="252" src="https://4.bp.blogspot.com/--D8_6OWVt3c/WyezHs-GpOI/AAAAAAAACvk/zbR34jri6igQzkEw-MOKB5vLvdSxRVm8QCLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.26.05.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Min spelfigur till vänster och hennes fru Leah till höger. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Stardew Valley bygger på nästan exakt samma grundidé som Rune Factory, men gör allting så mycket roligare och framförallt inkluderande. Min spelfigur, en kvinna, kan välja att spendera sina dagar med att odla grönsaker, slåss mot slimes i en nästan bottenlös gruva, fiska och samla mat i skogens skafferi. På kvällarna kan hon hänga på den lokala baren och spela spel. Hon har efter några år i staden gift sig med en annan kvinna, konstnären Leah, och tillsammans har de adopterat en son. Som ni hör har alltså Stardew Valley betydligt mer inkluderande värderingar än tidigare nämnda Rune Factory. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
Stardew Valley har fyra årstider per år, samma som våra, men de är bara 28 dagar långa och ett år passerar förbi ganska fort. De flesta grönsaker kan bara odlas under en årstid, men vissa klarar två årstider i rad. Längre fram i spelet kan du låsa upp ett växthus, där du kan odla vad som helst oavsett säsong. Själv har jag valt att odla Uråldriga frukter, en av spelets mest lukrativa grödor, i växthuset. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-JP0sssXC-BU/WyezlIGBWJI/AAAAAAAACvw/FUK5bgWst4ob_UaZs4oCVCGxqDHmQztIwCLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.26.29.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="853" data-original-width="1600" height="212" src="https://1.bp.blogspot.com/-JP0sssXC-BU/WyezlIGBWJI/AAAAAAAACvw/FUK5bgWst4ob_UaZs4oCVCGxqDHmQztIwCLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.26.29.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Du kan föda upp kycklingar, ankor, harar och andra små djur. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Du kan sälja eller ge bort de grödor du producerar på din bondgård, men du har även möjligheten att investera i olika verktyg och apparater som förädlar dem till mer lönsamma produkter: grönsaker syltas eller blir juice; frukt blir marmelad eller vin. Om du utökar din bondgård och skaffar boskap kan du göra majonnäs och ost av ägg respektive mjölk. Ost och vin kan i sin tur förädlas genom lagring, förutsatt att du uppgraderar din bondgård så mycket det går. Det kostar dock en hel del och sker sannolikt långt in i spelet för de flesta.<br />
<br />
Jag spelade alltför konservativt i början och sålde knappt några grödor under spelets första år; det bidrog till att det tog lång tid att uppgradera hus och byggnader, med följden var att min bondgård tog tid på sig att börja generera pengar. Samtidigt hade jag nytta av att kunna ge bort grönsaker och frukt till invånarna i byn, för att öka deras anseende till mig.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-M9_bsNaAN_E/WyezZlrE3nI/AAAAAAAACvs/-Nb3Tfc0fWQz1RY9qkmyKuqumwEwS-9DACLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.28.40.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="961" data-original-width="1600" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-M9_bsNaAN_E/WyezZlrE3nI/AAAAAAAACvs/-Nb3Tfc0fWQz1RY9qkmyKuqumwEwS-9DACLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.28.40.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;">När skörden är vattnad finns det gott om tid att fiska. Varje årstid finns olika arter att fånga. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Vintern är den säsong då du inte kan odla grönsaker och frukt på din åker. Därför är vintern ett bra tillfälle att uppgradera sina odlingsredskap, bryta malm och utforska gruvan samt fiska.<span class="Apple-converted-space"> Det är även ett bra tillfälle att prata med sina vänner i staden. Ju mer du pratar med dem och ger dem presenter, desto mer släpper de in dig i sina liv och visar vad som finns bakom deras ibland stereotypa fasad. </span></div>
<div class="p1">
<br /></div>
<div class="p1">
Utöver dessa sysslor kan spelaren jobba långsiktigt med olika delmål, som du finner genom att prata med folk och utforska Stardew Valley. Det största av dessa uppdrag är att rusta upp Stardew Valleys nedgångna stadshus. Huset har förfallit och om inget görs snart kommer det tas över av Joja Corporation, spelets motsvarighet till "big bad". Joja Corporation är som tidigare nämnts vår spelfigurs före detta arbetsgivare – inte ens i Stardew Valleys idyll slipper vi dem! Joja Corporation driver nämligen JojaMart, ett snabbköp som försöker konkurrera ut den lokala närbutiken. Moralen i spelet är som ni kanske anar inte subtil, men fungerar i den enkla, idealiserade värld Stardew Valley målar upp.<br />
<br />
Spelare kan däremot välja att stödja JojaMart istället för de lokala butikerna. Förutsatt att man är ett monster. </div>
<div class="p2">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-tpOs5PSWP5g/Wyj_wvYgs6I/AAAAAAAACwc/c9iR0qqX_kYVizXouQn0RgV3igJUR3oOQCLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B17.34.03.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="1028" data-original-width="1600" height="256" src="https://3.bp.blogspot.com/-tpOs5PSWP5g/Wyj_wvYgs6I/AAAAAAAACwc/c9iR0qqX_kYVizXouQn0RgV3igJUR3oOQCLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B17.34.03.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Genom att lagra vin och ost i sin vinkällare blir produkterna värda mer. </td></tr>
</tbody></table>
Jag har sett många försöka sätta fingret på vad som gör just Stardew Valley så uppskattat, för spelet har verkligen tagit mig och andra med storm. En av de viktigaste aspekterna tror jag (och uppenbarligen många andra spelrecensenter) är att spelet är väl balanserat vad gäller spelarens förmåga att sätta upp rimliga mål och klara av dem. Jag får en skön känsla av att ha åstadkommit något i spelet, även om jag bara spelar några dagar i spelet åt gången. Det passar även bra att hoppa in i spelet en stund innan jag ska sova, som belöning för det jag gjort i verkligheten under dagen.<span class="Apple-converted-space"> Det finns ett myller av precis lagom krävande delmål, så även om det är lätt att överväldigas av allt som kan göras i spelet går det alltid att hitta en lagom enkel plan för den närmsta dagen eller årstiden. </span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-pw3G3cWnFfg/WyjPIaXokYI/AAAAAAAACwQ/sIODEkHTGFA2dxf3kEdYpz0L1cl9BiMEACLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B23.58.37.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="921" data-original-width="1600" height="230" src="https://2.bp.blogspot.com/-pw3G3cWnFfg/WyjPIaXokYI/AAAAAAAACwQ/sIODEkHTGFA2dxf3kEdYpz0L1cl9BiMEACLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B23.58.37.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Leah blev kär i min spelfigur eftersom att ha bjudits på salladslök plockad i skogarna runt omkring staden. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="p2">
Relationer Stardew Valley bygger i princip helt på att du ger dina grannar i staden presenter. Alla har olika smak – blommor gör de flesta glada, medan vissa hatar dem. Vissa saker älskas eller hatas av alla, men för det mesta är deras smak en indikation på deras personlighet och drömmar. Särskilda händelser kan också påverka hur mycket byborna tycker om dig, men gåvor är den vanligaste metoden. Om du vill uppvakta någon romantiskt ger du dem en speciell blombukett och om du vill fria ger du dem en speciell amulett. </div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p2">
Jag upplevde detta system som mycket ytligt och hade hellre velat att spelets (alltför få) konversationer spelade större roll. Om det släpps en uppföljare en vacker dag hoppas jag på en fullständig omarbetning av relationssystemet. Eftersom spelet inte har inspelade röster torde det finnas utrymme för ett mer komplext textbaserat konversationssystem som påverkar relationerna, istället för att använda den förlegade idén att byta presenter mot vänskap och kärlek.<span class="Apple-converted-space"> </span></div>
<div class="p2">
<br /></div>
<div class="p1">
En annan förbättring jag önskar mig vore möjligheten att själv ställa in hur fort spelets inre tid passerar. Min första dag i spelet ville jag gå runt och utforska den grönskande dalen jag bosatt mig i, med följden att jag gick vilse och råkade stanna ute så sent att min spelfigur svimmade mitt ute i skogen och hamnade på sjukhus. Snopet! </div>
<div class="p1">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-U6n4NdM6d-U/Wye0COFsjZI/AAAAAAAACwA/T19UhW5DjiUKyX9kg0VlIxYz1MLSt8pqwCLcBGAs/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.30.18.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Screenshot från Stardew Valley" border="0" data-original-height="906" data-original-width="1600" height="226" src="https://4.bp.blogspot.com/-U6n4NdM6d-U/Wye0COFsjZI/AAAAAAAACwA/T19UhW5DjiUKyX9kg0VlIxYz1MLSt8pqwCLcBGAs/s400/Ska%25CC%2588rmavbild%2B2018-06-18%2Bkl.%2B12.30.18.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av många bisysslor är att skapa en varierad utställning åt det lokala museet. </td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="p1">
Dessa aber till trots är Stardew Valley en genuint positiv upplevelse, vilket många innan mig redan har upptäckt. Men ifall det finns fler som jag, som hade missat spelet fram tills nu, eller inte hade tid att sätta sig in i vad spelet handlade om när det begav sig, vill jag rekommendera det!<span class="Apple-converted-space"> Spelet betatestar även en framtida uppdatering där spelare får möjligheten att frivilligt bjuda in och spela ihop med andra spelare, så det finns snart nya saker att upptäcka även för folk som spelade spelet när det var nytt. Det finns även ett myller av moddar, även om jag själv valde att spela spelet utan. </span></div>
<div class="p1">
<span class="Apple-converted-space"><br /></span></div>
<div class="p1">
Mina varmaste rekommendationer!<br />
<br />
<span style="font-family: "times"; font-size: x-small;">Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa </span><a href="https://twitter.com/#%21/Mangalasaren" style="font-family: times; font-size: small;">Mangaläsaren på Twitter</a><span style="font-family: "times"; font-size: x-small;">, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.</span></div>
Momijihttp://www.blogger.com/profile/03755504290817339124noreply@blogger.com0