Kortrecensioner #4 - DCnU: Action Comics, Wonder Woman, Huntress, Demon Knights, Batwoman

Hur man undviker arrest - Batwomans version.

DCnU fortsätter att fascinera och jag utökade mina ursprungliga prenumerationer till ytterligare några serier som hade fått övervägande positiva recensioner. Men först min personliga favorit.

Batwoman #3-5
Bra:
Med ett ord: Allt. Med lite fler ord: Det här är så vackert tecknat och berättat att det är svårt att beskriva så att man gör det rättvisa. Jag har sett kritik mot serien i hur Kate Kane behandlar sin unga släkting, Bette Kane aka Flamebird, men jag tycker att dynamiken mellan Batwoman och hennes protégé funkar bra i kontrast mot Kates bakgrund inom militären (Bette anser sig själv fullt färdig att gå ut på gatan som vigilante, medan Kate tycker att Bette saknar disciplin, trots hennes erfarenhet som superhjälte). Fallet med den gråtande kvinnan som Kate undersöker vävs samman med Kates och Bettes dispyter, Kates begynnande romans med en kvinnlig polis och Chase, en kvinna som inte skyr några medel i jakten på Batwomans hemliga identitet. Detta är så bra!

Jag vill även varmt rekommendera 3 Chicks Review Comics podcast avsnitt 32, som har en intressant diskussion om de kontroversiella händelserna i #4. Till alla som trodde att feministiska serieläsande kvinnor alla hade exakt samma åsikt, gå och lyssna på den från 18:14 och få era fördomar krossade.

Dåligt:
Fortfarande inget. Jag älskar allt!

Wonder Woman #1-3
Bra:
Härliga teckningar som i positiv bemärkelse inte alls känns som typisk superhjältestil. Varma färger, spännande design och intressanta inslag av grekisk mytologi. Jag måste säga att jag aldrig hade förväntat mig att gilla serien så mycket, för den har genast blivit en av de serier jag mest ser fram emot varje månad! Självklart ska jag göra en längre recension när jag har hunnit följa Diana ett litet tag till, men som Wonder Woman-nybörjare kunde jag inte vara mer nöjd. Det jag hört Wonder Woman-älskare vara mest glada över är att hon för första gången inte behöver vara en symbol eller bevis på att superhjälteserier inte är sexistiska, utan helt enkelt bara en väldigt välskriven seriefigur med spännande berättelser.

Dåligt:
Absolut ingenting, serien klingar helt perfekt hittills!

Demon Knights #2-5
Bra:
Det här är bland det roligaste i min seriehög just nu. En klockren medeltidsfantasy med smart dialog och en spännande berättelse. Karaktärerna är lätt att fatta tycke för, trots att ingen av dem direkt är en ängel, och tonen som Paul Cornell använder är precis vad som behövs för att få till den där lilla extra känslan i fantasymiljöerna. Han skriver på ett sätt som ger varje karaktär sin egen röst, och trots att vi introduceras för ett relativt stort gäng så tar det inte lång tid innan man känner för dem. Till detta får vi som grädde på moset helt underbara teckningar med varma färger som verkligen förstärker miljöerna. Nämnde jag att detta måste vara en av de serier jag läser just nu med flest kvinnliga seriefigurer? Demon Knights är bra, riktigt bra till och med!

Dåligt:
Ingenting i serien i sig hittills, men som många andra läsare har noterat så verkade det som om Cornell planerade att skriva en gemensam överlappande berättelse för både Stormwatch och Demon Knights, planer som väl nu har gått i graven i och med att DC plockade bort Cornell från Storm Watch. :(

Huntress #1-4
Bra:
Rent ut sagt gudomligt vackra teckningar av Marcus To, som jag sannerligen hoppas får en ongoing när Huntress är över (det är tyvärr bara en miniserie). Helena är snygg, stark och dödlig på en och samma gång, och To får verkligen in det i teckningarna. Han skriver på deviantArt hur han medvetet ger henne en fightingstil som är brutal snarare än graciös, och det funkar verkligen. Det är väldigt rakt på sak och resultatdrivet när Helena ger sig på skurkarna.

Dåligt:
Inte dåligt i sig, men jag känner att teckningarna förtjänar en lite skarpare skriven berättelse. Jag gillar idén i grund och botten, men den hade behövt lite mer schwung.

Action Comics v2 #1-4
Bra:
Snyggt som tusan, dynamiskt och detaljerat. Engagerande Stålis med spännande motpoler i sin personlighet. Kul med hur han engagerar sig och att han vid det här laget ännu inte blivit vare sig allt för oskadlig eller perfekt. Intressant story som ofta blixtrar till. Snygg Stålis som inte bara är ett manligt ideal utan faktiskt framställs som vacker och får ögat att fastna lite extra vid bilderna. För första gången känns det som om de som gnäller om att män i serier också objektifieras har rätt, åtminstone i det här fallet, men Stålis kropp känns från min synvinkel inte exploaterad, utan behandlas respektfullt av tecknaren. I vilket fall så är det en trevlig omväxling att få beundra stålis sexiga (och mestadels väl proportionerade) kropp istället för deformerade kvinnor med akuta ryggproblem.

Dåligt:
Fördomsfulla uttalanden av serieskaparna i extramaterialet om hur de lät Lex få vara en fd tjock man med utbildning och låta detta stå som något negativt i kontrast till Clark. Hoppigt manus som ibland tycks "sakna" paneler eller hela sidor när storyn tar ett hopp utan att läsaren på något vis meddelas om detta. Man vänjer sig, men det är irriterande eftersom det kan hända flera gånger per nummer. Serien är inte heller så nybörjarvänlig som man skulle kunna önska. Jag räddas av att jag såg Stålmannenfilmerna med Christofer Reeve som yngre, samt några säsonger av Smallville, och därför åtminstone känner igen vissa namn som slängs fram utan vidare förklaring. En sista detalj jag sörjer är att DC bytte ut det ursprungliga omslaget (här till vänster) mot ett generiskt och mer actioninriktat sådant.

Har ni också läst serierna? Tyckte ni som jag eller har ni en helt annan åsikt? Diskutera gärna i kommentarerna!

Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa Mangaläsaren på Twitter, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.