Kortrecensioner #3 - Siege, The Guild, Animal Man, Ultimate Spiderman

Gulliga spindlar skjuter små töntiga men
ack så bedårande blixtar rakt in i mitt hjärta

Som jag har gjort förut kommer här ett flertal kortare recensioner av sådant som jag läst men inte vill skriva ett helt inlägg om.

Siege av Brian M. Bendis och Olivier Coipel (Marvelhändelse)
Jag har tidigare recenserat Marvelhändelserna House of M och Civil War, varav jag gillade båda. Det var därför naturligt att läsa även Siege. Tyvärr blev jag inte lika förtjust i den som dess föregångare. Där House of M var en hjärtslitande berättelse om sorg, saknad och förlust, och Civil War visade hur total splittringen mellan superhjältarna kan bli i polariserande frågor, är Siege ett plotdevice mer än en berättelse. Det finns ingen personlig konflikt att identifiera sig med och det skadar berättelsen. Vem ska man känna pathos för? Sentry? Inte efter vad han gör med Ares. Dessutom är det alldeles för mycket mycket kletigt övervåld (klockrent gorn i vissa fall) i slutstriden om Asgards öde. Vem ska läsa den här sortens serier hade Marvel tänkt? Inte barn i alla fall, hoppas jag. Halvjummet överlag. Dock snygga teckningar från Olivier Coipel, även om han har uppenbara problem med kvinnlig fysik. Ska det vara så svårt att lära sig hur leder böjer sig i ett kvinnlig skelett eller tror han att alla superhjältinnor är gummimänniskor?

The Guild av Felicia Day mfl
Jag läste två av sammanlagt fem kapitel, där varje kapitel fokuserar på en av medlemmarna i The Guild, ett gäng rollspelare som inte känner varandra utanför spelvärlden de spenderar tid i. Nu har jag inte sett The Guild ännu, som är en populär webserie med bl.a. Felicia Day, men det gjorde absolut ingenting. Båda serierna var välskrivna och funkade bra även för mig som läste dem fristående.
Teckningarna är inget revolutionerande (även om det absolut inte är något fel på dem) och berättelsen var väl mer trevlig tidsförströelse än något annat (likt merparten spinoffprodukter är de sannolikt mycket mer intressanta för den som redan är insatt i The Guild), men som helhet lyckades serien sannerligen få mig sugen på att börja titta på webserien vid tillfälle. Jag har faktiskt redan bokmärkt dem på mobilen. Jag börjar bli allt mer förtjust i Felicia Day, så kanske ger jag även resten av serierna en chans vid tillfälle. Tyvärr säljs serierna elektroniskt via Dark Horses app och även om jag såg att det fanns ett trevligt och rabatterat paket med serierna jag saknar i samlingen så är jag inte helt förtjust i deras system, med en läsare som är långt ifrån lika bra som t.ex. ComiXologys.

Animal Man av Jeff Lemire #1-4
En av de mest hyllade DCnU-serierna. Serien börjar bra, så pass att jag efter bara ett nummer beställer en prenumeration. Animal Man får veta att hans förmåga att härma olika djurs egenskaper egentligen handlar om att han ska beskydda sin dotter, vars ännu mäktigare krafter knyter samman med Swamp Things story om The Rot, rötan som hotar världen. Jag är grymt nyfiken på hur de båda serierna kommer att föras samman, men tyvärr klarar jag inte av teckningarna i Animal Man, som är så fula att ögonen blöder medan jag läser. Och när det dessutom bara är groteskt förvandlade djur, människolik och kadaver med äckliga tentakler och svulster överallt, färglagt i en rödtonad skala som för tankarna till köttdisken i ett snuskigt snabbköp, tackar jag för mig. Intressanta idéer, kul med en pappa och hans dotter som båda har krafter, men jag klarar inte av presentationen. Mådde praktiskt taget fysiskt illa medan jag pressade mig igenom #4.

Ultimate Spiderman av Brian M Bendis och Sara Pichelli #1
Miles Morales blir den nya spindelmannen efter att Peter Parker dör. Men hur fick han sina krafter egentligen? För mig som inte läst tidigare nummer av Ultimate Spidde (förutom ett par cameos i Ultimate X-Men) är det skönt att serien verkligen ser till att vara ordentligt nybörjarvänlig. Jag läste serien på en kompis läsplatta och ska definitivt köpa den själv, så fort Marvel slutar fåna sig och börjar sänka priset på de gamla lösnumren när nästa nya släpps enligt DCs modell. Ursnyggt tecknat av Sara Pichelli och berättat av Bendis med en respektfull ton, i en berättelse som både väcker intresse och får mig att känna att serier verkligen är för alla. Jag anar att Miles Morales kommer att bli *min* spindelman om serien fortsätter lika bra som den började.

Det blev en väldigt spretig blandning, men serier är ju faktiskt som allra bäst när man likt en påse blandgodis hela tiden kan hitta något nytt och spännande som inte liknar det man tidigare läst.

Glöm inte att följa Mangaläsaren på Twitter, för spännande länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.