Sky Pirates of Neo Terra Av Wagner, d'Errico, Megan
En serie utgiven via Image, med tydlig influens från japanska RPG. En grupp pojkar och flickor ger sig iväg till Himmelspiraternas land, för att rädda pappan till en av deras egna. Äventyr, konfrontationer med den mystiske piratkungen och spirande romans blandas med fina actionsekvenser och luftstrider.
Serien är lite pinsamt uppenbart ett hopkok av flera kända influenser, där bilderna och karaktärsdesignen i stort sett har plankats från Final Fantasy och liknande RGP, samtidigt som man helt ogenerat har stulit Nausicaäs flygplan och använder genom hela serien. Jag tror personligen att Camilla d'Errico är bättre när hon arbetar på egen hand. Även själva berättelsen är en typisk Final Fantasy-berättelse. Har man spelat några sådana spel är det inte direkt något nytt under solen.
Omdöme:
Oinspirerat och bristande i egen kreativitet. Men för den som inte kan få nog av Final Fantasy är det en given serie att läsa. Fantasyvärlden är spännande designad och bilderna är detaljrika. Färgläggningen är genomgående gedigen och lyfter serien en aning. Men på det stora hela känns det som en serie som man utan dåligt samvete kan hoppa över.
Bilder: 6
Berättelse: 3
Karaktärer: 3
Färgläggning: 7
Design: 6
Allt som allt: 5
The Walking Dead del 1-3 Av Kirkman, Moore, Adlard
Polis blir nedskjuten och vaknar upp igen i en värld som nästan har gått under. Medan han har legat i koma har världen drabbats av en mystisk farsot, där folk först har dött som flugor, för att sedan återuppstå som odöda monster. Rick, som polisen heter, ger sig av genom de övergivna städerna för att hitta sin fru och sin son, kämpandes för sitt liv. Nu gäller det inte att överleva tills räddningen kommer, för någon sådan finns inte att vänta. Det är långsiktigt planerande och effektiva överlevnadstaktiker som gäller. Men är det något som apokalypsen inte för fram, så är det folks bästa. Det är de bäst anpassade som kommer att överleva.
Omdöme: Jag läste Walking Dead mest för att jag var nyfiken på denna ohyggligt omtalade serie och känner mig lite halvljum till serien. Konceptet är bra, det är spännande berättat och många oväntade vändningar och teckningarna är genuint snygga. Som helhet har utförandet visserligen sina toppar och dalar men landar för det mesta på rätt sida av "godkänt"-strecket. Ändå känner jag inte att jag vill läsa vidare efter de här första 3 delarna. Lite beror det nog på att Tony Moore, vars teckningar fascinerade mig så i det första albumet, inte fick fortsätta teckna serien, men allra mest beror det nog på att karaktärerna i serien är så fruktansvärt osympatiska. Jag gillar verkligen ingen av karaktärerna och varje gång någon dör (vilket de gör ofta) känner jag absolut ingenting.
För att göra det hela ännu mer outhärdligt är mans- och kvinnosynen i serien mer eller mindre en återgång till våra värderingar runt sekelskiftet: Männen Är Manliga, Tar Initiativ, Gör Det Rätta, Fixar & Ordnar, Tänker Kreativt, Smart och Planerar. Kvinnorna är objekt, aldrig subjekt, de tvättar, bråkar med varandra och fattar inte vad de egentligen borde fokusera på, kommer med orimliga önskemål, ojar sig över framtiden och sina barn istället för att faktiskt försöka göra något åt sin situation, är i vägen när deras Karlar ska göra något Viktigt, måste beskyddas hela tiden - även de som etablerats som de få kvinnor som faktiskt kan hantera skjutvapen, och framförallt tycks deras roll bestå av att välvilligt sära på benen när det passar deras karlar, gärna efter att dessa har varit ute och skjutit skallen av zombier. Männen slåss under tiden om äganderätten till "sina kvinnor", likt neandertalare, unga kvinnor förälskar sig i gamla gubbar, alla gaykaraktärer tycks vara psykopater och stora delar av serien kretsar kring ett par som har glidit isär pga otrohet. Det är ganska kräkigt faktiskt. Ni behöver inte hålla med, men för min del var det så det kändes efter ett tag.Jag blev bara mer och mer irriterad medan jag läste och när man väl har börjat tänka på sådant här är det ofta svårt att bara stänga av och försöka njuta av allt annat. Jag har exakt samma problem med kvinno/mansskildringarna i många japanska serier, oavsett genre och målgrupp, så jag vill bara påpeka att detta är ingenting jag specifikt slår ner på Walking Dead för.
Så nej tack, detta är väl helt enkelt inte min kopp te. Seriens bra aspekter förmår inte att väga upp de dåliga, till min besvikelse. Jag förstår utan tvekan varför andra gillar serien och gillade även själv många saker i serien, trots att jag inte är så förtjust i vare sig zombier, slafs och våld i vanliga fall. Min kritik av kvinno/mansskildringarna ovan till trots ångrar jag absolut inte att jag läste albumen i fråga. Det var helt enkelt oerhört spännande läsning. Kanske kan jag läsa lite till om jag får låna serien av någon, men det är helt enkelt ingenting jag vill vare sig lägga pengar på eller ha stående i min bokhylla.
Berättelse: 7
Bilder: 10 (del 1) 7 (del 2 och framåt)
Kvinnosyn: 2 (de har i alla fall kläder på sig)
Zombier: 10
Läskigt: 8
Romantiskt: 0
0 kommentarer:
Skicka en kommentar