tisdagen den 28:e september 2010

Serierecension: Civil War & Co

Civil War
I svallvågorna efter en katastrofal explosion med fatal utgång, orsakad av ett gäng tonåriga superhjältar i en dokusåpa, svänger den folkliga opinionen kraftigt till mutanternas och övriga superhjältars nackdel. USA:s kongress tar chansen att rösta igenom ett länge motarbetat lagförslag som kräver att alla med superkrafter måste registrera både vad deras riktiga identitet är och vilka krafter/specialförmågor de har, annars kommer de att fångas in och placeras i ett fängelse specialutformat för att spärra in individer med speciella förmågor.

Iron Man tar parti för lagen, medan Captain America tar parti mot. I ett försök att bekämpa vad han anser vara en kränkande lag går han under jorden och samlar likasinnade rebeller. Inbördeskriget är ett faktum, som splittrar familjer och tvingar forna vänner och allierade att möta varandra i strid.

Civil War var en Marvelhändelse som hade stora konsekvenser för både mutanter och deras icke-muterade kolleger, oavsett vilken sida de stod på i inbördeskriget.

Egentligen läste jag House of M först, men Civil War är lättare att sammanfatta eftersom jag inte har fått tag i lika många av de olika spinoffalbumen. Jag har gjort ett försök hålla det ganska kortfattat, vilket går lite mot min natur...

The Road to Civil War
Skriven av Brian M. Bendis & J. Michael Stracynski, tecknad av Alex Maleev, Ron Garney, Mike McKone & Tyler Kirkham
En något spretig samling berättelser om upptakten till Civil War. Först får vi lära oss hur man löser problemet med Hulken (temporärt åtminstone), därefter undersöker Fantastiska fyran mystiska meteoritnedslag och slutligen spenderar Spindelmannen lite kvalitetstid med Tony Stark. Bitvis ganska underhållande, med allvarliga undertoner.

Bäst: Spindelmannen och Tony Stark som omaka par resp. Johnny Storm och Bens dialog medan de slåss mot en massa Doombots. Kostymen som Tony gör till Peter. Den tjuvtittande fågeln och MJs reaktion.

Sämst: Stela teckningar i första kapitlet.

Omläsningsvärde: Medel

Betyg: 6,5/10

Civil War: Huvudberättelsen
Skriven av Mark Millar, tecknad av Steve McNiven
Oväntat underhållande. Mestadels snyggt tecknad, även om det stör lite att de kvinnliga superhjältarna ständigt tecknas i så märkliga poser att deras bröst och rumpa lyckas vara i bildens fokus på samma gång. Eftersom jag har lyckats få någorlunda koll på de viktigaste superhjältarna som är inblandade i denna jättekonflikt kändes serien intressant; utan samma koll på de inblandade parterna hade jag inte uppskattat serien lika mycket.

Det fanns en hel del minnesvärda scener och jag kände att en många pusselbitar (dvs saker jag har undrat över när jag har läst andra Marvelserier) föll på plats i och med att jag läste albumet. I ärlighetens namn kändes det kanske som om vissa scener enbart var med i historien i ett försök att höja seriens chockvärde, men i slutändan störde det mig inte så farligt mycket, även om jag får erkänna att jag himlade med ögonen mer än en gång under läsandets gång. Referenserna till händelser i modern tid, som 9/11 och Irakkriget var inte heller svåra att se, men just den biten tyckte jag hanterades bra. Jag har absolut inget emot att mina serier blir politiska.

Bäst: Invisible Womans uppror och härliga ögonblick i strålkastarljuset. De olika identiteterna hos superhjältar som gått under jorden (speciellt ett visst syskonpar som fick låtsas vara gifta...) Young Avengers relativt stora roll i upplösningen av konflikten (mycket bättre än i deras spinoff). En viss superhjältes gapiga chefs reaktion på ett direktsänt TV-inslag. Att teckningarna mestadels var ganska snygga.

Sämst: Att alla kvinnor konstant stod med rumpan vänd mot "kameran", samt vissa extremt märkliga kroppsposer som antagligen bara är möjliga om man tävlar i rytmisk sportgymnastik på elitnivå (blev tecknaren uttråkad på att teckna leder som var normalböjliga?).

Omläsningsvärde: Medelhögt

Betyg: 7/10

Civil War: Wolverine
Skriven av Marc Guggenheim, tecknad av Humberto Ramos
Hyfsad serie, lite märkligt tecknad, dock på ett ganska uppfriskande sätt. Det är mycket fokus på vendettor och väldigt lite djup, men det var väl ungefär vad jag förväntade mig av albumet.

Wolverine spenderar för övrigt större delen av ett helt kapitel naken, vilket säkert gjorde många Wolverineläsare väldigt glada. I övrigt var det mycket action, mycket voiceover, många explosioner, mycket slagsmål och mycket klor.

Bäst: Wolverine utan kläder...

Sämst: Slagsmål, slagsmål, plot, slagsmål, slagsmål, plot, slagsmål...

Omläsningsvärde: Lågt

Betyg: 5,5/10

Civil War: Marvel Universe
Skriven av Brian M. Bendis, Warren Ellis, Paul Jenkins, mfl. Tecknad av Marc Silvestri, Tom Raney, Paul Smith, mfl.
Blandad kompott får man i det här albumet, där ett helt gäng Marvelfigurer får ett kapitel, alt. några sidor var, att berätta sin version av Civil War-händelsen. Det känns som ett album man lika gärna kunde ha varit utan, men jag tyckte ändå om det. Det gav ett brett perspektiv på konflikten och lyfte fram de figurer som inte direkt stod i händelsernas centrum. Tyvärr var det kanske lite för kortfattat för att hinna gå riktigt på djupet i de flesta fall.

Bäst: När en överlycklig She-Hulk utan problem lyfter upp både Doc Samson och Dr Strange på varsin arm. Teckningarna i Daredevils inslag. Howard the Ducks spännande försök att registrera sig som superhjälte. Captain Americas något oväntade flirt med Tony Stark. o_O

Sämst: Väldigt många inslag av kvinnliga superhjältebakdelar som fyller upp bildrutorna i albumets sista kapitel, där tjejerna tävlar om vem som kan göra de mest omöjliga kroppsposerna. Landslaget i rytmisk sportgymnastik skulle bli gröna av avund om de såg serien.

Omläsningsvärde: Lågt

Betyg: 6/10

Civil War: X-Men
Skriven av David Hine, tecknad av Yanick Paquette
En hyfsad serie om X-Mens något perifera roll i Civil War. Kul att se Domino och Shatterstar (den senare pre Peter Davids makeover på denna en gång så bespottade karaktär) från gamla X-Force spela en viktig roll i berättelsen.

Priset som mest otippade scen, och därför extra minnesvärd i all sin bisarrhet, går till inslagen av antytt tentakelsex utfört på små dockmodeller av ett flertal olika mutanter, bla Cyclops. WTF?! o_O Någon i produktionen har nog läst för mycket tecknad japansk erotik.

Bäst: Scenerna med Emma Frost, kombinationen Domino och hennes gamla elev Shatterstar, samt sist men på intet vis minst: Cyclops skjortlösa flygtur tillsammans med Angel. *hostfanservicehost*

Sämst: Att serien inte blev bättre än så här, trots en hel del potential. Ett slarvjobb.

Omläsningsvärde: Lågt

Betyg: 4,5/10

Civil War: Young Avengers/Runaways recenseras kort i min Young Avengers-recension.

Helhetsintryck
Jag känner att jag fortfarande bara har läst delar av hela händelsen. Framförallt saknar jag någon inblick i de direkta händelserna efter upplösningen i huvudserien. Jag skulle gärna läsa fler album relaterade till händelsen, vissa mer än andra, men jag skulle samtidigt inte sörja om jag stannade där jag var nu.

Än så länge tycker jag dessutom att serierna känns mer meningsfulla för den som läser hela Civil War-sviten i sin helhet, än som fristående album. På den fronten fungerar det möjligtvis om man följer en enskild karaktär, men frågan är hur dessa spinoffböcker står sig i jämförelse med de vanliga serierna?

Jämför jag Civil War som Marvelhändelse med den jag tidigare har läst, House of M (HoM), känns spinoffseriernas innehåll och konsekvenser mer meningsfulla för mitt fortsatta Marvelbotaniserande än HoM. Detta eftersom det i Civil War skildras flera mindre händelser som påverkar det som kommer senare i Marvels universum, till skillnad från HoM, där allt som hände i spinoffserierna, som utspelade sig i en alternativ verklighet, hade få direkta konsekvenser för efterföljande berättelser. Men de flesta av spinoffserierna i Civil War kunde jag nog ha klarat mig utan. Roligast att läsa var definitivt huvudberättelsen.

Smolket i bägaren är främst det faktum att många av de förändringar som drevs igenom under denna Marvelhändelse i efterhand magiskt har trollats bort av Marvels redaktion. Visst är det förståeligt att man ger läsarna vad de vill ha i tider då ekonomin på förlagen inte är vad den borde, men det är ändå tråkigt att Marvels serieregissörer, eller vad man ska kalla dem som sitter i toppen av förlaget och håller i trådarna, inte har mer integritet än så.

Slutord
Civil War är kul att ha läst, men som Marvelnybörjare kändes den ibland mer som utbildning än som nöje. Därmed inte sagt att det inte var roligt att läsa vissa inslag! Jag har även lärt mig namnen på en hel del nya seriefigurer som jag inte kände igen från andra serier. Som sagt, utbildning...

Kommentera gärna recensionen eller ge förslag på vad jag mer bör läsa, både inom Civil War och övriga Marvelserier!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar